Fotbollsmammalivet innebar i lördags fyra timmar utecup i periodvist hällregn samt snålblåsande vind. Trots tre stenraka förlustmatcher höll emellertid de spelande 00:orna lördagshumöret uppe. Men så var det också lagets allra första kontakt med sjumannauppställningen; STOR plan, STORT mål, LÅÅÅÅNGT att springa...
Smågnällande talades det i föräldraleden om rödvin, varma bad eller kanske till och med rödvin i det varma badet?!?
Men kanske ännu mer synd var det om det gaaanska mycket äldre paret som huttrande stod framför mig i den kombinerade korv-och kaffekön. I en icke skämtsam ton meddelade de att de minsann blivit utkommenderade att ta hand om det fotbollsspelande barnbarnet dagen ifråga.
HALLÅ DÄR, vad hände med den egna viljan och bara för att jag är pensionär och bor nära är jag inte ALLTID tillgänglig; sade jag givetvis inte men det var nära...Ty här var det nog fråga om en familj där hjälpen ansågs som på tok för självklar.
Eftersom mina barns mor-och farföräldrar bor far away är vi hänvisade till guldkantad avlastning/hjälp i snitt någon gång per halvår. Visst har man mången gång kastat avundsjuka blickar på familjer där mormor hämtar på måndagar och farfar tar simskolan på torsdagar.
Men med facit i hand måste jag erkänna att det är skönt att man så att säga klarar av sin egen familj och vad händer den dagen då mormor och farfar inte kan?
Säkerligen skulle situationen varit något annorlunda om vi hade haft närmre släkten rent geografiskt. Fast kommendera hit och dit, never! Freedom of choice, here we come!
Hesa, smått förkylda måndagskramar från mig!
1 kommentar:
Med facit i hand, JA! Det är bra att man alltid klarat sig själv! Lika bra att lära sig från början...
Kommer säkerligen bli lika för Gustavs lag när de så småningom börjar 7-manna! Lärorikt för dem och bra att de håller humöret uppe, det är det viktigaste!
Miss you so!
Hugs in loads!
Skicka en kommentar