Tillökning!

Och plötsligt blev det helt tyst här hemma...

Maken och kidsen åker skriller och svärföräldrarna har lämnat oss efter fyra dagars trevligt umgänge.Skönt för de sistnämnda att de också fick erfara att kidsen faktiskt KAN uppföra sig ordentligt; för då maken och jag tog ett dygns ledigt från hem och familj och stack iväg på ett pensionatsboende i Malmköping, hade visst Emil och Sara varit änglalika och inte gnabbats ett endaste dugg...

Det har rent allmänt varit ganska intensiva dagar sedan jullovet började; inte många obokade minutrar utan fullt av sociala, och så klart trevliga, aktiviteter har det varit.

Juldagarna i min släkts mysiga närvaro avlöpte relativt smärtritt så när som på en liten detalj: Niklas hade glömt Emils "bästaste" julklappar hemma i vår lägenhet (vi var ute hos syrran på julaftonen). Men då sonen torkat tårarna och lugnat ner sig aningens såg han fördelen med att få några julklappar även på juldagen. Så gör man i Storbritannien, menade jag; där får barnen julklapparna på juldagens morgon....

Men nu känner jag att det får nog lov att bli en sådan där pyjamasdag snart; ja, då man bara ÄR, såsar omkring hemma och myser, utan en enda bokning på hela dagen.

Och idag blir det tillökning i familjen. Nu kommer sonens önskning, sedan femårsåldern, gå i uppfyllelse: Han skall få ett EGET litet djur att ta hand om, ett marsvin. Han har gjort ordentlig research på Blocket, kollat upp en jättebur som skall avhämtas här på holmen i eftermiddag; hittat marsvinssidan.se med en massa matnyttig marsvinsinfo, ordnat en boplats under våningssängen med vaxduk och mysbelysning runtom och hittat ett inackorderingsställe, där vi kan lämna djuret då vi reser bort (35 kr kostar det per dag).

Och det viktigaste: Han skall ta hand om djuret själv. Listor har skrivits med vad han skall göra varje dag och vad han skall göra en gång i veckan.

I tre år har alltså snacket om eget husdjur varit igång men inte förrän nu är han mogen för detta ansvar. Länge har jag sagt att vi har ju katterna, de är våra husdjur, men sonen vill liksom ha ett djurbur, ett EGET, som finns där hela tiden och inte som kommer bara när det själv vill, och ibland inte kommer alls...Våra katter är inte direkt ubersociala.

Nu skall jag bege mig ut och möta resten av familjen för att gå och se ut ett marsvin. Och så klart har dottern också börjat mumla om ett EGET djur...men det får bli senare då hon är lite äldre. Under tiden kan sonen tänka sig att "låna ut" sitt då och då...

KRAMAR till er alla!