Minnen av påsk...

Tystnaden...



... bryts endast av megatvätthögens prasslande då Molly skuttar i den, lekandes intelligensprövande jaga egna svansen...

Flera dagars bortavaro sätter sina tydliga spår, både på det praktiska och mentala planet.

Nu sitter sonen i skolbänken igen, säkerligen i detta nu berättandes en massa påskliga minnen. Sålunda gör även dottern, med råge, I can tell, under sin morgonsamling på dagis. Undrar om de berättar liknande stories eller om sonens minnen innehåller mer av fotbollssparkar och sköna mål medan dotterns har mycket mer av utklädningskläder och farmors gamla halsband??


Det var länge sedan jag upplevde en sådan avkopplande påsk. Och på första plats som mesta bidragande stämningsfaktorer finner vi: Den undergörande solen och värmen.


För hur hade släktkalaset på lantgården, påskäggsletandet i svärföräldrarnas trädgård samt vistelsen i torpet tett sig i hällande regn, blött?


Även om själva umgänget med släkt och vänner i sig givetvis är mycket trevligt så räcker inte det riktigt; det hela skall helst inramas av guldkantade solstrimmor.

Redo för vardagen? Nej, inte riktigt. Nu har jag nämligen drabbats av min vårliga torpfeber. Det är i lilla torpet jag vill vara.

Men då inte hålla på med för omständliga trädgårdsprojekt utan bara påta lite lätt i landet, fundera över vilka salladssorter som skall avnjutas i sommar, uppgradera fröpåsarna, flytta några stockrosplantor samt fortsätta drömma om köksrenoveringar, lekstugebyggnationer samt färdigställandet av sovloftet.

I have a dream...

Ha det nu så gott alla tisdagslirare out there!





Vårt älskade torp!