...vädermässigt häruppe i Estocolmo idag, nästan lite juligt faktiskt.
Sonen verkade också ha fått lite julkänsla, för på sin födelsedagsmobil, spelade han ikväll in någon slags julfilm, där gammelkatten Maja, något motvilligt samt iklädd tomteluva, agerade actionhjälte .
Det är så kul det här med hans lilla mobil. Han har efterfrågat den sedan han gick i ettan, men det är först under senare tid som han haft någorlunda vettiga argument till att få just en sådan., jämfört med den uttjatade klassikern: Alla andra har. Näe, nu har det låtit: "Då vi är i fjällen vill jag gärna ha en i fickan ifall något händer..."; "Jag kan planera in saker i mobilkalendern "
Jovisst, jag köper det, fast EGENTLIGEN behöver han fortfarande ingen mobil...
Modellen är dock den allra mest okomplicerade och basala, den perfekta förstagångsmojängen; ingen exklusiv spel-och musikvariant alltså. En sådan kan han uppgradera sig till senare, med hjälp av eget sparkapital.
Fast det är klart, lite trist att det bara får plats en normallång låt på den, är det. Desto mer tur att undertecknad sett till att det är hans all time fav, Cara Mia , som ligger och gosar på musikfilen.
Det här med vad som är rätt i tiden vid vilken ålder är svårt och så klart måste man göra en djupgående individ-och behovsprövning innan några beslut fattas. Uppvuxen med en fem år äldre syster upplevde jag en stor del av min barndom som otroligt orättvis, varför fick HON och inte JAG? Fast nu i efterhand har jag insett att jag debuterade med en hel del flera år "före" henne, i ålder räknat. Det var så bekvämt, hon hade redan plöjt upp en fin fåra, så det var bara att så ...
Det är så klart HELT annorlunda med mina egna barn, eller...?
Nu stundar snart helgen med en massa trevligheter, bland annat besök hos syrran, på landet, i några handbollshallar...
Kramar på alla er out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar