"Jag längtar till sommarens första grillade lammburgare".
"Och jag längtar till...Alvik".
Under morgonrusningens tunnelbaneresa tjuvlyssnade jag på konversationen mellan en pappa och hans son, om längtan...Jag funderade ett slag över vad jag själv längtade efter. Svaret just där och just då blev min kvällspromenad.
Under jobbdagen uttrycktes längtor på diverse olika håll; längtan till rasten, längtan till fredagen, till födelsedagen, till hästen och när var sportlovet nu igen?
Min dotter meddelade högljutt vid hämtning att hon stormlängtar till en kompis kalas nästa vecka. Jodå, kalaskläderna är redan planerade. Inget all of a sudden här inte...
Att längta efter något, vare sig det ligger nära eller längre bort i tiden, vare sig det rör sig om stort eller smått, är viktigt, tror jag. Vissheten om att något trevligt väntar gör att man står pall de där dagarna då rullgardinen liksom är nerdragen...
Må hända är det rentav en smula gammaldags att längta? I dagens samhälle är man så van vid det snabba och det direkta,via datorn, Skype, tusen tv-kanaler...
Och promenaden blev sådär underbart kvällsmagisk...
Den tillfälliga kylan hade förvandlat kanalens vatten till en glittrande ismatta, där de insprängda husbåtarna guppade hemtrevligt.
Jag förundras nästan dagligen över hur vacker den här staden är, och jag får vara med och uppleva allt det vackra.
DET är något att längta till!
Kramisar to you all!
Stockholmsserenad...http://www.youtube.com/watch?v=dWqx4Ap-Pm4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar