Jag kunde nog ha utvecklats till en sådan där beroende en men någonstans halvvägs uppnådde jag ett underbart mellanläge; jag kände inget som helst tvång att göra någonting:Jag bloggar när jag känner för det, ibland varje dag, ibland varannan vecka. Facebook, samma sak där, det blir när det blir.
Dock är sms:andet min lilla last, mycket beroende på att de flesta av mina närmaste vänner inte har facebook. Och då det vardagliga livet med jobb, aktiviteter samt var man geografiskt faktiskt bor gör det svårt att få ihop träffar tillräckligt ofta fungerar sms:andet utmärkt. Var man än befinner sig kan man utbyta små tankar och livserfarenheter, kanske ta en eftermiddagslatte "ihop" fast då inte IRL...
Ibland känner jag ett visst mått av övermättnad; kanske inte så mycket för egen del, för jag KAN välja att inte vara uppdaterad och informerad hela tiden. Dock tror jag många, därav sagt inte alla, av dagens unga inte har den förmågan, ännu: De senaste statusmeddelandena, sms:en från kompisarna styr hela deras vardag, de har svårt att koncentrera sig och fokusera på en sak i taget, de blir stressade av att alltid vara nåbara och att aldrig kunna "stänga av". Men de är barn av sin tid, med ett ständigt infoflöde och de kan kanske inte riktigt hjälpa det...
Där måste vi vuxna gå in och erbjuda vår hjälp. Hjälpa dem begränsa sig själva, hjälpa dem att trycka på "off"-knappen då och då. Kanske behövs ibland så drastiska åtgärder som att dra ur diverse sladdar till TV:n, datan, PS, koppla ner det trådlösa, gömma telefoner, SIM-kort, frysa abonnemang..? Ut och lek istället, kurragömma, sparka boll, åk pulka!
På samma sätt som man själv hade begränsad telefon-och TV-tid om kvällarna, där någonstans i början av 80-talet, med enbart två kanaler där ett mycket begränsat ungdomsutbud stod på menyn...
Nu har jag i alla fall flytt min onsdagsverklighet lite väl länge, ja, det är städning på schemat, så flykten var väl vald.
Dottern, som är lite hängig, är hemma med mig idag och om hon hjälper till med dammtrasan så har jag lovat henne ett panfupass framför datorn; eller kanske blir det flera, hm, hon har ändå gjort sina läxor... (Info: Panfu är ett onlinespel där man "är" en liten panda)
Just det, jag har lyckats klämma mig in i vindsförrådet och lösgöra några kartonger julpynt, hurra! Redan igår ställde jag fram väl valda belysningsdekorationer och insåg att vi inte behöver köpa några nya; nej, vi återanvänder istället gamla raringar.
KRAAAAAAAAAAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar