"Åh mamma, vad vi ska ha mysigt i helgen; vi ska äta chips och dip, och bara VI får smaka, visst?!"
Jodå, jag och dottern har en hel helg för oss själva eftersom maken och sonen beger sig till fjälls imorgon.
Dock grumlas den idylliska tjejmysbilden av en skavande, gäckande oro.
Oro för ALLT vad som kan hända killdelen av familjen:
Bilfärden x 2
Även om maken kör prickfritt kan andra fordon fela i blixthalkan, som jag givetvis tror kommer vara väglaget in question.
Fjällvistelsen
Ja, vad kan inte hända ute på fjället? Borttappade barn, brutna ben, armar, skadade knän, skallskador, laviner...
Sjukdomar
Bor man ihop runt 20 personer kan man bara föreställa sig vad som händer om magsjuka eller flunsa drabbar skidlägret...
Några "motargument"
Då min man lite försiktigt funderar kring hur min blotta existens i bilen skulle kunna påverka bilfärden, jag som inte ens KÖR och som dessutom har en ganska taskig mörkersyn, hävdar jag envist men bestämt att mina hökögon ändå ser mer än enbart hans. Fast nu är det så att det faktiskt kommer åka en körande vuxen till i vår bil, så det är egentligen lite bonus...
Varför skulle sonen och maken vidare tappa bort sig i backen just under den här fjällvistelsen, detta har aldrig tidigare inträffat och nu har maken dessutom bara ett barn att hålla reda på (jag åker inte slalom så när hela familjen är med har han ju två kids i backen). Och hur var det nu igen, skadade inte jag mina knän då jag dels halkade på en isfläck på en helt vanlig gata i stan och dels fastnade i en plint på skolgymnastiken? Man BEHÖVER inte skada sig just i fjällen...
Är man slutligen inte utsatt för sjukdomar överallt; på bussen, i mataffären, på dagis och skola? Det kan lika gärna vara jag och dottern som dukar under för något hemskt litet virus eller någon envis bacill här hemma i stan...
Jag vet såväl att min make har rätt, men är man en kontrollperson som hela tiden anar det värsta bakom varje knut så är man.
Det handlar egentligen inte heller om någon slags misstro att maken inte klarar av situationer lika bra som jag, i alla fall inte så mycket handlar det om det...
Kramar till alla oroliga själar out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar