Storpanik i det wilhelmssonska högkvarteret ikväll, Saras lucialinne är på tok för kort! Och imorgon skall kidsens namnmärkta lussekassar, innehållandes hela lussestassen, bifogas skolan.
"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ", dotterns missnöje, när det gick upp för henne att hur mycket hon än drog och drog i linnet så blev det inte längre, undgick inte någon.
"Du kanske kan vara världens sötaste lilla tomtegumma?", försökte jag; vi har nämligen en komplett tomtedräkt i 122. Men no way, den gick inte, tärna skulle det vara!
"Sms:a låna", "sms:a låna"... Kontakt med närboende vänner med äldre, eller åtminsone större, döttrar, har visat sig vara en lyckträff...i andra fall.
Lusselinnslösa ikväll=sista minuten-plöjande i lämpliga affärer imorgon. Tur att luciafesten är först på torsdag.
Annars läste jag häromdagen att när en tradition blir så gammal och invand att man kan den utantill är det helt ok att bryta den. Jag kommer bryta julkortstraditionen i år.
Så länge jag kan minnas har jag skickat dessa små hälsningar per post till vänner och bekanta. När kidsen kom började eran av fotojulkorten; så man kämpat med att få fram vettiga bilder på ungarna, mer eller mindre juliga, mer eller mindre uppstyltade. Och sen åtskilliga timmar framför hitta.se för att få fram färska adresser.
Men i år nada detta; jag prioriterar bort det.( Jag har visserligen slängt ur mig till maken att han gärna får ta sig an uppdraget, om han har tid...)
Dock är äta frukost framför julkalendern 07.15 sharp varje morgon-traditionen, alldeles för ung och icke invand för att brytas...Synd bara att årets upplaga är så aptråkig!
Hasta la vista amigos y amigas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar