lägesrapport

Har fått något av en ny syn på mina kids under de senaste dagarnas turbulens; som hjälpredor och helt oumbärliga för min existens; nja, nästan i alla fall. Men allt går så mycket smidigare då jag har dessa små springare till hands, som hjälper mig med än det ena än det andra.

Imorse gjorde exempelvis sonen kaffe till mig, enligt konstens alla regler: Vatten upp till markering fyra på bryggaren samt i med fem mått kaffe (han frågade inte ens mig utan hade uppfattat dessa gyllene kafferegler helt själv).

Att bara till exempel brygga kaffe innebär en helplanering för mig i nuläget och måste utföras i etapper: Skutt fram till kylen, ner med kaffeburken till nedersta hyllan, ner med densamma i min "kryckväska", bort till bryggaren, i med pulvret, skutt till vattenkranen, i med vatten i petflaska, ner i kryckväskan...ja, ni fattar va??? Och inte råka stödja på högerbenet, inte halka till någonstans...

Imorgon får jag reda på om det blir operation eller inte. Då måste vi även fundera över hur vi gör med skidresan torsdag till söndag, då fem familjer i Emils klass styr kosan mot Idre för härligt kollektivliv.

Att undertecknad inte hänger på är en trist självklarhet men hur gör resten av familjen? Jag inser att jag lär behöva en liten backup här hemma och egentligen är nog sonen mest lämpad att ta hand om sin lilla mamma. Om nu inte operationen blir oerhört omfattande och komplicerad, så önskar jag att åtminstone halva styrkan får åka iväg.

Men vi får se, jag lever numera helt i det som kallas nuet, det blir enklast så!

Ser fram emot eftermiddagens släktbesök, syrran med familj tittar förbi på fika, liksom förmodligen även makens kusin med make, nice! Innan dess är det en hel del cleaning to do, säg ett ställe man INTE hittar Sallys små pluttar på....

KRAM