Småtankar

Bildtext: Tur vi inte har ett jättemarsvin i vårt hus (fast Emil vill ju egentligen ha en hund...)

Som den segaste av knäcksorter fungerar mitt gamla schabrak till dator, men eftersom jag fick lite liv i den, möjliggörs nu ett litet blogginlägg.

Tyvärr är det torra fakta att vi återigen har problem med våra datorer här hemma; två av fyra vägrar helt enkelt att starta. Men det får maken ta tag i nu när skola och jobb startar på allvar.

Jullovet har gått in the speed of light, och massor av roliga aktiviteter med familj och vänner har avlöpt varandra som dominobrickor. Allt vore nästan frid och fröjd om det inte varit för den förkylning som likt en envis fästing sugit sig fast i mig. Jag har inte alls varit så pigg, full av ork och iver att ta tag i de projekt jag planerat här hemma. En minihandling på nyöppnade Maxi Lindhagen i eftermiddags gjorde mig till exempel totalt slut.

Paus här: Niklas och dottern spelar Fyra i rad, och mi marido frågar: "Hur många brickor var det nu igen man skulle ha för att vinna...?" (Någon har haft lov liiiite för länge, tror jag...)

Men, men, man får vara tacksam för att man inte legat sjuk i influensa, feber eller liknande; det kommer väl sen när jobbet drar igång...

Och marsvinet Sally? Jo, hon lever och har, vad vi vet, hälsan i behåll. Dock misstänkte jag en hjärtattack igår då Sara råkat lämna en burdörr vidöppen och katten Molly tog det gyllene tillfället att, på ett något brutalt sätt, bekanta sig med den lilla kuttrande pälssaken. Inget allvarligt hände, men Sally räknar nog inte direkt Molly som sin bästis.

Kidsen gör emellertid allt vad de kan för att hon skall bli den keligaste av marsvin, det bärs omkring i både tid och otid och sonen sköter SITT djur oklanderligt, so far so good alltså.

Nu väntar en liten promenad innan det skall tas itu med tvätthägen.

Kram