Tears of joy

De där små glimtarna av lycka, som bara poppar upp sådär, oplanerade och från ingenstans, de bara älskar jag. Ofta rör det sig om ganska små, enkla ting/ situationer som liksom lyfter en och får en att orka vardagen, som är ganska så sprängfylld just nu.

I helgen blev det många glimtar då det var släktafänge hemma på holmen: Makens bror med familj från Östgötaslätten bodde hos oss och det var sååå mysigt att få umgås och verkligen rå om varandra. Kusinerna hade verkligen helskoj tillsammans, såväl inomhus som i pulkabackar. En ytterligare bonus blev det då även syrran med familj anslöt sig till bowling och middag under lördagskvällen.

Nästa glimt kom idag, alladeles nyss, då jag slökollade Facebook på jobbet; jodå, lektionerna var slut och en konferens inväntades. Jag klickade på min älskade soulmates senaste blogginlägg och möttes plötsligt av min egen profilbild: "Har det blivit något fel, varför har min bild hamnat där?" Men, det var förstås meningen och uttänkt, för underbara Josephine hade skrivit så fint om lilla mig i sin blogg, och tårarna de trillade och längtan efter henne blev än större...



Nu måste jag dra på möte, sen hem och hämta dottern till handbollsträningen! Få se om dagen har några fler glimtar på lager...



Kramisar alla tisdagslirare!