Ode till en morgon

Imorse ställde jag kroppens egen väckarklocka.

Resultatet? Fåglarnas morgonserenad väckte mig klockan åtta. Denna uppskattades mucho av katterna, de satt parkerade vid ytterdörren, i ivrig väntan på att få slinka ut på sin fiktiva fågeljakt. För inte vågar de sätta gaddarna i något flygfä på riktigt, eller?!?

Hade nog behövt mer sömn egentligen, natten var orolig. Ibland då jag är själv med kidsen knäpper och knakar det så mycket överallt och på verandan stampar en hel armé med människor/älgar/rävar/vargar/vildsvin/grävlingar...

Det finns dock inget härligare än mornarna här. Att kunna ramla ut i trädgården i bara mässingen, känna svalkan av dagg i gräset, blicka ut mot det spegelblanka, lugna vattnet, i vilket man kommer att tillbringa en stor del av dagen...

Men oj då, fungerar inte TV-boxen barn, får vi inte in Barnkanalen? Äh, jag sticker upp på taket och vrider till antennen lite. Inte bättre? Hm, det var visst fjärrkontrollens batterier som var sömniga...Byta, byta, nehe, Barnkanalen fortfarande non fungerande. Ok, det blir videon Lilo och Stitch istället för Blue Water High. Bara jag får min morgonlatte så kan jag ta vad som helst.

Vad kan jag hjälpa till med? undrar sonen. Nu är det inte så att han är en ocean av hjälpsamhet, nej, det hela handlar om kalla, ekonomiska beräkningar. Inspirerade av några grannar här ute på landet har vi i liten skala infört att man kan få några kronor om man utför diverse uppdrag.

Visst, man kan tycka att kidsen skall hjälpa till ändå, utan betalning, men då lockar andra sysselsättningar mer kan jag säga...Och då jag letar i minnenas arkiv hittar jag inte så många bevis på att undertecknad på ren, ideell basis bidrog till att hålla barndomens trädgård i toppskick.

Därför fick lillemannen en femkrona om han vattnade i trädgården. Ett ganska tungt arbete, faktiskt, då detta innebär fyllande av vattenkannan, kånkandet av denna till de olika bevattningsställena i trädgården, som är på 3000 kvm...

Snart drar vi iväg på femminutaren till badet. Lunchen är redan klar, resterna från igår ligger och väntar i kylen, kaffetermosen är välfylld och boken nerpackad.

Och i eftermiddag, då maken kommer, skall jag cykla in till Strängnäs, för motionens skull. Jaha, är det rea överallt nu, hade jag ingen aaaaning om...

KRAM

En djurisk dag...

Idag har diverse olika djur upptagit en stor del av, i alla fall, barnens uppmärksamhet.

Det hela började då jag, halvt i sovmorgonsdvala, hörde sonen ropa: " Mamma, jag har en "fästing här" och pekade ner mot sina allra mest intima delar. Ja, han hade faktiskt en rackare på snorren.

Ni läser bloggen av en före detta fästingfobiker, men detta var innan vi tog TBE-vaccinationen tidigare i somras. Med den magiska sprutan var min rädsla som bortsvischad. Visst vet jag att man kan få borrelia och kanske även andra hemska sjukdomar ändå, men samma maniska fästingkoll har jag inte längre.

Nästa moment blev då maken uppmärksammade oss på en fet, svart ringlande sak i gröngräset, tur att svärmor inte var här för hon är ormfobiker! Hua!

Nere vid badet fortsatte naturrutan med infångandet av diverse insekter samt undersökandet av musslor, i jakten på pärlor...

Nu håller vi som mest på att fånga in Molly och Maja för natten. De är så duktiga, katterna; så innekatter man kan bli hemma i lägenheten i stan men livsnjutande utekatter här på landet. Barnen är dock lite oroliga att den hemska ormen skall attackera dem. Maja blev förresten avbockad precis nu, hon hittades längst in i garderoben. Återstår den åtta månader gamla plastsyrran då...

Till tonerna av Lotta på Liseberg önskar jag er alla en trevlig måndagskväll!

NU!

NU har den äntligen tagit mig i sin famn; sommarlunken.

Den som gör att dagen liksom blir oändlig, utan början eller slut och det spelar ingen roll om man äter frukost vid lunchtid eller middag vid nattamatstid...Inga pekpinnar här inte, som manar på vad som egentligen är rätt eller fel.

Sova gör man när man vill, just nu gör min man det på den hårda köksträsoffan, medan kidsen kollar på "Fem myror" på VHS...

Man har tid att umgås med vänner och bekanta också, kanske till och med ta ett helt oplanerat glas vin med grannen eller en spontanfika på badbryggan.

Mailen, sms:en, bloggen, Facebooken blir en liten pikant påminnelse om att det faktiskt finns en värld där utanför. Men jag gillar att ha det så, är ingen fan av radioskugga direkt, gillar att ha lite koll på vad bästa vännerna har för sig, så att man i alla fall är lite uppdaterad.

Nu skall jag fortsätta i min sköna sommarstyle, idyllen spräcks självklart då och då av sexårstrotsbråk, solsveda, vad-skall-vi-äta hets samt stressiga funderingar i stil med att man inte hinner knöla in allt man vill göra under ett enda sommarlov.

Men i det stora hela har jag blivit en fena på att chilla!

Kramisar till er alla!

Sommartankar

"Men mamma, det var ju han med moonwalk ju; han var ascool. Men han var väl inte så gammal?", var sonens kommentar då jag imorse berättade att en stor artist som heter Michael Jackson har dött. Dock kände inte sonen riktigt igen honom på den bild som skrek emot oss på DN:s framsida: "Fy, vad ful han ser ut, så där såg han väl ändå inte ut?!?"

Tydligen hade han en annan, yngre bild, av den store på näthinnan och jag fösökte föklara att Jackson ,på slutet, nog var en ganska sjuk man, man vet ju inte, men detta tippar jag.

Jag var inget direkt fan av honom men vilka bra låtar han gjort...Då man läser allt märkligt om honom anar man ett ganska trasigt livsöde, vilket inleddes med en förlorad barndom. Vi kan nog inte heller räkna med att den riktiga sanningen om denne märklige man kommer fram, utan spekulationsteorierna kommer fortsätta att söka överträffa varandra.

Back to reality, nu propsar dottern på att köra en dos av sitt älskade, nätbaserade klädspel och hon skall göra det på MIN dator. Själv har jag en tvätt-och packdag inför resan till torpet senare idag.

En liten fråga bara: Är det bara mina kids som syskongnabbas all the time?

Kramar

En shoppingdags färd mot natt

"Mamma, jag hade tänkt ta foppatofflorna idag..."

"Nähä du, lilla snufsan, det blir INGA sådana utan rejäla gympaskor som du kan GÅ i länge"

Efter någon liter sexårstrotsgråt togs de senare på, i protest...Men jag känner verkligen smått avsky för de där plastiga tofflorna som folk envisas med att trampa runt i, år efter år. Visst, jag har några liknande på landet men de används I TRÄDGÅRDEN.

Men hur kom det sig förresten att jag just idag glömt mitt survival kit, d v s min Hello Kitty necessär innehållandes allt man kan behöva: plåster, alvedon, synål och tråd...Jo, visst ja, den låg ju kvar i min vanliga kärringslunga. Shoppingdagen till ära var det stora ryggsäcken som plockats fram.

För redan halvvägs till ikeabussen uppvisade dotterns hälar små vattenblåsor; gympaskorna var visst lite trånga i värmen...Tänk foppa,  luftiga i sin konstruktion OCH försedda med lufthål...

Nåväl, summa summarum blev det en lyckad dag; i dryga fyra timmar travade vi omkring ute vid den kungliga kurvan (dottern i sandaler panikinhandlade på RUSTA), och fyndade diverse småplock. Men allra mest minnesvärd blev nog paraden som råkade inträffa precis innan avfärd. Jag fick förklara för ungarna att den inte hade något som helst med IKEA att göra...

Nu är sommarlovslediga fötter trötta och det har blivit dags för John Blund. Sedan ett bra tag snusar sonen och hans övernattande kompis och jag antar att dottern också gör det; hon sover över hos kompisens lillasyster.

Ny dag imorgon och då blir det bad av något slag någonstans.

Tusen somriga kramar till er alla!

Kvällsrapport

Hagel, sol, regn, värme, åska, midsommarstång, smultron på strå, sommarsång, femkamp men  missad midsommardans, god mat, dryck, tårta, snacks i mängder i goda vänners lag= min midsommar!

Nu är jag och familjen stadsbor, för några dagar, igen. Men till helgen blir det åter underbara torpet med dass, dusch i syrénbersån, magiska minutrar i solnedgången blickandes ut över det spegelblanka vattnet, för ja, vi har begåvats med underbar sjöutsikt och den har förresten blivit än bättre i sommar, efter att grannarna nedanför sågat ner diverse träd... 

