"Lycka till men huvudsaken är att man har kul".
Detta SÄGER man till sonen innan fotbollsturneringen.
Men vad GÖR man sedan; jo i extas skriker sig hes av repliker såsom "kom igen", "gå på lite, stå inte bara där", "uppåt nu"...!
Eller så pallar man helt enkelt inte trycket, utan parkerar sig i omklädningsrummet läsandes en bok (detta gjorde en nervös pappa idag)...
Nåväl, om det hela stannar vid peppningsförsök och normal coaching och inte övergår i någon fanatisk överdrift av någon förälder som på eget bevåg stakat ut proffskarriären för sin avkomma, då är väl läget ganska lugnt, eller hur?
Jag kan inte påstå att jag är en football lover precis, visst ser jag viktiga sverigematcher och kanske en och annan match spelandes av något spanskt lag (sonen håller lite på Spanien...) men mer är det inte.
Dock älskar jag den härliga gemenskaphetskänsla som finns i och omkring ett fotbollslag, det är vi mot världen liksom, i våra fina klubbkläder.
(Snart kommer även min lekamen prydas av en likadan klubboverall...)
Nu är det bara timmar kvar, tills klockan klämtar för en helt ordinär arbetsdag.
Och det är bara dottern som är sugen på att börja vardagen igen, hon är en dagis lover!
Kisses n´hugs!
Mera mål...
http://www.youtube.com/watch?v=g3nSCyPIP7E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar