What?

Och så befinner jag mig i den underliga och högst oväntade situationen att jag inte är stenfrämmande för en trea...

What the...? Anledningen till denna helomvändning är så klart mötet med min älskade väninna och hennes lilla 5- månaders igår. Förvisso ett riktigt A-barn, lillkillen, hur gullig, mysig och "snäll" som helst. Jag är väl medveten om att det faktiskt finns bebisar med kolik också...

Men lite chockad är jag allt; jag som nästan börjat småsvära över barnvagnsmaffian som ofta intar holmens promenadstråk med sina rullande ekipage, ibland med så många som fyra vagnar i BREDD, of course har dessa monterade lattebehållare på handtagen; de började komma i ropet mot slutet av min förra mammaledighet.

Dock: dream on, babe. Det blir förstås inga fler knoddar i den wilhelmssonska familjen; min ålder, syskonens ålder, oviljan att på allvar ta tag i renoveringsbestyren här hemma talar SÅ emot. Just det, min man vill inte ha fler småttingar heller; vadå, skall vi rodda med ännu fler aktiviteter??? Jag får nog ta ut min annalkande 40-årskris på annat sätt...

Paus här: Storbråk mellan barnen

Och ja, ovanstående happenings får min dröm om tre att mattas av några grader.... Den går liksom i ide, för att vakna till liv igen endast efter umgänge med praktbebisar. Skickar man en skrikunge...ridå ner!

Nu är det dags att återvända till verkligheten och ta tag i lördagen. Handbollslämning och dito hämtning står först på agendan!

KRAM