fredag 5 februari 2010

Lugnt läge...

Mamma, vad snygg du är i de där byxorna, de ser nästan ut som morfars pyjamasbyxor!

Då jag åkte in till ortopedakuten igår, efter att ha drullat omkull på väg till tunnelbanan, hade jag inte direkt planerat att komma därifrån i gipsat skick, från vrist till lår. Då mina egna byxor var på tok för trånga för mitt gigantiska högerben fick jag låna Landstingets tjusiga grå modell, anpassat för 100 kg människa...

Överhuvudtaget hade jag inte planerat att någon direkt skulle se mig igår, iklädd bara trosor, tröja och strumpor, för hua, mina ben var ruskigt orakade...

Nåväl, nu är det i alla fall så att jag kan glömma mer skidåkning i vinter, det enda sportande jag kommer i kontakt med framöver är sjukgymnastiken. För jag har nämligen en liten fraktur i det högra knäet, dvs ett litet ben är av. Jag får i nuläget inte stödja alls på det benet, därav gipset.

Alldeles strax skall jag bege mig iväg till St Göran Capio, för övrigt Sveriges bästa sjukhus med den allra bästaste personalen, för en mer avancerad datorröntgen, ngn slags skiktröntgen. Efter denna tas vidare beslut om operation krävs.

Jag tänker i mitt stilla sinne att då kanske man kan åtgärda min gamla knäskada också, dra åt fästena kring min alltför rörliga knäskål, den operation jag tänkt på i 20 år och som skulle kunna innebära en framtida slalomkarriär; fast jag måste göra det andrta knäet först. Jag menar, då man ändå håller på...Fast just det, det är ju kötider till allt.

Tills vidare går jag och filar på olika smarta lösningar här hemma, hur jag kan bära med mig kaffet t ex; jo, jag lånar kidsens minitermos, stoppar den i min halvstora handväska, hänger den runt ena kryckan. I den väskan har jag placerat det allra nödvändigaste, och den hänger alltså med överallt.

Det svåraste so far är att sätta sig ner, gipset tar liksom emot; toalettbestyren tar evigheter och då har jag inte ens vågat mig in i duschen ännu. Måste införskaffa en slags plastpåse för gips som finns på apoteket.

Ja, en ny gipsad värld har öppnat sig för mig, kanske blir det ett besök i hjälpmedelsbutiken borta i hörnet, de har griptänger i rätt klatschiga färger....

Höres snart igen!

KRAM


Inga kommentarer: