Packpaus

Aldrig har min privata fjällpackning varit så minimal storleksmässigt; det är mest myskläder och diverse sjukgympeprylar som slunkit ner i bagen.

Annat är det med dotras, hennes väska är överfull, av otaliga finkläder och leksaker...hon har packat helt solo. I packningsivern tog hon sig an även storebrors väska, inte honom emot.

Jag hoppar omkring här hemma och bidrar så mycket jag kan; likt en mullvad tillverkar jag små högar här och var, av saker som skall med.

Det är frustrerande att inte fungera normalt i kroppen, att inte kunna bära med sig mer än småsaker i axelremsväskan som är min lilla följeslagare.
Rubriker som "Kom igång 2010", "Beach 2010" slår mig hånfullt i ansiktet...

Dock är det inte bara att slänga kryckorna sen, om tio veckor, nej, det blir en långsam process att börja gå igen. Denna upplysning från sjukgymnasten igår hade jag väl förstått innebörden av själv, men det blev extra uppenbart då.

Jag undrar hur högerbenet kommer se ut efter fullgången benskenetid. Eftersom jag numera måste ta av ortosen vid en del övningar, blir jag bryskt påmind om vilket litet skämt till ben det redan förvandlats till. Var är mina muskkler?????????????????????????

Men what the, det är ju bara att bocka av dagarna som passerar, sätta kryss i almanackan liksom, och många kryss blir det...

Nu får jag en stund för mig själv då kidsen leker hos kompisar och maken spatserat iväg för att göra en massa ärenden, bland annat lämna Sally på inackordering. Det är "Arken Zoo" ,Kungsholmen, som för 45 kronor per dygn erbjuder henne plats i bur, mat, vatten och kel. Katterna tar underbara, oumbärliga nästangrannen Kathrine hand om, thank you!

Nu skall jag krycka ut i köket o hämta minitermosen med coffee!

Glad lördag på er alla!