Softisch...

Nu när jag fixat med mossa, svampar och diverse andra utsmyckningar i adventsljusstaken har jag bestämt mig för att softa hemma resten av dagen; känner en aningens förkylningstendens i kroppen men inte så vidare värst farligt, men ändå!

Och eftersom jag kommer ägna hela morgondagen (8.30-17 to be exact) åt handbollsturneringar både på Söder och på holmlig hemmaplan känner jag ett visst behov av att bara "gå och dra" hemma.

"Vad mycket ni verkar ha med aktiviteter och så", kommenterade en bekant häromdagen. Jo, det blir en del, dottern kör dans, kör och handboll två ggr i veckan plus matcher då och då. Sonen ägnar sig också åt två träningspass handboll , plus matcher, samt en Coerver fotbollsteknikkurs i veckan.

FAST, egentligen är det inte så vansinnigt mycket och framförallt ligger allt inom bekvämt promenadavstånd, förutom bortamatcherna då. Och jag tycker det är viktigt att barnen rör på sig, att de är med i lagsporter och lär sig om kamrat-och kämparanda, att inte driva själva och att umgås med många.

För dotterns del hoppas jag att handbollen blir ett naturligt sätt bort från tjejiga tvåsamhetstendenser. Nu är läget inte så farligt, hon leker med många olika kompisar, ibland flera samtidigt, även om hon har en speciell liten väninna som hon anser vara sin bästis (idag fick hon ett bästishalsband av henne, lycka!!!). Men man vet ju av egen flickerfarenhet att vågorna kan gå höga på vänskapens hav och ibland lurar riktiga stormar. Då kan de vara skönt med ett helt litet handbollsgäng i ryggen!Hoppas bara hon vill fortsätta spela...

Idag verkade dottern kry så det blev den vanliga lördagsförmiddagsdansen, under vilken jag passade på att handla till kvällens happenings samt hämta sonens stooooora låda från Fem Förlag från postutlämningen. Jodå, han har eftermiddagsaktiviteten färdig och klar: att stämma av det han fått i boxen mot de beställningar som gjorts samt att leverera till sina kunder, de som finns nearby vill säga.

PAUS här: "Jag har fått helt fel grejer, eller i alla fall några saker stämmer inte" ropar sonen från jultidningseländet. Voine, voine, nu blir det till att ringa Fem Förlag, sen...

Fast först, refill av lattemuggen samt check av barnrummet, där dottern med kompis pysslat med någon slags makeover inför det disko de tänker ha ikväll...

KRAMAR till alla lördagslirare out there!

Fredagsrapport

Tur man är flexibel här i livet.


Istället för att åka på mysig laserdomeutflykt med en klass på jobbet samt spendera fredagskvällen med goda vänner över en förhoppningsvis god middag a la Wilhelmsson, så blev det istället vab och lugn hemmakväll för hela slanten idag.


Dottern kräktes flera gånger under natten och har nu lite lätt feber. Vet dock inte hur mycket då den enda febertermometern jag hittade gått sönder. Övriga två styck termometrar lyser med sin frånvaro; lite retsamt så där, för deras fodral ligger kvar i medicinväskan...

Och hur blir det i helgen? Det är dans, hemmadisko, handbollsturneringar inbokade...Nåväl, vi får ta en dag i taget helt enkelt och kolla läget. Hälsan går faktiskt före allt annat, så är det bara.

Ibland tänker jag på familjer som drabbats av riktig sjukdom, t e x cancer, eller svåra trafikolyckor, alltså sådant som blir helt och hållet livsavgörande, som ställer hela tillvaron på ända och förändrar allt.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kunna vara, jag är ju än så länge lyckligt förskonad från sådana hemskheter. Den enda snudd på något som skulle kunna anses ligga lite i närheten, eller någonstans i den närmaste periferin, var väl då jag bröt benet och levde den enbetes liv i februari. Men då visste jag hela tiden att det skulle bli bra några sjukgymnastikmånader senare.

Man skall vara så tacksam för det man har, så är det bara, och försöka njuta mer av de små glimtarna i vardagen. Seize the day-mantrat får jag ofta repetera, om och om igen, särskilt i perioder då gnällpella visar sitt fula tryne.

Igår kväll klagade jag till exempel på att katten Molly väsnades lite väl mycket, hon får ju så kallade kvällsryck då hon bara drar runt och leker med icke lämpliga små saker, nu en julgranskula som lite väl tidigt farit fram från en jullåda. Och sen inatt hade jag så en mardröm, där Molly trillade ner från balkongen och dog; som om hon överhuvudtaget skulle sticka ut nosen i detta kalla, vita. Kram på dig Molly, du får en extra godisbit till fredagsmyset!

Nu skall jag gå och ta tag i denna dag, som tur är har jag en hel del rättningsmaterial med mig hem. Jippieeee!!!





Kram på er alla fredagslirare!

Oberoende!

Läste en s k slasktidning igår men där fanns i alla fall en intressant artikel: Den behandlade det nutida fenomenet att ständigt vara online och hur många människor faktiskt kan bli deprimerade av att inte hinna blogga, sms:a eller uppdatera status all the time.

Jag kunde nog ha utvecklats till en sådan där beroende en men någonstans halvvägs uppnådde jag ett underbart mellanläge; jag kände inget som helst tvång att göra någonting:Jag bloggar när jag känner för det, ibland varje dag, ibland varannan vecka. Facebook, samma sak där, det blir när det blir.

Dock är sms:andet min lilla last, mycket beroende på att de flesta av mina närmaste vänner inte har facebook. Och då det vardagliga livet med jobb, aktiviteter samt var man geografiskt faktiskt bor gör det svårt att få ihop träffar tillräckligt ofta fungerar sms:andet utmärkt. Var man än befinner sig kan man utbyta små tankar och livserfarenheter, kanske ta en eftermiddagslatte "ihop" fast då inte IRL...

Ibland känner jag ett visst mått av övermättnad; kanske inte så mycket för egen del, för jag KAN välja att inte vara uppdaterad och informerad hela tiden. Dock tror jag många, därav sagt inte alla, av dagens unga inte har den förmågan, ännu: De senaste statusmeddelandena, sms:en från kompisarna styr hela deras vardag, de har svårt att koncentrera sig och fokusera på en sak i taget, de blir stressade av att alltid vara nåbara och att aldrig kunna "stänga av". Men de är barn av sin tid, med ett ständigt infoflöde och de kan kanske inte riktigt hjälpa det...

Där måste vi vuxna gå in och erbjuda vår hjälp. Hjälpa dem begränsa sig själva, hjälpa dem att trycka på "off"-knappen då och då. Kanske behövs ibland så drastiska åtgärder som att dra ur diverse sladdar till TV:n, datan, PS, koppla ner det trådlösa, gömma telefoner, SIM-kort, frysa abonnemang..? Ut och lek istället, kurragömma, sparka boll, åk pulka!

På samma sätt som man själv hade begränsad telefon-och TV-tid om kvällarna, där någonstans i början av 80-talet, med enbart två kanaler där ett mycket begränsat ungdomsutbud stod på menyn...

Nu har jag i alla fall flytt min onsdagsverklighet lite väl länge, ja, det är städning på schemat, så flykten var väl vald.

Dottern, som är lite hängig, är hemma med mig idag och om hon hjälper till med dammtrasan så har jag lovat henne ett panfupass framför datorn; eller kanske blir det flera, hm, hon har ändå gjort sina läxor... (Info: Panfu är ett onlinespel där man "är" en liten panda)

Just det, jag har lyckats klämma mig in i vindsförrådet och lösgöra några kartonger julpynt, hurra! Redan igår ställde jag fram väl valda belysningsdekorationer och insåg att vi inte behöver köpa några nya; nej, vi återanvänder istället gamla raringar.

KRAAAAAAAAAAM

Tidig

Vi har faktiskt nyss tillverkat årets första knäck, mikrovarianten, sonen och jag. Vi tog lite vad som fanns i skåpen och själva smeten blev i alla fall smaskigt delikat. Återstår att se hur konsistensen blir, misstänker ganska rinnig. Mikroknäck har tendensen att bli just mjuk, istället för sådär segigt knäckig.

Men långkoket tar vi annan gång, nu var det mer "lätt, snabbt och sött"-parollen som gällde. Här följer receptet:

Emil och Lottas mikroknäck
(40 formar))

Ingredienser:

1 dl vispgrädde
1 dl muscovadosocker

1 dl sirap
2 msk salta jordnötter; hackad

Beskrivning:

Blanda allt utom jordnötshacket och koka i mikron på full effekt ca 6
minuter. Rör ner nötterna och kör 1/2 - 1 minut till. Häll i formar.

So long och mumsig eftermiddag på er!

Otidig

Näe, jag är ingen sådan där som är ute i hiskeligt god tid med exempelvis julpyntet. Men med någon slags önskan om att jag just i år skulle transformeras till en sådan där ordentlig en, med full julkoll, bestämde jag mig för att dra upp på vinden idag, är ju ledig och sonen är återigen på plats i plugget (om än med mycken halsont, vilket innebär besök hos doktorn senare).

Fast, jag kom inte ens in i vindsförrådet. Inte för att nyckeln var borta eller så utan för att någon har lagt in hur mycket saker som helst där, så fräckt, eller hur? Sist jag besökte lilla skrubben var det visserligen fullt men man kunde i alla fall ta sig fram längs med en minimal gångfåra, voine, voine...

Det värsta är tyvärr att det är jag o maken som låtit det bli så här. Har för mig att jag just vid denna tid förra året skrev här på bloggen att "ja, innan nästa jul så skall vindförrådet VERKLIGEN städas och gås igenom grundligt"...Men nu, same shit again, jag vände på klacken och struntade i att vara sådär genomtänkt och "tidig".

Istället har jag surfat runt o kollat efter julutbudet på IKEA, Rusta och Indiska, jag vet ju att många dekorationsslingor gav upp förra julen och att vi behöver nytt pynt till granen...Särskilt som jag har bestämt att julen skall gå i rött,rosa, lila samt silver och guld här hemma, nice!

PAUS här: Ynklig son ringde från skolan, han har både halsont och huvudvärk, storplutten, och vill komma hem. Jag skall förbereda en kopp te med lite mjölk och honung samt ladda DVD:n med något lämpligt.

Det blir absolut "no, no" gällande fysiska aktiviteter för sonens del den här veckan. Men hoppas, hoppas att han kurerar sig snabbt så han kan njuta av den mysiga helgen vi skall ha, bland annat på hotell i Uppsala.

Ha det nu så gott alla därute!

Kram Lotta

Vab-läge

Från vabsoffan skapas detta inlägg; det är sonen som är sjuk för första gången på hur länge som helst (dottern har varit lite småkrasslig now and then). Det är 40 graders feber, huvudvärk, halsont och illamående som är diagnosen: med andra ord rent och skärt soffläge.

Just nu tittar vi på den helt fantastiska filmserien "Life", som maken beställt och som, lämpligt nog, damp ner i brevlådan häromdagen.

Hoppas, hoppas att storkillen kryar på sig snabbt, i helgen skall vi nämligen dels ha bjudmiddag hemma hos oss, dels iväg på en liten minisemester till Uppsala, för att fira min mor och far som snart blir, ja, äldre...Och innan dess vill han faktiskt tillbaka till plugget, för "det är lite jobbigt att ta igen det man missar". Hm, så tänkte aldrig jag när jag var nio år, men time changes...

Tur att det inte rådde sjukt läge under helgen i alla fall, den var istället full av trevligheter, handbollturneringar, fotbollsträning samt köruppsjungning, nice. Trevligt var det också under höstlovsveckan, då blev det royal treatment på småländska marker hos svärföräldrarna, inklusive mysigt besök i underbara Kalmar på tu man hand med maken (hotellstaying minsann).

Näe, nu skall jag sätta mig lite mer in in hur ringpinvinerna sköter sina matbestyr; de prenumererar inte på Linas matkasse direkt. Jag funderar däremot på att ta upp våran sådana igen, vi har en så kallad vilande prenumeration som då när som helst kan återupptas. Och just nu råder det torka och öken vad gäller matinspiration för undertecknads del...

Ta hand om er alla!

Kramisar

Lazy feeling...

Småland calling...

Njuter i fulla drag av några dagars ledighet med absolut uppassning. Det är med nöd och näppe jag tillåts hjälpa till här hos svärföräldrarna; men imorse tvingade jag mig till en diskmaskinstömning i alla fall. Jag menar, efter nära 20 år tillsammans med storsonen i huset har jag liksom hälsat på här några gånger, och då lärt mig var saker och ting har sin plats i skåpen, nästan...

Förutom god lunch samt oändliga fikapauser med fantastiska bakverk a la svärmor har jag idag hunnit med att besöka ortens lilla bibliotek, lira bandy med kidsen samt ta en rejäl lantlig powerwalk. Den inkluderade ett plask rakt ner i lervällingen vid en bondgård som passerades, hade så klart glömt gummipjuksen hemma i stan, samt ett möte med Highland Cattle- kossor; som verkade bli rädda för min mobilkamera...

Men vädret hör ni; är det vår eller vad? Inte mig emot med värme och ljumma vindar, men frågan är om det blir någon snö och vinter överhuvudtaget? "Hur kan man bara ogilla vintern?", undrade dottern vid fikabordet då hon hörde min skeptiska inställning till alltför mycket snö och isande kyla. Jag tycker nämligen att det räcker med ungefär fyra veckor av intensiv vinter, då hinner man med pulka, skidor, mysig glöggkänsla och så...

(Förresten är kall, ljus glögg fantastiskt god på sommaren också...)

Svärfar visste dock på råd då en släkting till honom redan spått vintervädret 2010: Genom analys av tre grismjältars form kunde han utläsa att ja, det blir snö INNAN jul och sedan nada, ingen långvarig, glittrande vit vintermatta.

He who lives will see....

Ha det nu så gott alla semesterlirare, var ni än befinner er!

KRAAAAAAAAAAAM