Igår hade jag ett kvällsligt small talk med kidsen.
De hade sett barnprogrammet, "En ö i havet" , där mamman precis hade gått bort och jag ville höra ungarnas tankar och reflektioner kring det:
"Det var ju krig och så där mamman bodde, men det var inte läskigt, man såg henne inte, då hon var död menar jag" var sonens första reflektion.
"Fast det var sorgligt att hon dog, barnen blev jätteledsna" kommenterade dottern.
"Om det var MIN mamma, skulle jag så klart bli jättejätteledsen. Men visst kan inte du bara dö så där?" funderade sonen vidare.
Och efter ytterligare lite tänk, tänk utbrister han: "Om pappa dör, då måste väl du ta körkort?"
Vilket praktiskt, realistiskt filosoferande mitt i allt det sorgliga; detta har han sannerligen ärvt efter sin arma moder.
Fast tyvärr är jag också något av en worrying kind, ständigt jourhavande med en malande oro för att något tragiskt skall hända mina nära och kära.
Så fort jag ser barnens skolnummer på mobildisplayen tror jag genast att något fruktansvärt inträffat. Jag spottar en ambulans då jag är på väg mot hämtning av kidsen och kör den inte i riktning från skolan???
Och visst skulle sonen egentligen kunnat gå själv till och från skolan för länge sedan men what about min oro, hur skulle jag klara av min jobbdag då?
Jag vet, någon gång måste man släppa taget, men bara inte just nu, eller imorn, eller efter novemberlovet...
Kvällens tv-tittande inbjöd inte till några vidare diskussioner eller kommentarer. På sonens, och nu även dotterns begäran, såg vi "Mammas pojkar" i sann torsdagstradition (marsch i säng efter det!). Fast programmet, enligt min mening, är sämre än sämst, lockas kidsen av det; sonen är ett fan av det lyxiga bostadshuset och dottern gillar tjejernas kreationer.
Imorgon kväll blir det dock kvalitetsfilm; sonen läser för fullt om bland annat dinosaurier i skolan och har lovats få hyra en dinosauriefilm. Passar bra då mamma skall ut och roa sig med arbetslaget.
Undrar om det blir diskussioner om Stegosaurus, Brontosaurus och gänget, till lördagsfrukosten...
Kraaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar