Den lilla solstrålen letar sig envist fram genom det ljusgrå molntäcket och träffar mig exakt i ögonen, där jag sitter i syrrans orangeri, rakt nedanför den blekrosa bouganvillan.
Tänk vad lite gör så mycket. Mysig lördagssamvaro och oversleep hos syrran samt en helt oplanerad (nästan) söndag är lisa för en annars ganska så stressad själ...
Egentligen är det inte mina egna, privata göromål eller mina jobbsliga åtaganden, som stressar, utan det är allt runt omkring. Jag upplever att i maj/juni fullständigt exploderar det liksom, på alla fronter. Dagis och skola har exkursioner, basarer, ja, you name it.
Med solen, ljuset och värmen följer ett slags allmänt vårligt uppvaknande.
Många vänner och bekanta tycks just ha vaknat upp ur sitt vinteride för att nu vilja umgås och mysa. Alltihopa såklart jättemysigt, men timingen kan vara lite sisådär.
Men, jag gör som jag alltid har gjort, sedan två år, jag sållar och sovrar. Skiljer viktigt från oviktigt, nödvändigt från icke-nödvändigt, väljer ut det som kräver ens närvaro och det som klarar sig alldeles förträffligt utan.
Och det fungerar...utmärkt; även om det dåliga samvetet gör sig gnagande påmint tid efter annan...
Ha nu en lugn och avkopplande söndag allihopa!
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar