Tillökning!

Och plötsligt blev det helt tyst här hemma...

Maken och kidsen åker skriller och svärföräldrarna har lämnat oss efter fyra dagars trevligt umgänge.Skönt för de sistnämnda att de också fick erfara att kidsen faktiskt KAN uppföra sig ordentligt; för då maken och jag tog ett dygns ledigt från hem och familj och stack iväg på ett pensionatsboende i Malmköping, hade visst Emil och Sara varit änglalika och inte gnabbats ett endaste dugg...

Det har rent allmänt varit ganska intensiva dagar sedan jullovet började; inte många obokade minutrar utan fullt av sociala, och så klart trevliga, aktiviteter har det varit.

Juldagarna i min släkts mysiga närvaro avlöpte relativt smärtritt så när som på en liten detalj: Niklas hade glömt Emils "bästaste" julklappar hemma i vår lägenhet (vi var ute hos syrran på julaftonen). Men då sonen torkat tårarna och lugnat ner sig aningens såg han fördelen med att få några julklappar även på juldagen. Så gör man i Storbritannien, menade jag; där får barnen julklapparna på juldagens morgon....

Men nu känner jag att det får nog lov att bli en sådan där pyjamasdag snart; ja, då man bara ÄR, såsar omkring hemma och myser, utan en enda bokning på hela dagen.

Och idag blir det tillökning i familjen. Nu kommer sonens önskning, sedan femårsåldern, gå i uppfyllelse: Han skall få ett EGET litet djur att ta hand om, ett marsvin. Han har gjort ordentlig research på Blocket, kollat upp en jättebur som skall avhämtas här på holmen i eftermiddag; hittat marsvinssidan.se med en massa matnyttig marsvinsinfo, ordnat en boplats under våningssängen med vaxduk och mysbelysning runtom och hittat ett inackorderingsställe, där vi kan lämna djuret då vi reser bort (35 kr kostar det per dag).

Och det viktigaste: Han skall ta hand om djuret själv. Listor har skrivits med vad han skall göra varje dag och vad han skall göra en gång i veckan.

I tre år har alltså snacket om eget husdjur varit igång men inte förrän nu är han mogen för detta ansvar. Länge har jag sagt att vi har ju katterna, de är våra husdjur, men sonen vill liksom ha ett djurbur, ett EGET, som finns där hela tiden och inte som kommer bara när det själv vill, och ibland inte kommer alls...Våra katter är inte direkt ubersociala.

Nu skall jag bege mig ut och möta resten av familjen för att gå och se ut ett marsvin. Och så klart har dottern också börjat mumla om ett EGET djur...men det får bli senare då hon är lite äldre. Under tiden kan sonen tänka sig att "låna ut" sitt då och då...

KRAMAR till er alla!

Lägesrapport

Här sitter jag och tittar på Habib med grannpojken, medan hans syrra och Sara bakar peppisar. Mysa vid Tv:n är precis vad jag känner för just nu eftersom jag är lite småhängig, seg i kroppen och förkyld.

I ultrarapid inhandlade jag emellertid så gott som alla julklappar på måltiden två timmar tidigare idag, det är banne mig snabbhetsrekord. Men jag visste vad jag ville ha och då är det inte så vidare värst svårt. Ratade stan-stan och höll mig till Fridhemsplan/Odenplan; inga köer, ingen folkanstormning, inga sura tanter eller armbågstaktik, I love!

Maken och Emil har precis dragit iväg för att köpa lite egna klappar samt ingredienser till bland annat Jansson ; vilken jag traditionsenligt gör även i år. Men det blir morgondagens bestyr, liksom städning och julgranspyntning.

Efter en närmare undersökning visar det sig att det inte blir så mycket bakat därute i köket, mest provsmakning och tjejsnack, så jag skall nog joina och ta ett rejält tag med kaveln, för vi behöver mer pepparkakor till ädelosten!

Jullovskramar!

Check

Har jag handlat några julklappar?-Nej.

Har jag julstädat?-Nej, men jag har förflyttat en massa möbler med mera från matsalen/makens kontor till sovrummet; för det kan ju stängas till nu i jul då släkt och vänner kommer på besök. Hittills har vi fått stuva in folk och fä i vårt lilla kök, mysigt men opraktiskt.

Har jag klätt granen?-Nej, men maken har köpt en kungsgran, som fortfarande ligger i bilen.

Har jag lagat mitt matbidrag till julaftonens släktknytis?-Nej, fast maken har i alla fall inhandlat en burk ansjovis, de brukar ju vara hett villebråd så här års.

Har jag julkänsla; den där känslan av ultimat frid, lugn och ro och en önskan att bara umgås och mysa med familj och vänner?-JA!

Om den kom samtidigt med snön vet jag inte, men känslan finns här för första gången på länge, länge.

Och den är viktigare än ett perfekt städat hem, sju sorters julkakor samt en massa julklappar; kanske håller inte de yngre familjemedlemmarna riktigt med om det sistnämnda...men ändå.

Paus här; för liten utskällning av maken som är på god väg att äta upp alla våra hembakta pepparkakor; min julefrid störs av detta och lusten att baka fler sådana finns inte. Men så ja, nu byttes de mot nötter, såna där man knäcker själv. Tyvärr sprätter skalen iväg lite överallt och hur utmärkta dessa skalbitar är som leksaker brukar katterna upptäcka under sina små leksessioner-mitt i natten...

Nähä, nu är det hög tid att börja göra upp planer för vad jag skall åstadkomma imorgon, för hur jullugn och tillfreds jag än är, så finns det en del must-dos kvar...Men först skall jag njuta av min nya passion, äppelglögg!

Kramisar till er alla out there!

Djupandas är bra!

Nu riskerar man inte längre livet då man tar sig fram längs promenadstråken; snömodden får även de mesta fartdårarna till cyklister att sakta ner en aning.


Men hua, vad halt det är, där under det efterlängtade vita, vackra. Inser att jag måste köpa mig ett par nya broddar; eller helst vill jag nog ha de där alldeles fantastiska Gore Tex- kängorna med inbyggda, utfällbara broddar jag spottat i favvoskoaffären. Enda kruxet är att de kostar 1500 kronor. Dock blir ju inte skadade kroppsdelar precis gratis...

Apropå skador så gjorde dottern och jag vår medmänskliga plikt i eftermiddags då vi på väg hem bevittnade hur en man halkade mycket olyckligt i trappan ner till tunnelbanan. Eftersom han slog huvudet ganska kraftigt i en barnvagnsskena, störtblödde han. Vi som samlats runt omkring hjälptes åt att mildra blödningen samt kallade på ambulans.

Dottern tyckte inte alls att situationen var läskig, SA hon. Rent praktiskt stod hon med ryggen vänd mot det inträffade ganska länge.

Vi var ändå rörande överens om att vi agerat helt rätt, man skall ju behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Paus här: Lite oklart och förvirrat var sonen befinner sig; de är ett gäng grabbar som ränner lite ut och in hos varandra och just ikväll har det varit mycket UT, pulkabacken lockar och drar.
Efter inblandning av åtminstone fyra familjer återfinns ungen slutligen i tryggt förvar...

Och vid sådana här tillfällen är det alldeles förträffligt att avkomman har egen mobiltelefon. Fast jag föredrar den i påslagen form, och inte som nu, avstängd; "för det slösar så mycket på batteriet annars"...

Och jag hann bara nästan få en panikångestattack...

Sonens viktigaste läxa tills imorgon är inte läsförståelsen om universum, utan om när det är lämpligt att vara tillgänglig via mobilen.



Kramar till alla snögummor och snögubbar out there!

Efterord

Världens mest underbara lilla tärna somnade redan kl 20 nu ikväll, efter en dag full av anspänning; det är sannerligen inte varje dag man lussar inför hur många människor som helst i Kungsholmens fullsatta kyrka.

Men alla sånger "satt som en smäck" och lucialinnet funkade det också, trots att det var i storlek 140... Så klart var maken skyldig till detta tilltag, hon ska ju kunna använda det nästa år igen, och året därefter, och...därför satt stans bredaste uppläggning (ca 15 cm) på just vår Sara.

Trötta är vi förresten lite till mans här hemma; helgen har varit späckad med sportaktiviteter, sleepovers, släktmys gånger två, systersonens proffsiga dansuppvisning samt den traditionella julgodistillverkningen tillsammans med en massa fotbollsfamiljer i sonens klass.

Resultatet i år blev faktiskt ovanligt bra, konstaterade vi inte så lite stolta då godsakerna broderligt delades upp mellan de inblandade.

Fast detta var INNAN jag tittade på Nigellas jul; helt plötsligt ter sig mina godisalster som något en fyraåring skulle kunna ha gjort...bättre. Ja, ja, goda är de i alla fall, det vet jag av provsmakningserfarenhet...

Men har jag ändå ett akut behov av lite tjusigare godis är det bara att vända mig till Idoleriks ömma moders chokladkrypin, alldeles i närheten. Hon såg otroligt glad och lycklig ut bakom disken idag; har sonens deltagande och nu vinst genererat även en rejäl vinst kassamässigt månne?

Nu stundar den sista arbetsveckan innan jullovet och en fullmatad sådan, igen. Men alla har det likadant, verkar det som, det är bara att rulla på!

Kramar på er alla därute

Breaking the rules

Storpanik i det wilhelmssonska högkvarteret ikväll, Saras lucialinne är på tok för kort! Och imorgon skall kidsens namnmärkta lussekassar, innehållandes hela lussestassen, bifogas skolan.

"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ", dotterns missnöje, när det gick upp för henne att hur mycket hon än drog och drog i linnet så blev det inte längre, undgick inte någon.

"Du kanske kan vara världens sötaste lilla tomtegumma?", försökte jag; vi har nämligen en komplett tomtedräkt i 122. Men no way, den gick inte, tärna skulle det vara!

"Sms:a låna", "sms:a låna"... Kontakt med närboende vänner med äldre, eller åtminsone större, döttrar, har visat sig vara en lyckträff...i andra fall.

Lusselinnslösa ikväll=sista minuten-plöjande i lämpliga affärer imorgon. Tur att luciafesten är först på torsdag.

Annars läste jag häromdagen att när en tradition blir så gammal och invand att man kan den utantill är det helt ok att bryta den. Jag kommer bryta julkortstraditionen i år.

Så länge jag kan minnas har jag skickat dessa små hälsningar per post till vänner och bekanta. När kidsen kom började eran av fotojulkorten; så man kämpat med att få fram vettiga bilder på ungarna, mer eller mindre juliga, mer eller mindre uppstyltade. Och sen åtskilliga timmar framför hitta.se för att få fram färska adresser.

Men i år nada detta; jag prioriterar bort det.( Jag har visserligen slängt ur mig till maken att han gärna får ta sig an uppdraget, om han har tid...)

Dock är äta frukost framför julkalendern 07.15 sharp varje morgon-traditionen, alldeles för ung och icke invand för att brytas...Synd bara att årets upplaga är så aptråkig!

Hasta la vista amigos y amigas!

A frosty feeling...

...vädermässigt häruppe i Estocolmo idag, nästan lite juligt faktiskt.

Sonen verkade också ha fått lite julkänsla, för på sin födelsedagsmobil, spelade han ikväll in någon slags julfilm, där gammelkatten Maja, något motvilligt samt iklädd tomteluva, agerade actionhjälte .

Det är så kul det här med hans lilla mobil. Han har efterfrågat den sedan han gick i ettan, men det är först under senare tid som han haft någorlunda vettiga argument till att få just en sådan., jämfört med den uttjatade klassikern: Alla andra har. Näe, nu har det låtit: "Då vi är i fjällen vill jag gärna ha en i fickan ifall något händer..."; "Jag kan planera in saker i mobilkalendern "

Jovisst, jag köper det, fast EGENTLIGEN behöver han fortfarande ingen mobil...

Modellen är dock den allra mest okomplicerade och basala, den perfekta förstagångsmojängen; ingen exklusiv spel-och musikvariant alltså. En sådan kan han uppgradera sig till senare, med hjälp av eget sparkapital.

Fast det är klart, lite trist att det bara får plats en normallång låt på den, är det. Desto mer tur att undertecknad sett till att det är hans all time fav, Cara Mia , som ligger och gosar på musikfilen.

Det här med vad som är rätt i tiden vid vilken ålder är svårt och så klart måste man göra en djupgående individ-och behovsprövning innan några beslut fattas. Uppvuxen med en fem år äldre syster upplevde jag en stor del av min barndom som otroligt orättvis, varför fick HON och inte JAG? Fast nu i efterhand har jag insett att jag debuterade med en hel del flera år "före" henne, i ålder räknat. Det var så bekvämt, hon hade redan plöjt upp en fin fåra, så det var bara att så ...

Det är så klart HELT annorlunda med mina egna barn, eller...?

Nu stundar snart helgen med en massa trevligheter, bland annat besök hos syrran, på landet, i några handbollshallar...

Kramar på alla er out there!