Ode till en sis

Tänk vad så lite kan göra så mycket...

Lyckades få in en date med syrran tidigare ikväll och det var såå mysigt! Trots att vi nästan höll på att somna (de sista veckorna i plugget är tröttsamma) då vi träffades blev det både huvudrätt och dessert. Det är så härligt att tänka på att vi bägge har en gemensam historia bakom oss med massor av gemensamma minnen och erfarenheter samt en härlig framtid med en massa kul framför oss.  Få känner mig som min alldeles egna, underbara sis; LOVE YOU!

På grund av fullbokade kalendrar ses vi dock alltför sällan, trots att det bara skiljer några mil mellan oss och jag faktiskt jobbar där hon bor, nästan.

Men, men, varje familj kräver sin mamma, SANNERLIGEN! Jag har redan skrivit långa kom ihåg-listor till maken då jag skall resa bort över helgen. För hua, tänk om han GLÖMMER någon kalasinlämning...

Nu skall jag återgå till matchen.

Quiero Barcelona!

Citysvan med mera

Du lediga tisdag, du sköna tisdag, jobbtisdag?!?

Nåväl, förutom lite skoljobb har jag hunnit med att ta en härlig solpromenad. Morsat på mina favvoponnisar borta vid 4H-gården samt sagt hello till den årligen återkommande svanen som ruvar på sina ägg precis invid gångbanan vid Karlbergs hamn; hur cool och lugn som helst.

I all hast fick jag också ordna matsäck till sonen som skall iväg på fotbollsmatch tidigt och därför inte hinner komma hem och käka. Nu, då det bara är jag och sonen hemma får jag rodda i fotbollandet. Det är annars, så tråkigt traditionellt, makens göra. 

Förresten blev jag så varm i hjärtat då jag kom till sonens skolgård för att överlämna pastasalladen. Alla barn var ute och lekte, tjoade, tjimmade, lirade boll...Vem avbröt sitt fotbollsspelande för att så självklart komma fram och ge mig en bamsekram; jo, min älskade, älskade son! Love you!

Tisdagar är också sådana där dagar då jag  försöker hinna med en del praktiskt här hemma, som tvättinvikning, ivägtraskande med alla gamla förpackningar till sorteringsstationen, tillbakalämnande av biblioteksböcker... Idag ligger dock tvätthögen  mystiskt oinvikt. Då kan man tänka att aha, hon har förmodligen haft viktigare saker att göra...

Jo, jo, till exempel har jag gjort dotterns kalasinbudningar. Det var förresten en himla tur att jag ringde Leklandet igår för att bekräfta kalasbokningen. De skall nämligen LÄGGA NER sin verksamhet typ NU. Så inget kalas där alltså.  Istället fick jag nosa upp ett likvärdigt place och valet föll på Lekpalatset. 

Ha det nu så gott och var försiktiga i solen, den är ganska stark nu!

KRAM

Bara barnet...

"Nej, du får inte stanna uppe och se på TV, filmen är inte för barn" .

"Men, mamma, du är också ett barn, till mormor och morfar ju..."

Ibland får man sådana där tokiga och smålogiska svar. Nu för tiden förstår ju sonen hur det hela hänger ihop, men det är kul att retas lite...

Dock känner jag att jag ganska ofta  och så självklart "tar fram barnet inom mig"/uppträder som ett barn:

1, Då det endast är en kaka kvar och det råkar vara en av mina favvosorter.

Huvudsaken att barnen får göre sig icke besvär här, inte. 

Och råkar vi baka här hemma vill jag också slicka skålen...

2, Då melodifestivalen är on  missar jag inte den så gärna, särskilt inte om Carola på något sätt är inblandad. Missar överhuvudtaget inte så mycket där Carola är med, idolen sedan elvaårsåldern ger man inte upp. En av mina bästa kompisar var faktiskt med i samma kör som hon...

3, Då jag förlorar i Singstar, eller i Monopol för barn eller...blir jag väldigt mycket ett surt barn.

4, Då jag, trots otroliga brister, släpper loss fullständigt på fotbollsplanen,  ler sonen lite snällt och ropar uppmuntrande hejarop...då är det jag som är kidset.

5, Då jag, varande mycket arg,  ignorerar all pedagogik och skäller högt och ljudligt på man och barn, smäller i dörrar, stampar i golvet...då är jag en trotsig sexåring igen.

I helgen skall faktiskt jag och dottern ta tåget hem till min mamma och pappa. Där transformeras jag återigen till fullskalig dotter; "du är ju alltid vår lilla kicka", som pappa brukar säga. Tänk, jag har redan börjat påminna sonen om hans löfte att alltid krama o pussa sin lilla mamma, hur stor han än blir. Fast kanske inte i skolan, då alla ser, säger han då...

Nåväl, jag ska i alla fall övernatta i mitt gamla flickrum, som delvis gjorts om sen jag bodde där, besöka lekparken jag hängde i förr, bege mig ut på upptäcktsfärd i skogen, mysa, fika...

På lördag  omvandlas jag dock till en... 20-åring?!? Då skall jag umgås i kubik med en mycket nära och kär vän och göra en massa kul! 

Lääängtar till helgen...redan!

Kram, kram

Kolugnt läge

Nu kunde jag inte hålla mig från bloggen längre och eftersom vi umgås med varandra 24 timmar om dygnet, nja, så tycker maken det är helt ok...




Här på landet är det paradiset just nu. Även om solen, och sonen, just idag lyser med sin frånvaro är tillvaron alldeles förträfflig. Jag har precis avslutat min morgonlatte, dottern springer runt som värsta pressfotografen med min mobilkamera; exakt i hur många olika vinklar kan kattungen Molly befinna sig i?


Sonen då? Jo, han blev kvar på Saccosäcken hos våra underbara landetvänner nere vid Paradisbacken, där vi avnjöt en härlig middag igår. I familjen finns både en jättebra kompis till sonen samt Tindra, världens gulligaste ettåriga lilla pudel (jag har aldrig gillat pudlar men detta exemplar hund är different ).


De små vännerna fyller sina dagar med fiske, Playstation, hundpromenader,
utelekar på såväl studsmatta som med boll samt någon slags jönssonliganmania, hela samlingsboxen gås igenom...


Dottern tillåts vara med under vissa aktiviteter, men ibland passar en sexåring liksom inte riktigt in, om man säger så. Men hon finner sig, och hon har alltid katterna att leka med. Molly går/släpas motvilligt fram på promenad medan storkatten Maja lever livets glada dagar som utekatt och återfinns oftast under vårt hus eller ladan.


Det är inga direkta världsproblem som löses här, utan livet handlar mest om: Hur lagar vi motorgräsklipparen nu då trädgårdstraktorn inte heller går igång och det är LITE kämpigt att klippa hela mattan med handjagaren, som uppvisar ett lite halvrostigt yttre...


Livet känns sorglöst, enkelt och stressfritt! Lovely...

Nu skall jag strax vinka av dottern och maken som skall in till E-tuna för att bland annat besöka byggvaruhuset Silvan.


Tusen kramar till er alla

Nedvarvning

"Idag är det fest!", utbrast sonen imorse.

Denna bro skall vi åka över idag...

Som invaggad visste jag precis vad han syftade på. Idag är nämligen den dag då jag, finally, skall betala tillbaka en liten pengaskuld till honom. För en liten del av summan har han fått lov att köpa några Pokemonkort. De är tydligen poppis, igen.

Sonen har även lovat skänka några tjejiga sådana till dottern. Tänk, hon blir alltid själaglad då storebror ger henne något; vad kvittar egentligen, allt från skalbaggar till kort will do.

Idag är det också dags för den andra sprutan TBE-vaccin. Minnet av den första för några veckor sedan är tyvärr alltför tydligt; dottern har redan förberett sig på att tårarana kan trilla.
Några dockor har flitigt lånat ut sina armar för diverse sprutövningar; fyller detta kanske något meditativt, bearbetande syfte, i förväg så att säga?!?

Men efter stickandet, då är det torpet och bara torpet som gäller. I underbara fyra dagar skall vi bara vara. Njuta av trädgård, goda middagar i glada torpares lag samt förhoppningsvis lite sol och bad(???)

En liten jobbpåse tas också med, för säkerhets skull. Har faktsikt en ansenlig hög prov att rätta och betygen sätts redan 2 juni.

Hoppas att ni alla får en underbar ledighet!


KRAM

Gnällvarning

"Ni är ju lediga jämt; det är jullov, påsklov och hur många veckors sommarlov har ni egentligen, tio?!?"


Denna kommentar är inte helt ovanlig, och den kommer givetvis från icke-lärare.
Vi som nu är lärare VET att sanningen tyvärr inte är så glamorös och fylld av lata, lediga dagar.

Here it comes, the bitter truth:

1, Vår arbetsvecka är 45 timmar, vi jobbar alltså IN våra så omtalade lov.

2, Under loven kan man sällan koppla av sitt jobb helt, alltid är det några små rättningar eller planeringar som skall göras. Den lilla jobbkassen hänger med överallt och som ett skavande ok påminner den om det du EGENTLIGEN borde göra under den där fjällresan...

3, Vårterminen är ASJOBBIG att få ihop, just för att den är fylld av så många lov. En långhelg här och någon enstaka dag där innebär ett bortfall av en hel massa lektioner. Lägg därtill en mängd beviljade privata ledighetsansökningar, några skolresor samt två veckors PRAO så förstår ni kanske dilemmat. Hur mycket man än älskar sitt jobb så blir det ett problem då helheten så gott som upphör.

Om nu alla elever skulle lämna in sina arbeten i tid/maila dem innan deadline gått ut samt närvara under alla obligatoriska muntliga diskussioner och redovisningar; DÅ skulle man kanske kunna njuta lite mer under lovdagarna.

Men vårterminen blir nu istället något slags evigt maraton. Korridorerna fram skyndar man att påminna om än det ena än det andra: "Hej där, jag har inte fått in din komplettering"; "Din bokrecension saknas"; "Du måste göra den där muntliga övningen du missade då du var tre veckor i Thailand"...

Och man blir transformerad till någon slags tjatmaskin, urless på sin egen röst...

Och någon man är gift med undrar varför man är så trött om kvällarna...

Så nu har jag berättat hur det ÄR, from my point of view.

Nu hastar livet vidare och jag skall sysselsätta mig med mina mammaplikter; lite hämtning, lite matlagning och lite tvättning.

KRAM!

Söndagskåseri

"Städning kostar 300 kr i timmen och parterapi 1000 kr i timmen", skämtar Caroline af Ugglas i dagens DN.



Tål att tänkas på det där men faktum är att vår storstädning igår gick förvånande bra och utan några större fajter. Lite gnäll från maken bara, om "tappade" dammsugarmunstycken, och över kattjäklarna, som mycket idogt hjälper till att bygga på dammhögen ytterligare...

Jag vet den härliga städhjälpskänslan; jag har själv upplevt den.

För några år sedan slog den underbara doften av rent och fräscht emot en varannan torsdag, när man trött och förbi rann in genom ytterdörren. Det enda man behövde göra var att rätta till lite här och var, överallt: Några krukor stod fel, en del prydnadsgrejer hade vänt sig bak och fram och "Förstår städerskan inte att kuddarna skall vara placerade som då hon började städa?. Små petitesser kan tyckas idag, men då var det min värld och mitt huvudbry.

Kanske, kanske blir detta veklighet igen, någon dag, någon tid...?

Kidsen tyckte väl kanske inte att vårt val av städdag var så vidare värst toppen men det var verkligen KRIS på smutsfronten.

Vi firade vår prestation med utepicknick vid det mysiga Fredhällsbadet. Dock såg vi skylten som upplyste att"... med undantag för sommarloven, är badet endast till för MEDLEMMAR", när lunchen redan var uppäten...Lite skamsna lommade vi iväg men en fin lunch hade vi haft i alla fall!

Efter härlig tjejmorgon med lika morgontidig dotter, innehållande frukost framför SvtB, är jag nu redo att ta tag i denna dag. Det är bland annat bowlingkalas för dottern, fotbollsmatch för sonen och lekträff i eftermiddag som står på agendan.


Hej och hopp alla söndagslirare out there!

Fredagsmyser framför TV:n...

Den planerade lugna fredagskvällen blev också ganska så lugn, trots ändrade planer...
Hade tänkt att bara umgås i den lilla familjen men den utökades med två extra barn här på eftermiddagen. De tillhör en av våra absolut bästa kompisfamiljer och tyvärr råkade den yngsta lilltjejen,trean, ramla så illa på dagis att hon slog i huvudet och måste åka till akuten med sina föräldrar.

Än vet vi inte hur länge de måste stanna kvar där på sjukan men kidsen har det i alla fall bra här hos oss. Just nu går "Walle" varm i DVD:n.

Ser annars fram emot en relaxad helg med goda middagar, barnkalas, fotbollsmatcher, långa promenader....och sen är det ju långhelg nästa vecka, great!

Nu kommer min man och undrar om jag har "någon tid för min familj också"...? Eh???

Ha det nu så gott och hugs to you all!

Det blev en halvapa som glatt deltog i musikalen Noas ark igår kväll.

Dottern och jag kompromissade; hon genom att bära apdräkt och apsvans, jag genom att ok:a nada apmössa. Skönt att alla blev nöjda, var och en på sin kant.


Nöjd var väl inte direkt känslan när jag och sonen fikade på ett café nära vår bostad häromdagen. Servicen var urusel, ja, rent av undermålig. Allt verkade så oerhört svårt att ordna och då jag påpekade en så trivial sak som att besticken och vattenglasen var slut, fick jag en uppgiven suck till svar.

Saken är den att undertecknad vet att detta ställe går riktigt bra. Kan man göra lite si och så med servicen då? Bara för att stället ligger i lä mitt i värsta solstråket? Morr....

Annars känns det riktigt kul att Malena gick vidare i tisdags, nu håller vi tummarna allt vad vi bara kan på lördag!

På soffronten intet nytt heller, de hemska blocketfynden står fortfarande i vårt vardagsrum.


To be continued, I guess...





Ha en bra dag och kram på er alla torsdagslirare!

Monkey business

"Jag tänker INTE vara apa" meddelade dottern  tidigt imorse, samtidigt  som hon, mycket bestämt,  kastade den oemotståndligt söta apmössan i golvet.

Allt handlar om musikalen Noaks ark, med stor galapremiär på onsdag. Barnen skall då bland annat ikläda sig rollen av ett djur, agera och ha liknande rörelsemönster som  detta djur.

Eftersom vi redan har en apdräkt hemma i gömmorna kändes det rätt och riktigt att använda den. En del övertalning krävdes, men igår kväll gick dottern faktiskt med på att skifta från kattunge till apa. Dock hade hon uppenbarligen kommit på andra, mer oresonabla tankar, under natten...

Överhuvudtaget är hon ganska mycket av en ego girl och drama queen just nu. Skiftningarna mellan högt och lågt sker ganska oväntat. Man kan i ena sekunden föra en helt normal konversation medan man i nästa finner sin samtalspartner skrikandes och vrålandes på golvet...

Begynnande sexårstrots, I suppose...

Hur mycket man än älskar sina små raringar och hur mycket man än vet att vissa perioder bara SKA gås igenom så är det ibland lite...marigt.

Och inte blir det bättre av att den soffa vi äntligen köpte på Blocket är på tok både för liten och för låg...

Näe, nu skall jag sluta gnälla! Vi har i alla fall något att sitta på, meanwhile, och nu får vi fortsätta lusläsa de roliga möbelannonserna...

Goodnight Sweden wherever you are!

Söndagslugn

Den lilla solstrålen letar sig envist fram genom det ljusgrå molntäcket och träffar mig exakt i ögonen, där jag sitter i syrrans orangeri, rakt nedanför den blekrosa bouganvillan.

Tänk vad lite gör så mycket. Mysig lördagssamvaro och oversleep hos syrran samt en helt oplanerad (nästan) söndag är lisa för en annars ganska så stressad själ...

Egentligen är det inte mina egna, privata göromål eller mina jobbsliga åtaganden, som stressar, utan det är allt runt omkring. Jag upplever att i maj/juni fullständigt exploderar det liksom, på alla fronter. Dagis och skola har exkursioner, basarer, ja, you name it.

Med solen, ljuset och värmen följer ett slags allmänt vårligt uppvaknande.

Många vänner och bekanta tycks just ha vaknat upp ur sitt vinteride för att nu vilja umgås och mysa. Alltihopa såklart jättemysigt, men timingen kan vara lite sisådär.

Men, jag gör som jag alltid har gjort, sedan två år, jag sållar och sovrar. Skiljer viktigt från oviktigt, nödvändigt från icke-nödvändigt, väljer ut det som kräver ens närvaro och det som klarar sig alldeles förträffligt utan.

Och det fungerar...utmärkt; även om det dåliga samvetet gör sig gnagande påmint tid efter annan...

Ha nu en lugn och avkopplande söndag allihopa!

Kram från mig

Kvällsfundering...

...och detta var fredagskvällen då min man och jag skulle ta oss tid för varandra och vår familjs planering. Överst på agendan stod att boka flyg till sommarens spanienresa.

Och resultatet? En övertrött make somnar i soffan innan Canada-Sverige-matchen är slut!!! 

Hur kunde det bli så här??? Jag, ensam med skvalande sporttv...och med resbokningen...och med chokladkakan...

Ja, ja, sweet dreams och good night Sweden wherever you are....

Fokuseringens mästarinna

Igår åkte jag till jobbet arg som ett bi.





Detta efter frukosttjafs med kidsen och på grund av morgonens tighta schema förblev det hela tråkigt outrett.

Idag färdades en glad och harmonisk mamma samma sträcka.
Detta efter en nästintill perfekt morgon med barnen, där mysigt småsnack samt funderingar över dagens happenings avhandlades.

Trots ovanstående fakta genomarbetades bägge jobbdagarna på liknande sätt, innehållande alltifrån fakta om Canada till läsning av Romeo and Juliet. Inga raseriutbrott
eller liknande avslöjade min sinnesstämning under gårdagen.

Uppenbarligen har jag lärt mig den svåra konsten att fokusera; det är här och nu som gäller och bort med privata bryenden på jobbet och vice versa. Jag tänker exempelvis inte, längre, på eleven X resultat på senaste provet i engelska då jag spelar Yatzy med mina barn.

Är det åldern, erfarenheten eller bara överlevnadsinstinkten...? Eller har kanske några kloka slutsatser från tidigare tillfällen i livet, då det liksom kokat över, spelat in? Förstår jag äntligen att man inte kan lösa femtusen problem samtidigt och hålla koll på allt och alla överallt hela tiden?

I hope so!

Nåväl, denna helg fokar vi på körsång för dotterns del, hon tränar till den stora uppvisningen av musikalen Noas ark nästa vecka, fotboll med sonen samt en oerhört efterlängtad sleepover hos syrran med familj. Innan den skall jag fullständigt egoistskt, underbart njuta bort några timmar i frisörstolen...



Ha det nu så gott och fredagskramar till er alla!

Ris och ros

Just nu tycker jag inte så mycket om...



1, Att bråka så mycket med kidsen om så futtiga saker.

"Städa upp på ert rum NU"
"Gör det sen..."
"NU sade jag..."
"Men, du behöver inte vara här och störa dig"
"NU!" (i mycket barsk och arg ton samt hot om indraget lördagsgodis)
"Ja, ja..."

2, Datorer som krånglar och som hindrar mig från att snabbt och effektivt jobba, blogga, läsa nyheter...

3, Att tiden går så förbaskat snabbt, snart är det betygssättning igen; gjorde jag inte det precis nyss???

4, Katterna som bråkar med varandra HELA TIDEN. Det som jag trodde var "storebrorsfasoner" och "invänjningsproblem" med lilla Molly, från den äldsta katten Majas sida, har visat sig vara ett permanent tillstånd.

5, Allt vardagstjafs med maken...och att han ALLTID glömmer en massa, trots sms-och mailbombande från äkta hälften...

6, Att mikron är trasig och ingen orkar ta tag i problemet.


Jag tycker mycket om...

1, Att umgås med mina kids och göra mysiga saker med dem.

2, Att via facebook, mobilen, mailen kunna kommunicera med mina vänner och min familj när som helst och var som helst. Mamma, tack för att du är en sån hejare på sms!

3, Att veckorna bara rusar iväg och hela tiden för mig närmare helgen.

4, Att gosa med uberkeliga Molly...

5, Att någon gång i vardagshjulet få stanna upp, sitta ner och exempelvis glo på en film med maken eller bara lyckas utbyta tre meningar innan en av oss somnar i soffan...

6, Att dricka min egen kaffe latte med mjölk uppvärmd på spisen, mycket godare än mikromjölk.

Ha det så gott allihopa och onsdagskramar till er alla!

Våra nya invånare

Hur många vuxenpoäng ger egentligen: Åh, äntligen regn, det behöver våra nysådda fröer...?

Tyvärr blev det inte mycket regn efter sådden förra året, vilket resulterade i ett halvuppbränt land där endast några små ledsna salladsblad, lite slokande dill samt ett antal trötta rädisor tittade fram...

I år tog dock maken spaden i egna händer och grävde ett nytt, utökat land. I värsta bullerbystil skrev kidsen små skyltar till de olika grödorna. Ingen får ju glömma vad som, förhoppningsvis, frodas där under.

Att vara odlande torpare innebär annars en hel del trial and error och man har inte alltid möjlighet att åka ut och övervaka sina små odlingar.

Ibland innebär det också att nya små invånare följer med hem i bilen. Denna gång blev det rödaktiga skalbaggar som, mycket ömt, nu vårdas av kidsen, i DERAS EGET RUM. I värsta home makeover-stil är akvariet förvandlat till ett slags all inclusive boende, med klätterställningar, mossa och små munsbitar av frukt.

Tydliga anvisningar om att dessa kryp ABSOLUT INTE får lämna sin bostad, orsakade smått panik imorse. Tre skalbaggar hade lyckats smita, men återfanns, thank god, med kattungen Mollys hjälp.

Sonens framtida yrkesval vacklar nu lite mellan fotbollsproffs kontra insektsforskare...

Det känns så skönt att våra asfaltsbarn älskar småkryp!

Ha det så gott nu och love to you all!