Lazyyyy lögardag

Fastän kvicksilvret visar minus elva här i innerstan ger mig ändå lilla tulpanarrangemanget vårkänslor.

Anledningen till de flytande tulpanknopparna stavas k-a-t-t-e-r-n-a, de tuggar envist i sig det mesta av de gröna bladen samt stjälkarna, morr...

Annars har det varit en lugn förmiddag, sonen stack iväg på handbollscup redan 8.30, dottern har koreograferat en egen dans till "Bad" och så här ser skissen ut:

(Den helfärgade figuren betyder en snurr och den med boll på huvudet innebär att man skall stå rygg mot rygg med någon danspartner, blir kusinen senare idag, om dottern får bestämma):

Dagens ingredienser blir bland annat besök hos syrran med eventuell längdskidåkning på

menyn, om maken får bestämma. Måste först skaffa ett par nya pjäxor bara.

Ha det så gott alla lördagslirare!

"We rule..."

Stormvarning

Ja, denna vecka har stormarna kring jobbet inte enbart varit vädermässiga.

Ånej, kära gamla Tappströmsskolan tilldelades under onsdagen feta rubriker på aftonbladet.se samt var även kvällens öppningsnummer på ABC-nyheterna.

Vaffår då, då, vaffår gör di på detta viset? Jo, några elever hittade ju en liten cannabisodling i en av kulverterna, och denna grönskade inte alls "rakt under klassrummen", som media hävdade. Kanske skulle växterna, i värsta little shop of horrors-stil, spränga sig upp genom golvet och ringlande sluka allt i sin väg???

Sådana här odlingar upptäcks dagligen och hur stora rubriker blir det då? Men det är klart, nu hände det på en kommunal SKOLA. Någon undrade vidare hur vi lärare kunnat undgå att upptäcka det hela. Eh, hur ofta ränner man omkring långt nere i underjorden för att kolla att allt står rätt till på sin arbetsplats?

Och sedan rör sig ett gäng andra människor på skolan också, vi äger inte våra lokaler utan de hyrs flitigt ut av kommunen, bland annat till diverse olika föreningar. Så varför i sjutton har inte fiskeföreningen anat oråd?

Men det är klart, lite mannen under trappan-feeling har man allt gått omkring med lately. Tänk, medan man trampat runt och stångats nästintill blodig p g a alla besparingskrav, har en smärre förmögenhet frodats," rakt nedanför fotsulorna"...

Men Crime doesn´t pay, det vet ju alla.

Utåt sett undras det nog hur i sjutton skolan lyckats skrapa ihop ett överskott på flera hundra tusen, och HUR kunde det förresten bjudas på så MÅNGA tårtor igår???

To be continued...

Nu har hela familjen samlats efter att ha odlat dans-och skridskointressen under några timmar och snart andas man fredagsluft igen.

Frodig torsdagskram

Morr

Svisch, bom och jag blev nästan nedmejad av den gigantiska hundvalpen av rasen hm, bulldog/blodhund eller något sådant, som kom galopperande rakt emot mig när jag tog en kvällspromenad igår.

Är det något jag definitivt inte gillar så är det okopplade hundar som springer helt okontrollerat, hej vilt. Ibland börjar de också nosa på en på ett högst otrevligt, ohyfsat sätt. Jag skiter i kommentarer som att "han är så snäll" och "hon älskar barn; hundar skall hållas on the leash då de är ute bland folk och det upplyste jag också lilla matten om.

Till svar fick jag ett mumlande "djurhatare" och det, det var bara droppen: Hon tilltalade ju mig, en triss i matte (Maja, Molly och Sally). Jag såg mig tvungen att informera om att det faktiskt finns hundrastgårdar för lösspringande bestar, och två av dem dessutom inom mycket nära promenadradie.

Ett ironiskt matteleende avslutade vår konversation och våra vägar skildes då jag turligen skulle åt ett annat håll.

Tacka vet jag mina små gullisar här hemma. Ikväll premiärbadade Emil Sally, i handfatet, med Molly som en "guardian" angel nära, nära...

Bildtext: Sally

Tänka sig att jag, som inte alls varit förtjust i marsvin tidigare utan mest tyckt att de varit ganska löjeväckande på något sätt, blivit en sån marsvinlover.

Men de är faktiskt helt underbara och otroligt lämpliga för barn att ta hand om. Sally sitter, till kidsens stora förtjusning, där man satt henne, oftast i någons knä, småkuttrandes och slickandes på matte-/hussehanden.

Och näe, det blir ingen trea, vi har ju djuren!

Måndagskramisar!

Feng shui: Oui, oui...

Vårt hem är ganska lite feng shui just nu:

* Sovrummet, det rum som enkom skall användas i avstressande och relaxande syften, är nu inget annat än ett slags lagerlokal för makens allehanda möbler från exkontoret. Vårt vindsförråd är överfullt och möblerna "skall ju ändå snart säljas på Blocket"...Bara det att det tar lite tid att lägga ut bilder och annonstexter och sen skall det ju komma en massa folk och titta också, folk som kanske inte ens KÖPER eländet sen...

*Matrummet, där maken har sitt lilla kontorsHÖRN. Detta hörn upptar alltsom oftast 2/3 av rummets yta, många dokument och papper blir det.

* Än badrummet då, där råder väl lugn och harmoni? Tja, förutom ett non-existing ventillock, en trasig duschkabin samt en icke-fungerande tvättmaskin, så är väl det ganska ok.

* Vardagsrummet är en aningens feng shui, om man exkluderar de två garderobsdörrarna som står käckt tillbakalutande längs ena kortväggen. De inhandlades på IKEA-rea, i något slags rus, tror jag och de skall användas i vårt framtida nybygge.

* I kök och barnrum råder ett relativt lugn, om man bortser från djurfarmen i det senare. Där huserar ju Sally i sin 1,5 meter långa bur, ivrigt påhejad av Molly och Maja, som frekvent slickar sig om nosen så fort de spottar den lilla pälsläckerbiten. Det jag läst om andra marsvin och deras kattsyskon stämmer inte: Exempelvis återfinns aldrig Sally sittandes på något katthuvud eller liggandes i någon kattfamn, slickandes av en kattmun...

DOCK: Jag älskar vår mysiga 1800-talslägenhet fullt ut, med sin nötta charm, sina skavanker och sin SJÄL. Man tänder lite ljus, sätter färska snittblommor i fin vas och voila, Elle Interiör, stig på!

Här är verkligen hemma för oss och vi har turen att också ha nära till allt; barnens skola, deras kompisar, kommunikationer, aktiviteter, affärer, skogen...

Skämt åsido så befinner sig ju vårt hem i ett slags in-between vakum; vi SKA bygga vägg och renovera, fast inte just nu har det, av vissa anledningar, tyvärr visat sig.

DOCK2: Vi umgås bara med folk i liknande situation eller som i varje fall tycker det är helt ok att komma till ett hem som inte återfinns i Home Makeovers deltagarlista!

Så, vad blev summan av detta? En ganska nöjd kaoskram från mig, eller?

Your heart in your mouth...

Varför jag hade hjärtat i halsgropen två gånger i förrgår:

1, "Emil har ramlat på en isfläck på skolgården och slagit i bakhuvudet, han mår lite illa och är trött så det är nog bäst att ni kommer och hämtar honom", meddelade fritidsfröken då hon ringde upp min mobil på jobbet. Maken befann sig turligt nog på hemmakontoret och kunde snabbt vara på plats.

Under min, till synes, alltför lååånga resväg hem hann hemska bilder vimla förbi och

hur var det nu igen man gör vid en eventuell hjärnskakning, skall man förresten inte vara nästan avtuppad om man ska uppsöka läkare, eller? Så klart visste underbara Närakuten Sabbatsberg på råd och informerade om att det var lugnt läge samt avvaktan de närmsta timmarna som gällde. Man skulle kolla att han inte såg dubbelt, hade reflexer och om han kräktes var det dags att fara in tíll sjukan.

Nu var det ingen fara med Emil men hua vad rädd man blir när något sådant här händer!

2, Knappt hade jag hunnit smälta allt detta förrän sonen meddelade att: "Sally kommer dö, hon tappar alla sina tänder". What? Nu var det inte ALLA tänder som var på väg ut, BARA den ena framtanden och så var dennes granne ganska lös...

Eftersom vi är marsvinsrookies och inte kunde förklara denna märkliga situation, vände vi oss till diverse marsvinsforum på nätet! Vi fick veta att det faktiskt är ganska vanligt att dessa små gnagare tappar både en och två tänder och att det kan bero på att de blivit tappade och då slagit i eller att de lider av mineralbrist.

Hm, efter förhör med ungarna intygade de att ingen tappat Sally, men what about mineralbrist? Kanske har hon inte fattat att hon skall slicka på mineralstenen?

Lite tvångsmatning med denna resulterade i...nada, hon verkade inte gilla mineralsten överhuvudtaget.

Lugnande besked dock, tänderna växer ut igen , och det ganska snabbt dessutom. Under tiden består Sallys meny av söndersmulad marsvinsmat samt diverse gourmetpuréer av banan, apelsin...

Avslutningsvis har denna vecka gått otroligt fort och hela lilla familjen har lyckats hamna på sina rätta platser i skol-/jobb- samt aktivitetshjulet; allt snurrar!

Ser fram emot en lugn helg då julen skall dansas ut!

KRAM

Wishes

Min privata önskelista just nu:

* Fungerande datorer; så vi slipper tjafsa om de två vi har, varav den ena endast fungerar till hälften. Nu ikväll skall jag, med hjälp av en instruktionsfilm på HP:s hemsida försöka rätta till min minidator själv, hm...He who lives will see.

*"Färdig" renovering här hemma och till denna inräknas följande (första etappen): Byggnation av vägg samt loft i vårt sovrum, så att kidsen äntligen kan få var sitt rum.Tapetsering sedan i dessa små rum, efter kidsens önskemål. Ja, enligt VISSA riktlinjer; Emil får till exempel inte ett helsvart rum som han ville igår. Slutligen fixning av mitt och makens nya sovrum, dvs kidsens exrum. Fler etapper ligger på lager och väntar, otåligt...

* Fiffig och odramatisk övergång barnmässigt mellan lovposition och skolposition. Jag är redan inne i hjulet och har avverkat två jobbdagar.

* Friska familjemedlemmar, inklusive undertecknad. Inga "nu börjar vi skola/jobb- bakterier och virus", tack.

* Formidabel lust att ta tag i röran här hemma, inför morgondagens besök.

Närmast önskar jag att min spenatsoppa blir fantastiskt lyckad. Alltså blir det inte palt till middag, som Sara önskade. Hennes kompis mamma härstammar norrifrån och bjöd på denna delikatess häromdagen.

Men Let´s dance blir det i alla fall!

Fredagliga kramar från mig

Tisdagsrapport

Keep it short and simple, var det gyllene rådet vi engelskstudenter fick en gång på det glada 90-talet, då vi höll på med någon essay writing.

Jag kommer verkligen hålla mig till detta nu, då jag stulit till mig några minuters bloggtid vid makens jobbdator. Han är nämligen inte hemma, utan i full färd med att ta årets första slalomåk med kidsen. Skönt att de kom iväg och bröt morgonens syskonbråk, som ännu inte riktigt eskalerat till något större.

Tyvärr blir det ganska mycket av bråkvaran just nu, det tjafsas om de mest märkvärdiga saker. Tänk, det fanns en tid då barnen inte alls "argumenterade", men det var långt innan trotsåldrar, egoåldrar och allt vad de nu heter.

Vi längtar nog alla tills de får var sitt rum, så de slipper städa i det nuvarande gemensamma bägge två då bara den ENA stökat till och ingen riktigt har sett...Och så de får ha SINA saker där just DE vill, och ingen annan stökar till. "Men jag vill inte sova själv", menade dottern häromveckan. Fast det kommer kanske ändras då hennes prinsessloft står färdigt och klart (en liten överraskning blir detta). Emellertid erbjöd sonen ett litet systerutrymme i sin framtida säng.

Slutligen måste jag ändå erkänna att det verkligen är jättemysigt med marsvin; nu har till och med Niklas börjat ha Sally i knäet och gosa, om kvällarna, då ingen ser...

Nu skall jag strax hasta iväg och möta upp familjen inför resan till goda vänner i Täby!

Tillägg: Maken ringde precis från slalombacken Bruket och gav mig något slags bevis för att barnen ändå håller av varandra litegrann: Sonen hjälpte frivilligt, och utan föräldrauppmaning, sin lillasyster uppför backen, då liftarna tyvärr var stängda idag...

KRAMAR

Småtankar

Bildtext: Tur vi inte har ett jättemarsvin i vårt hus (fast Emil vill ju egentligen ha en hund...)

Som den segaste av knäcksorter fungerar mitt gamla schabrak till dator, men eftersom jag fick lite liv i den, möjliggörs nu ett litet blogginlägg.

Tyvärr är det torra fakta att vi återigen har problem med våra datorer här hemma; två av fyra vägrar helt enkelt att starta. Men det får maken ta tag i nu när skola och jobb startar på allvar.

Jullovet har gått in the speed of light, och massor av roliga aktiviteter med familj och vänner har avlöpt varandra som dominobrickor. Allt vore nästan frid och fröjd om det inte varit för den förkylning som likt en envis fästing sugit sig fast i mig. Jag har inte alls varit så pigg, full av ork och iver att ta tag i de projekt jag planerat här hemma. En minihandling på nyöppnade Maxi Lindhagen i eftermiddags gjorde mig till exempel totalt slut.

Paus här: Niklas och dottern spelar Fyra i rad, och mi marido frågar: "Hur många brickor var det nu igen man skulle ha för att vinna...?" (Någon har haft lov liiiite för länge, tror jag...)

Men, men, man får vara tacksam för att man inte legat sjuk i influensa, feber eller liknande; det kommer väl sen när jobbet drar igång...

Och marsvinet Sally? Jo, hon lever och har, vad vi vet, hälsan i behåll. Dock misstänkte jag en hjärtattack igår då Sara råkat lämna en burdörr vidöppen och katten Molly tog det gyllene tillfället att, på ett något brutalt sätt, bekanta sig med den lilla kuttrande pälssaken. Inget allvarligt hände, men Sally räknar nog inte direkt Molly som sin bästis.

Kidsen gör emellertid allt vad de kan för att hon skall bli den keligaste av marsvin, det bärs omkring i både tid och otid och sonen sköter SITT djur oklanderligt, so far so good alltså.

Nu väntar en liten promenad innan det skall tas itu med tvätthägen.

Kram