WOW!

Från morgonens frukostdiskussion:

"Men mamma, det är ju inte mycket blod i, man dödar vilddjur och lever i en fantasivärld".

"Jättemånga av mina kompisar har det."

Visst, jag köper det spännande, kreativa och fantasieggande konceptet men njet, något WOW-spel skaffas inte, det finns inte ens på kartan. Anledningen är inte bara att det är åldersgräns 12 på spelet.

Mina ganska oinsatta och oerfarna spelögon kan nämligen tycka att dessa gränser och siffror ibland känns lite mystiska; varför är det 16-årsgräns på NHL Hockey, till exempel? Kanske för att knytnävsslagen i rinken upplevs som en mer reell situation än exempelvis Harry Potters äventyr (vilka JAG tycker är lite läskiga)?

Nåväl, WOW kostar dessutom 125 kr per månad i abonnemangsavgift samt har instruktioner på ganska avancerad engelska.

Vid en närmare undersökning visar det sig också att direkt inga av kompisarna har spelet, det är deras äldre bröder...

Inser dock att det finns mycket skilda åsikter därute i verkligheten. Läste ett föräldraforum igår och inläggen där avslöjade att en del 6-åringar sitter och spelar exempelvis WOW medan 12-åringar förbjuds göra det. En pedagog uttalade också sina farhågor om att eleverna blir beroende och leker spelet på rasten.

Man har väl förvisso upplevt liknande absorberande fenomen tidigare, kan jag tycka. Ni minns kanske Tamagotchi, Donkey Kong, röda, vita rosen, indianer och vita...

Men som förälder måste man givetvis vara tydlig och sätta gränser. Det förstår sonen så väl och inser, ibland i tårar, att det är vi som avgör vad och hur länge han får spela.

Men WOW, here we come om några år. Med rätt ålder, mognad och förstånd är det säkert ett fantastiskt spel; med föräldrakontroll och heltidsanställd, vuxen personal som jobbar med det, dygnet runt.

Kramisar till alla (snart) fredagsfirare out there!