Morr

Svisch, bom och jag blev nästan nedmejad av den gigantiska hundvalpen av rasen hm, bulldog/blodhund eller något sådant, som kom galopperande rakt emot mig när jag tog en kvällspromenad igår.

Är det något jag definitivt inte gillar så är det okopplade hundar som springer helt okontrollerat, hej vilt. Ibland börjar de också nosa på en på ett högst otrevligt, ohyfsat sätt. Jag skiter i kommentarer som att "han är så snäll" och "hon älskar barn; hundar skall hållas on the leash då de är ute bland folk och det upplyste jag också lilla matten om.

Till svar fick jag ett mumlande "djurhatare" och det, det var bara droppen: Hon tilltalade ju mig, en triss i matte (Maja, Molly och Sally). Jag såg mig tvungen att informera om att det faktiskt finns hundrastgårdar för lösspringande bestar, och två av dem dessutom inom mycket nära promenadradie.

Ett ironiskt matteleende avslutade vår konversation och våra vägar skildes då jag turligen skulle åt ett annat håll.

Tacka vet jag mina små gullisar här hemma. Ikväll premiärbadade Emil Sally, i handfatet, med Molly som en "guardian" angel nära, nära...

Bildtext: Sally

Tänka sig att jag, som inte alls varit förtjust i marsvin tidigare utan mest tyckt att de varit ganska löjeväckande på något sätt, blivit en sån marsvinlover.

Men de är faktiskt helt underbara och otroligt lämpliga för barn att ta hand om. Sally sitter, till kidsens stora förtjusning, där man satt henne, oftast i någons knä, småkuttrandes och slickandes på matte-/hussehanden.

Och näe, det blir ingen trea, vi har ju djuren!

Måndagskramisar!