Svinig oro..

Hualigen!

En fullspäckad, men i övrigt alldeles underbar helg, fick ett lite makabert slut här ikväll.

Tv:n skvalade, men eftersom sonen envisades med att sitta i soffan framför den och läsa sin läxa hade vi stängt av ljudet. Plötsligt ropade min man till:"Där var ju ni idag!" "Vadå?"  I Aktuellt flimrade bilder från Kronobergsparken förbi, samtidigt som en kvinna från Smittskyddsinstitutet verkade uttala sig.

Jaha, nu har den där svininfluensan kommit till Sverige, Stockholm, Kungsholmen, Kronis...förhastade jag mig. Filmen, där munskyddsförsedda människor i karantän levde en slags chocktillvaro, spelades upp för mitt inre...Gråt, elände,misär...

Nåväl, Svt Play berättade senare för mig att riktigt så var ju inte fallet, just nu ...

Vaknade till så här på kvällskvisten gjorde jag i alla fall och den oro för borrelia och TBE jag känt precis innan, då jag hittat varsin fästing på ungarna, var som bortblåst. Nu har vi visserligen börjat vaccinera oss mot TBE men bara hunnit ta trilogins första spruta.

Ja, ja,he who lives will see, men kanske skulle jag må lite bra av att inte alltid måla fan på väggen??? Och inte blir det bättre med åren, det blir VÄRRE och VÄRRE! Ni skulle bara veta vilka hemska scenarier som då och då tar sin form i mitt lillla huvud...

Kanske är sådan här oro i kubik,  en typisk kvinnlig egenskap? Jag vet nämligen att jag har några medsystrar där ute som också anar oråd i varje gathörn.

Ha det så gott alla människor out there och sweet dreams!