Med en dator utan de sista bokstaverna i det svenska alfabetet ger jag nu en liten lagesrapport:
Var forsta vecka i den lilla spanska byn Montemayor del Rio bev magisk.Det kandes som att bo i ett kulturminnesmarke; en medeltida by med gamlahus, ettslott med spoken,ja min vaninna har sett ett...
Stekande sol o 37 grader bidrog till att tid tillbringades i pool och backar.Vi njot till fullo av den otrolga servicen o gastfriheten, av att barnen kunde rora sig heltfritt i byn och inget gick upp mot pubbesoket varj kvall,dar kidsen lekte meden massa spanskabarntill ett pa natten.
Dottern upprepar ofta frasen como se llama; tank vad mycket ett ar utomlands skulle gora sprakmassigt , om man uppehaller det sen vill saga. Sonen vill ha spanska som hemsprak, sager han, hi hi. Men han anvander dock just nu engelskan da han bestaller mat ochglass, det far racka
ett tag.
Vi forlangde var vistelse i byn tva dagar men sedanar i tvungna att saga farval. Med tears inour eyes lovade vi att snart komma tillaka, och that is a promise.
Var roadtrip iPortugal borjade i storstadenFigueira da Foz, varefter vi anlande till parlan vi nu befinner oss i, urmysiga Sao Martinho de Porto, en vik med enlitenoppning mot Atlanten, detta innebar att det ar badvanligt.Vi kommer fortsatta mot south imorgon, tror vi. Dethar verkligen gatt over forvntan bra att bila; bra roads och med den lanade GPS:en har vi hittat overallt. TACK Magnus o Anneli i Brunnsaker!
Kortleken har oxa visatsig vara en riktig kompis; innan matenkommit in pakvallarna o vid annan vantan tas den fram.
Nu ar min datasession slut o jag ska promenera till beachen, dar kids o man gar loss i thewaves. Jag vantar tills solen kommer fram o det gor den runt tvatiden har i norra Portugal, innan dess ar det molnigt.
Sverige o jobb kanns far, far awaymen tyvarr skriver jag nasta blogg darifran da jag ar i jobbtagen.Hasta la vista!
ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar