Med det fungerande benet likt jelly hoppade jag, i en hastighet långt ifrån speed of light, de få metrarna mellan hem-bil-sjukhus-bil-hem tidigare idag och det var NADA kul. Full koncentration på varje hopp, varje krycktag, inte trilla, inte slira, inte glida...
Den undermåliga isröjningen utanför St Görans entré, samt även den obefintliga borttagningen av den halkbana smält snö bildat inomhus, tvingade mig fram till infodisken för en ganska aggressiv undran över vilket j-a företag som bar ansvaret för städ-och röjningen. Jag var inte den första som frågade och tydligen skickades det klagomål till Tylemarks (eller ngt likn), varje dag; så ett till idag då, från mig.
Jag har visst börjat bli en sån där gnällkärring, som klagar över ditten och dutten och som sitter hemma och pratar med katterna hela dagarna...
Min härliga sjukgymnast Lotta, som lyssnar på allt mitt pladder och min oro, tyckte jag gjort min sjukgympaläxa bra och snart skall jag köra ett pass igen.
Till middag ikväll svänger maken ihop en mysig fredagstacodinner och jag kommer njuta av den med benet i högläge, framför TV:n. Eventuellt golvspill slickar katterna upp sen (tyvärr står inte dammtussar eller sallysågspån på deras meny)...
KRAAAAAAAAAAAAAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar