Efterord

Mamma, hade du verkligen den här då du var ute i lördags? utbrast dottern imorse då hon stod och drog i ett upphängt klädplagg.

Sömndrucket nickande till svar från mig...

Men det är en tuuuunika och såna har du ju jämt, det är inte riktigt festligt.

Må så vara, men fest var exakt vad jag och några myckat nära och kära väninnor hade i lördags och gärna en repris av den snart, tack! Lever länge på våra förtroliga samtal om livet (fulla livsscheman, småjobbiga makar, ja, ni vet...), vår härliga låååångfrukost samt mysiga promenad. För att inte tala om då två av oss virvlade loss med våra lurviga på dansgolvet...Jo, jo Knoll und Tott kan än...

Som alltid ger träffarna sådan otrolig mersmak och en längtan att ses så ofta det bara är möjligt.

Men nu är det vardag och en ganska späckad sådan också. Ser förresten att min make är på cyklande ingång; det är skiftbyte i familjefabriken AB och jag är snart off powerwalking.

Dottern kontrade jag förresten med: Hur var det nu med den där prinsessklänningen du hade till plugget förra veckan, det är ju inte särskilt skolaktigt...

Hm, skolan är som en fest, replikerade hon....(Hur länge lilla sexårssnuttan nu kommer tycka det...)


Hasta la vista alla måndagslirare!

Pubertet och stret

Ni som vet hur det är att leva med en honkatt i puberteten kanske anar vad vår familj tvingas genomlida just nu?

Jo, nästan lomhörda är vi efter dessa avgrundsmjauanden. Minns inte alls att storasyrran Majas tonår lät så mycket. Men katter är ju, som människor, olika och minnet kort...Kastrering snaaart, here we come! Men pssst, det får nog ske utan barnens vetskap, för de drömmer om små rara kattungar...

Idag är jag så trött så att jag ser i kors, det är en mara att komma in i alla rutiner och liksom militärerna skulle jag kunna somna precis överallt, ståendes, sittandes, pratandes, lyssnandes...

Det traditionsenliga fredagsmyset inramas denna kväll av mitt springande upp och ner i tvättstugan; dottern hade inga rena trosor imorse, vilken skam till föräldrar hon har! Vidare kommer nog en del idogt bläddrande förekomma då sonen har fått lov att köpa några nya pokemonkort efter plugget (för egna sparpengar,jo,jo).

Dottern underhåller oss säkert med värsta mannekänguppvisningen  eftersom jag snappade upp några klädtrasor till henne under de tre minutrar jag spenderade i affären Hennes på hemvägen..Egentligen var det tänkt att jag skulle gå loss på värsta spending spreen till mig själv men inspirationen och orken tröt...

Maken då? Tja, han brukar slockna i soffan framåt kvällningen, fast han ibland påstår att han är kvällspigg, ha, ha...Han blir väl trött av att se mig springa fram och tillbaka med tvättkorgarna (fast han fixar också en hel del, i ärlighetens namn).

Och imorn, äntligen, så kommer några väninnor på lite tjejmys. Maken o kidsen förpassas  till en av väninnornas man och barn där de sover över. Lääääängtar!

Fredagliga kramar till er alla!

Mååååndag

Bara svisch sa det, så var denna dag till ända, almost...

Dottern och jag fick en halv myskväll tillsammans (vi åt TV-dinner bestående av köttfärsfylld squash), då maken och sonen var på fotbollsträning. Varifrån sonen förresten kom med beskedet att han minsann skulle sluta spela i laget. Någon slags dispyt hade uppstått och ibland är det inte helt lyckat med pappa som deltränare. Och sonen som gjorde ett så fint mål i söndagens match...Kasten är verkligen tvära.

Jag lade mig faktiskt inte i det inträffade utan ramlade efter förmaningen om att "ikväll skall barnen sova 20.15"  ner i gymmet för ett litet kort träningspass (var lite seg i kroppen och har även halsont idag). Och visst sover de nu, de små liven.

Det är lätt hänt, både här och där har jag märkt i dessa dagar, att man i något slags post-semester tillstånd surnar till och blir arg över småsaker. Tycker mig märka att folk redan är överstressade och smått kollriga, inklusive mig själv. Man vill inte på allvar erkänna att nu är det allvar, nu ÄR jobbhösten här. 

I detta tillstånd är min tröskel nästan obefintlig och utrymmet minimalt för eventuella bråk och tvister med kidsen. FAN, kom på att dottern inte lagt fram sin stass tills imorgon. Kanske kan jag åka till jobbet INNAN 6 för att inte komma emellan eventuella klädesutbrott???

Men, men, jag är så glad över mina kids, trots allt. Och lilla tösabiten ÄLSKAR sitt sexårs.

Och på onsdag skall jag och maken ut och äta SJÄLVA; en underbar människa i bekantskapskretsen erbjöd sig att barnvakta!!!Och på lördag har jag tjejfest för ett gäng från pluggtiden, tänk vi träffades för första gången för sisådär en 15 år sedan...

Så...livet leker!

Ha det så gott alla måndagslirare!

Mysfredag...

Nästan det bästa jag vet är att vara hos...frissan!

Det är inte  själva klippningen och toningen i sig (efter dagens frisörbeök är jag nu åter mörkhårig efter sommarsolens bleka härjningar i barret) som lockar; näe, det är hela konceptet att någon håller på att fixa och trixa bara med MIG. Sann och härligt, äkta egotid!

Och hur skulle man annars hålla sig uppdaterad på kändisfronten? Fyra tidningar plöjde jag idag, så nu vet jag alles om alle efter sommarens skvallerkoma. Såg bland annat att dotterns före detta dagisfröken är ihop med en kändis...

Visst, man betalar ju därefter också. HUR mycket blev min man bryskt medveten om då han, på grund av olika omständigheter, gick in och betalade min frisörnota för några månader sedan. Är det typ diamanter i färgmedlet???

Direkt från frissan stegade jag iväg till  grannväninnan för en mysig avrundning på arbetsveckan. Vi fick dock lov att lätta då dottern fick ett psykbryt för att hon inte fick rita i kompisens barbieblock...Klockan var ändå sen och med tanke på att kidsen lämnades på skolan kl 07.20 var hennes tillstånd ganska förklarligt...

Till tonerna av makens sportiga rop, han och sonen ser något på TV, säger jag nu bara:Good night and sweet dreams!

Tisdagstankar...

Bägge barnen sover kl 21.00, tidigare gick inte...

Det var så mycket som skulle styras med, så här dagen innan skolstart:                         Dottern hade fullt upp med att pressa ner allt möjligt i lilla sexårsryggan; extrakläder, regnställ, stövlar, plastmapp, pennskrin samt såklart det lilla räknehäftet med frontfigurerna i High School Musical på framsidan (jag berättar inte att jag läste i en blaska att Zac Efron, heter han så? varit otrogen mot Vanessa..)

Sonen kunde inte få nog av sin spegelbild: Han klippte sig nämligen nu ikväll i en ny, lite kortare frisyr och blev helnöjd. Lite packningsbestyr även på hans front; imorgon efter skolan skall han och ett litet gäng killar från klassen dra hem till en av dessas lanställe, leka, ha femkamp och sova över. Som en kick off, helt enkelt...

Konstpaus här: Dottern som "inte kan sova för det låter så i mitt rum (regn)" kravlar upp i vår säng. Det är inte pirriga sexårsnerver då, undrar pappa?

Konstpaus numero dos: Datorn stängs av och på tredje försöket får jag åter liv i åbäket. Dags att rengöra fläkten igen? (Typ plats nummer en miljon på vår prioriteringslista...)

Ja, nu har det mesta kommit på rull igen och lite bättre till mods är jag idag. Tror att halsontet samt det faktum att hösten liksom kom SÅ snabbt och på ALLA fronter bidrog till mitt lite  nedstämda inlägg the other day. Hade solen och värmen funnits här hade man kunnat låtsats att man fortfarande befann sig på någon spansk bar...

Eller...kanske det bara är bra,  om det regnar kan man ju lika gärna jobba.

Och nu blir det mer legitimt att brassa på med alla värmeljus om kvällarna, det BLIR ju mörkt...

Och alla är hemma i stan igen och inte utspridda på en massa kobbar och skär...

Och snart är det tjejfest!

Hösten är rätt härlig ändå...

Mysiga tisdagskramar från mig

Why me?

JAG VILL INTE!!!

Vill för mitt liv inte in i den stressiga, trista vardagsbubblan, inte riktigt än i alla fall...

Vart tog den avslappnade mamman, glatt leende med det svalkande rosévinsglaset dinglandes i handen, vägen? Inget kunde gå henne emot, allt var semester, frid och lugn. Tid i all oändlighet fanns, tid att verkligen BARA lyssna på kidsen och inte göra det MEDAN man lagar mat, städar, u name it...

Nu då, nu är i alla fall jag halvvägs inne i bubblan. Jag har jobbat några dagar, vikt in all tvätt från hela sommaren (som inte hunnits med för alla resor hit och dit), dragit på mig den obligatoriska efter semestern-förkylningen, vilken även drabbat maken...och ja, jag är redan trött.

Kidsen har några dagar kvar att njuta, fast de har redan börjat på fritids, vilket de tyckte var kul faktiskt eller kanske förstås... Men på onsdag drar skolan igång igen.

Visst är det bra med lite lärdom och rutiner men det kan bara ibland bli så TRIST.Träffade pappan till en klasskompis till sonen ute på gatan och han var lika omotiverad och negativt inställd till att tvingas in i ledet igen som undertecknad. Vi sade dock att vi i familjerna måste träffas och stötta varandra i misären.

Kanske starta en svenskkoloni på någon karibisk ö med mycket aktivitet förlagd till stranden?!?

Lite förkylda söndagskramar från mig!

Har liiite problem med att lägga upp bilder just nu...

Home again!

Tillbaka i verkligheten, i JOBBverkligheten....Fatta, första dagen på jobbet, efter tre timmars sömn inatt. För ett dygn sedan lekte vi glatt på Aqualand i 40-gradig värme,timmarna före vårt flygs avgång och . Unbelievable but true!

Men trots regnet som faller här över stan så har värmen från vår härliga resa dröjt sig kvar ochvi kommer att minnas den för alltid: Vi glömmer aldrig den sagoskimrande byn Montemayor del Rio, där vi lärde känna en massa trevliga människor och en gammal bys seder och bruk, inklusive spöket Literalda.

De mysiga stoppen längs Portugals fantastiska kust; den oförglömliga, sena kvällen då vi blev lotsade i bil till ett ledigt hotellrum, av en barmhärtig människa som tyckte synd om den lilla barnfamiljen där maken dessutom var sjuk i hög feber.

Vårt boende i Carvoeira, där man fick käka färska fikon i parti och minut direkt från träden i trädgården.

Alla urgulliga hundar, katter, krabbor...

Minnet av då jag, soltrött och rufsig, kaxigt stegade in på ett gaaanska lyxigt hotell på halvön Troja för att boka ett rum...för 411 euros.

Kort sagt: JAG VILL TILLBAKA!

Sammanfattningsvis kan jag avsluta med att säga att det gick såå mycket bättre att bila än vad jag trott; ty på bilsemesterfronten är vi verkligen rookies! Vägarna var mycket bra (förutom några lite väl krokiga spanska sådana) och barnen tyckte det var kul med alla små öden och äventyr. Det gnälldes inte alls så mycket heller; bara det sedvanliga syskongnabbandet; lilla mamma satt emellan ibland...

Något jag lärt mig än mer än tidigare är att vara flexibel och låta lusten styra lite. Även om man gjort upp en resrutt innan kanske annat kommer upp som man hellre vill nappa på. Gå på rekommendationer från andra mer än på vad flashiga broschyrer eller webbsidor säger!

Näe, dags att ta itu med tvätthögen!

Trötta onsdagskramar från mig!

Hello sweden

Med en dator utan de sista bokstaverna i det svenska alfabetet ger jag nu en liten lagesrapport:

Var forsta vecka i den lilla spanska byn Montemayor del Rio bev magisk.Det kandes som att bo i ett kulturminnesmarke; en medeltida by med gamlahus, ettslott med spoken,ja min vaninna har sett ett...

Stekande sol o 37 grader bidrog till att tid tillbringades i pool och backar.Vi njot till fullo av den otrolga servicen o gastfriheten, av att barnen kunde rora sig heltfritt i byn och inget gick upp mot pubbesoket varj kvall,dar kidsen lekte meden massa spanskabarntill ett pa natten.

Dottern upprepar ofta frasen como se llama; tank vad mycket ett ar utomlands skulle gora sprakmassigt , om man uppehaller det sen vill saga. Sonen vill ha spanska som hemsprak, sager han, hi hi. Men han anvander dock just nu engelskan da han bestaller mat ochglass, det far racka
ett tag.
Vi forlangde var vistelse i byn tva dagar men sedanar i tvungna att saga farval. Med tears inour eyes lovade vi att snart komma tillaka, och that is a promise.

Var roadtrip iPortugal borjade i storstadenFigueira da Foz, varefter vi anlande till parlan vi nu befinner oss i, urmysiga Sao Martinho de Porto, en vik med enlitenoppning mot Atlanten, detta innebar att det ar badvanligt.Vi kommer fortsatta mot south imorgon, tror vi. Dethar verkligen gatt over forvntan bra att bila; bra roads och med den lanade GPS:en har vi hittat overallt. TACK Magnus o Anneli i Brunnsaker!

Kortleken har oxa visatsig vara en riktig kompis; innan matenkommit in pakvallarna o vid annan vantan tas den fram.

Nu ar min datasession slut o jag ska promenera till beachen, dar kids o man gar loss i thewaves. Jag vantar tills solen kommer fram o det gor den runt tvatiden har i norra Portugal, innan dess ar det molnigt.

Sverige o jobb kanns far, far awaymen tyvarr skriver jag nasta blogg darifran da jag ar i jobbtagen.Hasta la vista!


ett tag.