Jag sprang faktiskt inte direkt till bloggen då vi kom hem; ånej, alla väskor är uppackade, frukostmaten inhandlad och maken och sonen bänkade framför någon fotbollsmatch på TV:n. Nu när det är sommarlov och sovmorgnar finns det liksom ingen ursäkt längre för lilla pappa att få pikant sällskap av avkomman; lika invaggad och begeistrad i den fotbollsvärld jag inte riktigt är delaktig i...

Ja, ja, nu är det natti, natti. Imorgon väntar nya spännande äventyr. Jag och kidsen skall nämligen åka till stora möbelvaruhuset med gratisbussen och handla diverse småsaker (värmeljusen i torpet är slut och så, ja, ni vet). Vi skall också mysa med några kompisar till barnen, ha gemensam middag med deras mamma samt  sleepover framåt kvällningen.

Hasta la vista amigos y amigas!

Vacaciones!!!

Firade in första lovdagen med att först lämna lilltösen på dagis, allra sista dagisdagen, forever. Hade inte tänkt känna mig ledsen men så påminde en fröken om den makabra situationen: "Nu Sara skall vi kramas hela dagen, det är ju din avslutningsdag här".

Med lite snörpkänsla i halsen var jag tvungen att, hastigt och lustigt, avlägsna mig. Jag hade ju lite bråttom till sopsorteringen med alla tomma förpackningar...

Näe, jag orkar inte med något tårdrypande avsked i eftermiddag, fixar det bara inte! Det får bli en snabbt avklarad hämtning och ett "vi kommer och hälsar på". Och det lovar jag att vi också kommer att göra. För i hela tre år till kommer lilltjejen i en familj vi umgås mycket med att gå kvar på dagis och att hämta henne  blir hot stuff.

Sonen har också avslutning idag, i fotbollsskolan. Han kommer säkerligen uppvisa en lika svartsvettig fasad även i eftermiddag. Jag undrar vad de sysslar med på det där stället egentligen, men sonen hävdar att om man slänger sig på konstgräsplanen, all the time, blir man så där svart...

Annars är det hemmapyssel som står på agendan. Men av någon anledning infinner sig inte den där euforiska städa ur barngarderoben och pysselskåpet-känslan. Nej, mitt i tvätt och pack inför midsommar i torpet, lockar grannväninnan med latte med dopp på balkongen...Frestelser är till för att fallas för, eller hur?!?

Ha nu en megahärlig midsommar wherever you are!

Kramisar

I mitt hjärta

En helg som gick i allra tristaste grått vädermässigt, blev så solig och varm känslomässigt...

Trots att vi, flera gånger om,  blev soaked to the skin, med regnkalla kläder klibbande fast längs huttrande kroppar, blir minnet av helgen så ruggande, innerligt glatt.

I torpet ackompanjerades vi av syrran med familj; svågern och tillika trädgårdsexperten/allkonsnären/lillErnst gick loss på diverse trädgårdsprojekt som legat i långvarig träda, vi kan inte tacka dig nog! Och syrran, inte bara min syster utan min medsyster i livet, som kan mig till punkt och pricka. Snart blir det nog brännmärken där vi drar fram längs skog och mark på våra powerwalks...

Kusinerna, the loved ones, som vi uppskattar och håller av såååå otroligt mycket; oftast blir det bara lek och skoj, ibland lite bråk, men mestadels på ploj...

Och som om inte detta räckte hälsade vi även på hos en till av de personer som står mig allra närmast här i livet, min älskade södertäljeväninna. Vad vore dagarna utan våra sms?!? Vem skulle jag vända mig till då jag "blir allergisk mot min egen man"(väninnans eget uttryck)? Att sen våra barn kan leka en vecka i sträck utan att tröttna är en underbart trevlig bisak...TACK du!

Nu sitter jag här och småler litegrann; sonens fotbollsskolerygga står färdigpackad i hallen, maken är tillrättasatt i sportsoffan, kidsen sover och ja, de enda som inte är riktigt tillfreds med tillvaron är de stackars katterna. Deras Bilanxpåse är megatom och ingen orkar gå ut och köpa en ny...

Kramar till alla ruskprickar out there!

Allra bästaste regnsången... (Fungerar ej att klicka direkt på länken men man kan ju kopiera och klistra in i adressfältet)

http://www.youtube.com/watch?v=HGcQlwhECec

Eftertankar

Korridorerna ekar ihåligt tomma...de fylls inte längre av lekande, stojande, minglande elever, de har ju sommarlov från idag!

I år var jag enbart tacksam över att jag inte har några nior. Minns förra årets avslutningstårkalas och de intensiva, jobbiga, härliga, omvälvande veckor som följde innan. Att man skulle skiljas var liksom outhärdligt; framtiden låg i ett ovisst töcken, även om själva programvalet var klart hade eleverna ju ingen aning om hur nya skolan, nya klassen och nya lärarna skulle bli.

Men, med facit i hand så här efteråt blev framtiden och första året på gymnasiet fantastiskt bra för majoriteten av eleverna; no need to worry alltså.

Men avsked är aldrig lätt och jag är extremt dålig på dem. Det räcker nästan med att jag skall byta arbetsrum på jobbet...Och major crisis då dottern transformeras från dagis-till skolkids inom bara en vecka...För att inte tala om nästa sommar då sonen lämnar lågstadiet...

Och om tre år har jag en nia igen...

Näe, nu måste jag sluta med detta och försöka njuta av det som är! Ikväll packas det in i bilen för en helgs torpnjutning; ja, i regn och rusk. Men vi måste faktiskt åka ut dit, trädgården kräver trots allt en del vård, även om just VÅR trädgård aldrig kommer figurera som någon drömsådan i Allt om trädgård...

En bonus är att syrran med familj också joinar, greaaat!

Hasta la vista amigos y amigas!

Slutet

"Men utflykten var kl 9..." ringde min man alldeles nyss, ståendes på dagis två timmar efter utsatt tid...

Jaha, och vad skall jag göra åt det? Svinga ett magiskt trollspö och vrida tillbaka tiden? Näe, luren lades på med en Lös det hela, bara uppmaning från min sida. Jag och sonen är nämligen strax på gång till Värmdö, för umgänge med sonens kompis och hans mamma då deras fritids håller stängt idag.

Dessa gossars sommarlov börjar NU typ, efter en  fin avslutning igår. Klassen visade som vanligt ett underbart litet avslutningsprogram, där ALLA uppträdde. Sonen bidrog med en robotdans; kanske Tony Irving hade funnit den alltför monoton men för sonen, som INTE är någon performer, var det en bedrift att  framträda överhuvudtaget. You rock, son!

Åter till dagens incident: Man tillåts faktiskt vara så här lite på-slutet-av-terminen-glömsk i dessa dagar...Det är så otroligt många bollar att jonglera med så man kan bli tossig för mindre. Dagismissförståndet handlade om att jag trodde att femårsgruppsfesten var dagens enda happening och då den går av stapeln efter lunch tog vi en lugn morgon med sen lämning av dottern. Men tydligen var det även en liten utflykt inplanerad också...

Kanske var jag extra seg imorse eftersom jag dels spenderade gårdagskvällen på en mycket trevlig räkbåt tillsammans med mitt arbetslag och timmen blev sen, dels för att jag hoppade upp tidigt för att köra ett pass i tvättstugan.

Nu är det hög tid för oss att ta oss till bussen som går från Slussen. Imorgon har jag avslutning med min klass 6A, härligt!

Kramar från mig!

Och resultatet...

...av dagen blev: Helt ok.

Vi lunchade medhavd matsäck på Skeppsholmen med fin utsikt över ballonguppsläppet vid Skeppsbron.

Borggården blev dock en aning segdraget.

Det var väl egentligen inte clownen Mannes eller de andra uppträdande artisternas fel; utan snarare bristen på energi i form av fikabröd eller dylikt. Det som såldes på plats var så dyrt så änglarna gråter, sen struntar jag blankt i att allt gick till kronprinsessans fond. Små fötter var nog också en aning trötta efter rejält med gångträning.

Men den som var allra gnälligast där på slutet var undertecknad. Jag ville bara hem. Detta oerhörda trötthetsfenomen drabbar mig nästan alltid då jag rör mig i stora folksamlingar; och jag fattar inte varför jag sätter mig i den situationen om och om igen. Det hela slutade med att jag tog mig hem mol allena  medan maken och kidsen fortsatte färden mot mataffären och storhandlingen. 

Jag sär, jag sär och Sverige förlorade...Men vi blev ändå varma i hjärtat här hemma, för vem gick,  tillsammans med Mikael Nilsson, in på pitchen där innan matchstart om inte vår alldeles egna systerdotter/kusin! Och henne skall vi träffa imorgon efter avklarandet av dos kalas; först egna dotterns på smidiga Lekpalatset och sedan ett hawaiikalas hos en klasskompis till sonen.

Ha det nu så gott och vi tar nya tag på onsdag, mot Kevins hemö!

Kram, kram

Släng dig i väggen, Marlena! Här är min favoritversion av natonalsången

http://www.youtube.com/watch?v=bRrLW5nX474

Plans

Nu skall här firas!!!!

Ja, det är ju nationaldagen idag. Den har bland annat förberetts genom flaggmålning på dotras dagis.

Undrar just vad vi skall göra. Faktum är att trots att vi bor i det innersta av huvudstaden springer vi väldigt sällan på en massa evangemang. Jag blir så lätt trött av folk i mängder, köer, måsar som skiter o tar ens matsäck, skräp på marken som klibbar fast under skorna...

Men, men, detta är en torpfri helg och vi har faktiskt tänkt att gå på något arrangerat jippo.

Frågan är bara vad. Valet står väl just nu mellan Grönan/Kungliga slottet; bägge har fri entré för barn dagen till ära och artister såsom Markoolio, Amy o Agnes kommer uppträda. Dock vet man ju att det kommer vara fullsmäckat med folk; men man kan ju alltid vända och ta picknicken hemma på gården, eller hur?

Kanske hinna med en eftermiddagsfika på Rosendals trädgårdscafé???Vuxenmys men det finns härliga gräsplättar där,  för exempelvis bollspel. 

He who lives will see!

Hasta la vista alla nationaldagslirare.

kvällstankar

En äldre kollega bekräftade det jag redan misstänkt: Att livet bara går fortare och fortare.

Kanske beror det på det annalkande terminsslutet, kanske beror det på något slags allmänt sentimentalt tillstånd, men jag känner ett behov av att STOPPA tiden, just här och just nu.

Så att man liksom har en chans att ta in, att hinna ikapp. Att hinna förstå att jag idag haft det allra sista utvecklingssamtalet om ett dagisbarn, MITT lilla dagisbarn, MIN älskade lilla sexårstrotsande dotter.

I höst vandrar hon till samma skola som sin treaklabbare till bror; vänta nu, börjar han i årskurs TRE?!? När blev han torr bakom öronen?!?(Det är han nog förresten inte riktigt...)

Även om dottern, helt i linje med sitt trotsiga uppträdande, tillfälligt degenererat till ett tidigare stadium av sitt liv, är det  lätt att glömma bort att man för bara några år sedan hade fullt upp med amningsbestyr, blöjbyten och en massa andra procedurer...

Well, well det är bara att go with the flow och njuta av det kommande lovet.

Fast hur snabbt går inte DET?

Kvällskramisar från mig

Bikt från en prinsessa

Som en liten prinsessa känner jag mig då jag sitter här relativt nylandad på hemmaplan!

Dottern och jag rullade in med tåget igår kväll efter en helg full av lyx; vi blev  så väl omhändertagna av både mina föräldrar och vänner hemma i Östergötland, TACK!

Mor och far servade bland annat med en massa god mat, skjutsningar hit och dit samt barnvaktande av dottern.

Ja, jag fyllde verkligen på danskvoten där i lördags kväll på Harrys i Linkeboda, efter en helmysig, snackig, dansig tjejmiddag hos underbara väninnan. Fast jag måste fila till mitt solodansnummer lite till nästa gång, men balansera bok på huvudet klarade jag minsann galanthi, hi...

Trots att vi kom i säng först runt 04.30 och trots att vi bägge var barn-och manlediga,  hon hade kört iväg sin familj till svärmor och ja, min var ju långt borta, hoppade vi upp kl 9, till en härlig verandafrukost. 

Men har man konstant saker att prata om är det svårt att låta något så trivialt som sömn störa, eller hur? Sann väninneenergi har man i alla fall boostat sig med och nu kan man hantera vardagen igen!

Såg förresten i en av våra stora tidningar att kära Carola äntligen är på gång med en utlandslansering (?); hon besöker just nu Nashville för inspiration. Ser fram emot en ny skiva med riktigt heavy, äkta Carolaenergi!

Nu skall jag gå och se till sonen lite, han är förkyld och hängig och därför hemma med mig idag!

Ha det så underbart alla tisdagslirare out there!