Men vad?

I ett endaste svisch så var den här helgen över och vad har jag egentligen åstadkommit för vettigt? Med vettigt menar jag hushållsnära tjänster, typ. Låt mig tänka, igår transformerades det mesta av smutstvätten till rentvätten; fortfarande oinvikt,  men ändå.

Idag lyckades jag få min man att ta sig an dammsugeriet här hemma, äntligen! Det har varit lite av en fight ett tag nu. Jag tjatar om "att det ser för djävligt ut" samtidigt som  menande blickar sänds åt hans håll. "Jag städar, inga problem, men det sker när jag anser mig ha tid för det" menar maken. (Vilket i sin tur kan ta ett REJÄLT tag). Ofta slutar det med att undertecknad river av skitgörat med en gång.

Fast inte den här gången, jag lät det helt enkelt gro igen och även maken förfasade sig,tydligen och handlade kvickt, for once.

Kidsen har haft sitt vanliga helggöra med handboll, fotboll och kompislek. En dos härligt socialt umgänge har även tilldelats lilla mig, både med kollega och la familia.

Dock trodde jag nyss att kvällen skulle sluta mycket olyckligt, särskilt  för sonens del: Chico lyckades nämligen smita från sitt ltrevåningspalats; en sidolucka på buren hade inte stängts ordentligt och filuren tog sig ut. Men efter flera tårar från flera inblandade och en stund i frihet, kunde djuret infångas och vi alla sova gott inatt.

Och den sprakande glimten i fyra spanande kattögon slocknade...

Nu går vi mot en ny vecka med nya spännande utmaningar och möten!

Kramisar

Förvånande fakta

Eftersom jag har några lediga minutrar för mig själv, innan la familia alldeles strax dundrar in från diverse träningar och matcher, roade jag mig med att kolla in lite statistik över min blogg.

Tydligen har jag i genomsnitt 121 läsare per vecka boendes i Sverige, 16 från Sydkorea, 7 från USA och 1 liten läsare från Danmark. Helhäftigt! Gissa om jag är grymt nyfiken på vilka dessa människor är!!!

Nu skall jag nog dra ut på en liten promenix, i solen, trodde jag ja. En hastig blick genom fönstret avslöjar tyvärr en gråmolnig himmel. Känner att jag skulle behöva en rejäl dos av det där vitaminet man får så mycket av i solen, (D???) och piggna till lite.

 I alla fall tills ikväll, då en kompisfamilj dyker upp för middag. Tänkte laga Lottas lax; världens godaste och enklaste laxrätt, enligt mig i alla fall. (Recept fås på begäran).

Städa behöver jag inte göra, det fixades i förrgår; vi hade kompisar på mysigt middagsbesök igår kväll också. Det var verkligen höjden av lyx vill jag säga, de hade nämligen maten med sig...Underbara människor är de, inte bara p g a maten, hi, hi...


Hasta la vista amigos y amigas!



                                      

Små klokheter

Åh vad jag ibland önskar att jag hade skrivit upp alla roliga/tokiga saker som mina kids har sagt genom åren och kanske samlat dem till en liten bok. Kanske är det inte för sent än?

I alla fall hade jag ett gulligt litet samtal med sonen häromdagen. Han vädrade sina tankar och funderingar inför att börja högstadiet (om 1,5 år-hjälp är det verkligen dags då???):


"Mamma, på ett sätt känner jag att jag inte vill att tiden ska gå så snabbt och att jag ska börja högstadiet; det blir ju säkert mer läxor, prov och så. Men på ett annat sätt ser jag fram emot högstadiet för då tror jag att jag kommer få en tjej. Och då vet jag vem jag skall ge en massa fina presenter..."

Till saken hör att han för ett tag sedan besökte just en högstadieskola och då råkade få syn på ett helt gäng snygga tjejer som "såg likadana ut allihop". Bara att gå och roffa åt sig en i högen sedan då, och så länge får han gärna slösa sina små gåvor på mig...

Här tänker jag göra kväll snart, fast läget ser inte så just ut på "lugna ner sig-fronten": I vardagsrummet pågår viktig handbollsmatch mellan son och kompis (fast de hann göra klart matteläxan INNAN); dottern bläddrar, efter att även hon har gjort sin läsläxa, i fotoalbum och småförfasar sig över att det finns avsevärt fler foton på storebror...

Ja, ja, jag är ju själv lillasyster och vet hur det känns...

Ha det så gott allihopa!


Just det, dagens bild visar Chicos nya, ståtliga bur som jag släpade hem på tunnelbanan igår.

!!!!!!

Nu är det mycket på rull...och så avslöjar maken att han ska iväg på tjänsteresa senare i veckan, i FLERA dagar. At the moment är en enda extra grej just en extragrej för mycket, logistiken pajar.

Och jag har värsta middagsångesten också; även om frys och kylskåp dignar av livsmedel finns det INGET att göra goda middagar av, puuuuust. Och vi har inte råd att köpa take away varje dag.


Tur nummer ett: Att det finns likatänkande föräldrar i sonens och dotterns träningslag, ja, kanske inte gällande middagarna, utan att vi hjälps åt med bestyren kring hämtningar och lämningar.

Tur nummer två: Att dotterns kör ännu inte kommit igång, inte teatern heller, nu är det bara handboll gånger två som gäller för hennes del.

Tur nummer tre: Att sonen inser alldeles själv att tre handbollsträningar samt två fotbollsträningar (exklusive matcher) per vecka kanske blir lite för mycket: Läxor, kompishäng och hamsterfix skall ju också hinnas med...

Buren ja, efter nästan två veckors intensiva påtryckningar skall det lilla skämtet till bur nu bytas-yes! Känns så skönt att gå segrande ur en strid där utgången kunde blivit helt annorlunda för "egentligen tar vi inte tillbaka burar på det här sättet". Sedan kunde jag tjata om reklamationsrätter hit och kundservice dit....

I efterhand har jag läst mig till att den berömda (?) treåriga reklamationsrätten egentligen bara gäller om varan visat sig vara felaktigt konstruerad från början. När det gäller hamsterburen var den faktiskt hel från början. Men ändå-en vuxen människa skall ju kunna hantera en sådan utan att den pajar, eller hur?

Nähä, nu kallar plikterna, packningen för morgondagens äventyr måste ses över!

Kramisar

Löfte

Insåg igår att jag är en skam till stockholmsbo. Jag utnyttjar stadens utbud av precis allt på tok för lite.

Såklart hinner man inte med så många teater-, bio-, bad- och restaurangbesök under vardagshjulens frenetiska rullande, men på helgerna; vilken är ursäkten??? Fantasibrist? Orkeslöshet? Tidsbrist? Vanor? För även under sprängfyllda cuphelger finns det alltid några sekunder över, right?

Har lovat mig själv att i alla fall börja med mina promenader. Istället för att ta samma, i och för sig jättefina, rundor tänker jag framöver vidga mitt revir och dra iväg till så exotiska ställen som Södermalm, Djurgården etc...

Ingen promenix just nu dock, efter lunchutfodring av två hungriga handbollsflickor väntar en hel radda elevomdömen på att bli ifyllda... Lugn och arbetsro har jag i alla fall, snart ska tjejerna dansa ut julen på julgransplundring, sonen och maken lirar fotboll. Stack ner en liten handlingslista i makens jackficka, hoppas han fattar vinken...

KRAm

Yes!

Svisch och så var årets första arbetsvecka avklarad, bara så där.

Ger en eloge till alla elever som verkligen jobbat kanon denna vecka, you rock!

Och även om det är ganska mycket workwise, särskilt för en liten fröken som inte hann färdigt med alla elevomdömen under veckan, så känner jag att det är positiv energi som flödar just nu:
Vi är på gång allihop!

Och snart kommer ljusare dagar, solen, värmen; nja, var kanske lite väl att ta i.

Men fredagsmyset, hos syster Yster, kommer i alla fall strax.

Kramisar

Start

Skolstart, jobbstart, aktivitetsstart...vad smidigt det ändå har gått.

Rutinerna börjar sakteligen sätta sig, dock känner jag att det här med matlagningen kanske inte riktigt hunnit ikapp än. På lovet var mattiderna minst sagt rullande och ibland hoppades till och med hela måltider över. Jag menar, sover alla i familjen till bortåt elva blir det ingen frulle, utan brunch.

Men nu måste man skärpa till sig, hungriga barn kräver mat och under skolveckorna fungerar inte lovmiddagstiden runt 20-21.

Och då jag märker att matfantasin tryter blir det nog snart Linas matkasse igen, I love Lina!

Nu måste jag fortsätta denna min lediga dag, som inte är helledig direkt: Förutom fortsatt fix med tvätt och annat hushållsarbete har jag en hel massa elevomdömen att skriva...

Men nu skall jag ner i gymmet för en energiboost, så man orkar något!

Kramisar

Slutet

En absolut fördel med att bo in innerstan: Man kan helt oplanerat gå och få dottern klippt en SÖNDAG.

Dessutom fick hon rosa slingor, så även medföljande kompisen. Allt till ett pris under 200-lappen, nice, nice.

Nu har jag tagit ytterligare ett steg på julelimineringsvägen hemmavid, allt är nedlagt i sina rätta kartonger och påsar. Återstår bara att kånka upp dem till kaosvindsförrådet...

Några maskiner tvätt, middagslagning och sen är denna sista lovdag all. BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Fast kanske är det ändå liiite skönt att komma in i rutinledet igen imorgon, eller näe, eller joo, eller?!?

Kramisar

Lediga lördag

Inte många knop har gjorts idag; endast några små ärenden samt en vinterpromenad har avverkats.

Det viktigaste ärendet har dock inte blivit riktigt löst och det gäller hamsterburen: Jag tyckte redan från början att den såg lite väl plastig och opålitlig ut, namnet "De Luxe" till trots. Och mycket riktigt, redan vid första monteringen av taket gick en liten plastbit bort och ja, det var jag som orsakade skadan. Sedan dess har ytterligare skadeincidenter inträffat och jag vill nu reklamera samt byta buren till en helgallervariant.

Anledningen till att vi valde helplastburen stavas k-a-t-t-e-r-n-a; ja, de skulle inte kunna komma åt det lilla livet lika enkelt i en sådan. Fast nog satt bestarna där på pass och lurade, antingen vid eller PÅ buren, slickande sig om sina hungriga munnar, klösande med sina riviga tassar.

Som tur var hittade vi den ultimata lösningen: Chico fick helt enkelt en walk-in-closet, med låsbar dörr (äldstekatten Maja kan ju öppna vanliga dörrar). Så på en byrå mitt bland kidsens kläder i deras garderob håller hon nu till; sonen är mycket noga med att tända lampan på morgonen och släcka den sen igen på kvällen. Ja, han tar överhuvudtaget mycket väl hand om sitt lilla djur med allt vad det innebär av matning, underhållning och så vidare.

Fast ungarnas kläder luktar ganska mycket...hamster.

Nåväl, efter kontakt med affären där hela hamsterpaketet inhandlades hoppas jag att det går att lämna in plastskiten och som sagt få en med mer galler istället. Jag vet ännu inte hur det hela avlöper, chefen skulle visst kontaktas, utfrågas och sedan skulle någon ringa upp mig igen...

Ja, ja, gott folk, ett långt, härligt lov är snart till ända och jag konstaterar att det varit en perfekt blandning av diverse ingredienser såsom sociala trevligheter med släkt och vänner, familjemys, pyjamassoftande lääänge, skidåkning, pulkasus...

Imorgon kör en del igång igen, fotbollsmatcher samt handbollsträning står på agenden men även sociala mysigheter, så man kan njuta av sista lovdagen innan arbetsveckan tar vid på måndag.

Kramisar till alla lördagslirare!

Vanebildande...

...är dessa lediga dagar, man bildar en massa nya (o)vanor. Förutom att mumsa i oss på tok för mycket sötsaker har hela familjen vänt på dygnet; är det kanske hamstern Chico som inspirerar, eller bara det faktum att vi faktiskt har möjlighet att sitte uppe till mitt i natten och glo på film, eller susa nerför pulkabacken ganska nära midnatt (sonen), för vi behöver inte gå upp i ottan och rusa iväg till jobbet eller skolan?

Visst har vi gjort en del på lovet, men vi har ändå inte fått något GJORT här hemma, ni vet något sådant där VIKTIGT hantverksmässigt (typ tillverkat ett barnrum till). Men lusten har inte funnits där riktigt och inte heller tiden, vi har minglat en hel del med vänner och bekanta istället. Hela julhelgen var det släktkalas och sedan avlöpte en härlig nyårsfest här hemma hos oss i massa glada vänners lag. Och ungarna har lekt med kompisar heeela tiden, särskilt sonen som ju numera"strövar fritt"; ibland ser man inte röken av dem på hela dagen.

Men nu, nu blir det lite ändring i såsparadiset: Maken bokade igår kväll lite hastigt och lustigt en skidresa till Hassela. Så i eftermiddag far vi iväg på en fyradagars fjällresa, där vi bor på hotell med halvpension minsann. Det har vi faktiskt aldrig gjort tidigare men det passar riktigt bra nu för jag tycker mig ha lagat mat mest hela lovet...Nej, men skämt åsido, är det bra mat känns det givetvis awesome att sätta sig vid dukat bord.

Och tydligen finns det ett badpalats vid hotellet också; nice att relaxa där efter diverse turer i slalombackarna och turspåret (jag åker ju bara på längden).

Och ganska nice att få rå om varandra bara i lilla familjen också...

Och djuren? Katterna bor här hemma och tas om hand av en granne och hamstern har åkt iväg på staying hos hamsterkompisen Julio och tas mästerligt om hand av dennes mattar och hussar. Fast Julio och Chico får liksom inte chilla så mycket tillsammans, då kan de visst ha ihjäl varandra, vore ju lite synd...

Ja, vi ses till fjälls!

Kramisar

GOTT NYTT!!!!

Nu på årets första dag kände jag att det började rycka lite i bloggtarmen , så here I am!

En kort uppdatering blir det för strax ska maken och jag försöka bege oss ut och skida. Försöka ja, jag vet nämligen inte om mina pjäxor är aningens för små, de måste provas innan beslut tas om nyinköp.

Lugnt nyårsdagsläge råder annars, sonen kör X-box och ordnar hamsterlabyrinter med övernattande kompis och dottern är på sleepover hos älskade grannflickan.

Vår nyårsfest igår blev mycket lyckad, såväl mat, dryck som femkamp med undertecknad som lekledare fungerade alldeles utmärkt. Inga tårar, strider eller fajter blev resultatet av den tuffa kampen mellan de tre lagen bestående av nio barn och åtta vuxna (någon menade att jag skulle platsa i ngt frågesportprogram på Tv4, hm...)

Eftersom all disk och nästan allt röj avklarades redan innan läggdags kan man ägna dagen åt roligare saker än hemmafix.

Dagens bild (tagen med sonens nya Ipod touch) visar gårdagens middagsdukning, dagen efter så att säga, för eftersom jag var värdinna hanns inte något fotande med.

För övrigt har jag ett jätteskönt lov med en del vila, många sociala roligheter med vänner och bekanta samt hemmamys. Fast vindsförrådsröjet får nog dröja ett tag...

Kram på er alla!