Vissa kvällar är man bara så tacksam att man ändå får somna så där tryggt i sin egen, hemtama säng. Igår var en sådan kväll, och den kunde ha slutat på ett helt annat sätt, else where.
Föreställ er följande:
Ivrig Lotta skyndar uppför de två stentrapporna för att genomföra dagens sista lektion.
Så ouuups, fröken snavar/halkar/snubblar och högra knäet tar liksom emot hela fallet.
Aj,aj men äsch, äsch, det gick ju ändå att resa sig upp och gå obehindrat.
DÅ ja, värre var det vid hemgången senare under eftermiddagen, när svullnaden riktigt fått fäste. Med hjälp av Voltaren gel domnade smärtan bort och linkande kunde dottern hämtas upp efter körsången.
En liten lekkompis skulle hämtas upp och det var där och då jag plötsligt blev medveten om hur ovanligt lätt jag kände mig. Den bärbara tyngd som alltid annars brukar kännas över ryggen var...borta!
Dottern lämnades snabbt och kvickt i kompisens mormors trygga vård medan jag haltade iväg det snabbaste jag förmådde. Där, genom ett litet fönster i porten till körlokalen, såg jag min älskade rygga. Med sitt värdefulla innehåll av plånbok, nycklar samt några matvaror, låg den helt ensam och utsatt på en hård träbänk...
Come to me lilla vän, det var bara det att porten var...LÅST!
Vad gör man i en sån situation? När maken, och med honom en till uppsättning nycklar, befinner sig 44 mil norröver, omöjlig att ringas hem? När man inte vill störa de som har extranycklar och som bor flera mil härifrån? När allt man vill är att få sin väska så att man kan gå hem och laga mat till sig själv och dottern med sällskap!
Polisen, låssmeden..?
En högre makt tycktes dock närvara ty någon som uppmärksammat mitt febrila bankande, kom och öppnade, lät mig rinna in och hämta väskan. Jag såg avsevärt höjda ögonbryn då jag svamlade något om en skyddsängel som räddat min dag...Finns ju många strange people i storstan...
Puh!
Slutet gott...och ja, knäet mår mycket bättre idag och Voltaren gel är min nya bästis!
Kramar till alla er klumpiga människor out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar