Juliga tankar

Så, det blev jul i år också!

Denna gång utan en massa julstress, trots att jag i år varit senast möjligt ute med precis ALLTING! Men allt handlar om inställningen till det man gör, att inte hetsa upp sig, att ta små andningspauser, promenader mitt i alltihop.

Nu på morgonen har vi avnjutit mysfrukost med paketutdelning, ja, några småpaket delar vi alltid ut på julaftons morgon. Jag måste uttrycka min beundran över sonens hantverkskonst, han gav oss jättefina grytlappar och en julhandduk han tillverkat i slöjden. Minns de små alster man själv kom hemdragandes med i barndomen, inte såg de så proffsiga ut, eller?!=

De enda molnen på den gnistrande, klara julhimlen är följande:

1, Dottern fick nyss whiteboardpenna på den nya prinsessklänningens liv och det går inte BORT! Hua, hua, men "ta en kofta och knäpp upptill, då syns inte fläcken" (gråt!!!)

2, Granen: En skam till gran, den åker ut på annandagen och ersätts av en rosa eller vit plastvariant jag köper på rea. Det finns en story kring denna stackars gran, som ser ut som piff och puff-julgranen, EFTER Plutos härjningar, d v s nästan BARRLÖS.

Maken och dottern hade lagt undan en gran igår, utanför någon stormarknad, betalat den för att sen gå in och julshoppa. Då de kom ut hade julgransförsäljaren stängt och dragit...Så de fick ta en hjälplös, gräslig gran som fanns kvar; men varför skulle just vi rädda den från en för tidig brasvedsdöd???

Ja, ja, nu är det jul gott folk, julefridsljuset lyser så klart och vi skall strax bege oss iväg till söstra mi för en massa mysig samvaro.

KRAM

Dagens funderingar

(Årets luciamorgon i SVT sändes från Kungsholms kyrka...kika gärna på SVT Play.)

Inser att det kanske ändå blir sms-julhälsning i år, också....Dotterns förväntade produktion av julkort understiger efterfrågan och hon säger sig inte heller ha tid att göra fler; det är lek med kompisar, luciatåg med mera som går före...Beslut måste tas under dagen känner jag, är väl sista dan med julkortsfrimärken imorgon?

Denna dag går i snörvlandets tecken, jag är förkyld med bultande bihålor, huvud och sen släpar jag runt på en seeeeg stor klump till kropp. Jag som hade tänkt gå ner i gymmet och köra lite lätt träning. Men det kanske bli ett jullovsgöra? Det är nog då jag inleder min Beach-11 kamp, när jag förätit mig på kola, knäck, pepparkakor?!?

Men lite nytta måste jag ändå göra today, exempelvis hämta sonens sista leverans från Fem Förlag, så att alla kunder får sina beställningar innan jul. Jag beundrar honom för hans jobb med jultidningsförsäljningen, inte var jag en så idog och målmedveten 10-åring, jag lattjade mest runt och hängde upp och ner i träden...

Och just det, dotterns luciakrona saknar fyra fungerande ljus, hm, bara ett enda är i lysande skick...Imorn är det nämligen dags för hennes luciatåg på skolan och då får vem som vara lucia.

I söndags däremot, då hennes kör lussade så otroligt vackert och fint i ståtliga Kungsholms kyrka, var det mer traditionellt med bara en ljusdrottning, till en liten "icke-luciasflickas" förtret som hade missat detta och kom med luciakronan på, men det löste sig.

Varje år sitter jag där tårögd i kyrkobänken och förundras över hur duktiga körmedlemmarna är; låtarna "sitter som en smäck", de tågar ut och in helt perfekt.

Kan man översätta det till hemmamiljö månne, den där drillningen? Med alldeles perfekta uttåganden, utan störningsmoment, då det är skolgåendedags? Perfekta intåganden i sovrummet, utan en massa "jag ska bara...först" då det är sänggåendedags?

You wish...Det finns någon mer i familjen som har lite svårt att komma i säng om kvällarna, men det beror oftast på att sporten på TV:n/datorn lockar och drar. Undertecknad har just nu nästan det motsatta dilemmat, jag somnar vid dotterns och min bokläsning sådär vid 21-snåret. Inte konstigt att tvätten ligger i drivor, hånfullt oinvikt och katterna jamar utsvultet vid sina urslickade matskålar...

Snart blir det ändring, för snart är det jullov och många stundande "vi-går-i-pyjamas-hela-dan-och-pysslar-och-myser" dagar...Läääängtar!

Och slutligen; ingen skulle bli gladare än dottern om granen nedan blir till wilhelmssonsk verklighet i jul:

http://www.expressen.se/levabo/1.2255323/har-ar-arets-gran-rosa-och-metallic

Kramisar

Prio, prio

"Åh vad jag önskar att jag var en lika duktig fotomamma som du", sa jag till en väninna häromdagen.

Ja, en sådan som inte bara ryckvis och sporadiskt för över bilder o filmer till datorn. Nej, en som fixar och trixar med album, mappar som har informerande, berättande text i kanten, under eller över. En sådan som skickar bilder till nära och kära för uppdatering av tillväxt och välmående...

Jag gjorde ett tappert försök för något år sedan och skapade ett album i cyberspace, mest för att i alla fall ha några bilder kvar vid ett eventuellt datahaveri. Och visst, det finns fortfarande kvar men hur ofta går jag in där och arbetar?

"Det vore så enormt kul för barnen att ha lite fina minnen från deras barndom, nu känns det som om allt är en enda osorterad bildgröt, hafsigt ihoprörd", fortsatte jag i samma lite neggiga stil.

"Visst, men du, jag har ingen blogg, det har ju faktiskt du", upplyste mig väninnan vidare, "DET om något är väl ett minnesmonument...

????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Ja, just det ja, jag bloggar sedan 2008 och det jag skriver om är mestadels vardagsbetraktelser kring det liv jag lever just för tillfället, med mina barn och min man (nja, han figurerar ganska så sällan här, men ändå).

Återigen får jag bevis för att allt bara handlar om PRIORITERINGAR. När man utfört det där mest basala, som att tvätta, laga mat, läsa läxor med kidsen, hämta och lämna; då får man verkligen sålla ut det man allra helst vill sysselsätta sig med.

Och där, bland alla ställningstaganden över vad egentiden skall användas till, där vinner bloggandet över fotofixandet, med hästlängder!!!

Och snart , mycket snart, tror jag att det finns en lämplig regent att lämna över hela fotofixkronan till: dottern!

Vi börjar så smått nu till jul, med att hon får sköta julkortsbestyren. Runt tjugo egenhändigt tillverkade julkort levererades igår hem från fritids, det skall bara filas lite på texten som var något otydlig på sina ställen...Antar att det är fler alster på ingång!

Nu är det dags att ta tag i den lediga dagen, som kommer ägnas åt rättning; ett basalt måste nu i betygstider!

KRAM

Tears of joy

De där små glimtarna av lycka, som bara poppar upp sådär, oplanerade och från ingenstans, de bara älskar jag. Ofta rör det sig om ganska små, enkla ting/ situationer som liksom lyfter en och får en att orka vardagen, som är ganska så sprängfylld just nu.

I helgen blev det många glimtar då det var släktafänge hemma på holmen: Makens bror med familj från Östgötaslätten bodde hos oss och det var sååå mysigt att få umgås och verkligen rå om varandra. Kusinerna hade verkligen helskoj tillsammans, såväl inomhus som i pulkabackar. En ytterligare bonus blev det då även syrran med familj anslöt sig till bowling och middag under lördagskvällen.

Nästa glimt kom idag, alladeles nyss, då jag slökollade Facebook på jobbet; jodå, lektionerna var slut och en konferens inväntades. Jag klickade på min älskade soulmates senaste blogginlägg och möttes plötsligt av min egen profilbild: "Har det blivit något fel, varför har min bild hamnat där?" Men, det var förstås meningen och uttänkt, för underbara Josephine hade skrivit så fint om lilla mig i sin blogg, och tårarna de trillade och längtan efter henne blev än större...



Nu måste jag dra på möte, sen hem och hämta dottern till handbollsträningen! Få se om dagen har några fler glimtar på lager...



Kramisar alla tisdagslirare!

På senare år har jag ibland haft svårt att få fatt i den där riktiga julkänslan, den som man så väl känner igen då man upplever den.

Dethar inte spelat någon roll hur mycket glöggsippande, julgodisgörande samt ljuständande man ägnat sig åt, julefriden, lugnet och ron har lyst med sin frånvaro, omöjliga att forcera fram.

Men i år, kanske, kanske blir det ÄKTA Christmas spirit ändå?

Jag känner att jag är på god väg och säkert hjälper det vädermässiga läget till en hel del: Stockholm visar sitt allra glittrigaste snölandskap, det är SÅ makalöst vackert och jag njuuuuter av mina härliga vinterpromender. Jag tror banne mig att jag bor i världens vackraste stad, så kallas den ju också "beauty on water" i turistsammanhang.

Jag njuter faktiskt lite extra mycket då jag tänker tillbaka på hur jag halkande och släpande tog mig fram med hjälp av mina kryckor förra vintern (jojomen, broddarna är redan inköpta men används inte så värst jätteofta...)

För att öka jultrycket ytterligare och maxa stämningen, serveras här en riktig goding till jullåt, från långt tillbaka i tiden...

Kramar på er alla decemberlirare!

Dagens julstämningsboost...

Först lite julstämning a la Häggis!

Sen, senare....

...moi!

Upplyste imorse mina adventskalenderlängtande kids att det är första december heeeela dagen idag. Ja, såklart har inte några kalendrar inhandlats ännu, mest beroende på att jag inte prioriterat detta inköp samt att kidsen önskat sig specifika kalendrar som inte finns på holmen.

Dottern morrade lite medan sonen, på sitt mycket kloka, snart tioåriga vis (imorgon fylls det!), menade att: "Men fattar du inte vad mamma sa, det är första december hela dagen, hon ska ju köpa kalendrarna idag".

Jag har faktiskt helt förlikat mig med att jag blivit en sistaminutare, inte gällande allt här i livet men med ganska mycket är jag ute i absolut sista rycket.

Julklapparna till exempel, de inhandlas den 22 december, that´s it! Såklart har jag en plan för vad jag skall köpa och var, det går ju inte direkt att slöshoppa i snigelfart två dagar innan julafton. Dock hinns inte några större inköp med före den dagen, kalendern är ganska full som den är, jo, jag tackar.

Och den 23 december, den dagen går i mat-,godis och granfixandets tecken här hemma: Det är då doften av skinka, Jansson, knäck, barr borrar sig in i det wilhelmssonska residenset.

Fast julgodiset tjuvstartar vi alltid lite med; för tillsammans med ett gäng andra barnfamiljer tillverkar vi, under mycket trivsamma former där en del mat och glögg slinker ner, sötsaker i parti och minut. Varje år får sen varje familj en liten goodiebag med sig hem. Dagen efter är man alltid lika förvånad: Har vi verkligen gjort de här utsäkta mozartkulorna, den delikata ischokladen...?

Ja, ja, förutom att rätta en hel massa måste jag exakt NU bege mig ut på stan, sonens födelsedag är ju imorgon!


KRAMISAR