Puzzle

"Önskar ni hjälp att få vardagens livspussel att gå ihop?"

Frågan kändes nästan löjlig när jag igår kväll kom insläntrandes som en urvriden, sur disktrasa, efter att ha fullföljt torsdagens plikter med lämningar och hämtningar på skola/dagis/kalas/aktiviteter.

Och det än mer löjliga är att jag inte ens hann läsa klart den lilla broschyren med frågan tryckt på framsidan. Jag hann uppfatta att det var någon slags barnvaktsförmedling som mot betalning hjälper till med lite allt möjligt. Kanske även med matlagningen?

Får sätta mig in i det hela under helgen.

Jag kan inte hjälpa det men ibland blir jag lite avis. Ja, jag blir faktiskt avundsjuk på dem som så självklart får hjälp i vardagen. Som bara kan "ringa in" någon, helt oplanerat och impulsivt.

Idag satt en kollega, som är både farmor och mormor, och berättade om hur mycket hon hjälper sina barn att få karriärer och barnliv att gå ihop. Det är skjutsningar hit och fix dit.

Jag vill inte vara otacksam och jag älskar verkligen mina barn över allt annat och jag är SÅ glad över att jag har dem, couldn´t do without, men ibland skulle det vara så skönt om någon tog över en liten eker i vårt ekorrhjul, om så bara för några timmar...

"Det är självförvållat" har mina föräldrar sagt någon gång. Och ja, har man valt att leva far away från pensionerade föräldrar och svärföräldrar så blir det ju lite så här.

Nåväl, då blir det ju desto mer party då man ses och sedan får man vara så oerhört glad och tacksam för de nära vänner man faktiskt har omkring sig, de man kan vända sig till vid emergency...

Kramar till alla mina vänner out there.