Ingen rök utan valborgseld

Ett minne blott...?




Pigg är jag idag, tra la la!

Energin verkar ta raketfart bara man blickar ut genom fönstret och hinner man dessutom ta en solpromenad då och då fyller man D-vitamindepåerna rejält...

Eller så blir man så där vårseg, som många av oss på jobbet idag. Vi har klivit omkring i Hubba-Bubba indränkt i sömnpulver...

Valborg står för dörren, är det verkligen dags nu igen?, och för egen del firas den traditionsenligt med knytis i goda vänners lag. Förmodligen dock utan den årliga elden; Rålis har ställt in hela spektaklet. Hittar vi inget lämpligt och tillåtet alternativ blir följden nada eld samt en rejäl kassaförlust för en hel radda lakritsrems-och brända-mandelförsäljare.

Näe, det får bli brasa på landet istället. Kvisthögen där imponerar nu i storlek, särskilt efter förra helgens räfsande och sågande; sonen har nämligen börjat eliminera en tall...



KRAM och ha nu en underbar onsdag!

Svinig oro..

Hualigen!

En fullspäckad, men i övrigt alldeles underbar helg, fick ett lite makabert slut här ikväll.

Tv:n skvalade, men eftersom sonen envisades med att sitta i soffan framför den och läsa sin läxa hade vi stängt av ljudet. Plötsligt ropade min man till:"Där var ju ni idag!" "Vadå?"  I Aktuellt flimrade bilder från Kronobergsparken förbi, samtidigt som en kvinna från Smittskyddsinstitutet verkade uttala sig.

Jaha, nu har den där svininfluensan kommit till Sverige, Stockholm, Kungsholmen, Kronis...förhastade jag mig. Filmen, där munskyddsförsedda människor i karantän levde en slags chocktillvaro, spelades upp för mitt inre...Gråt, elände,misär...

Nåväl, Svt Play berättade senare för mig att riktigt så var ju inte fallet, just nu ...

Vaknade till så här på kvällskvisten gjorde jag i alla fall och den oro för borrelia och TBE jag känt precis innan, då jag hittat varsin fästing på ungarna, var som bortblåst. Nu har vi visserligen börjat vaccinera oss mot TBE men bara hunnit ta trilogins första spruta.

Ja, ja,he who lives will see, men kanske skulle jag må lite bra av att inte alltid måla fan på väggen??? Och inte blir det bättre med åren, det blir VÄRRE och VÄRRE! Ni skulle bara veta vilka hemska scenarier som då och då tar sin form i mitt lillla huvud...

Kanske är sådan här oro i kubik,  en typisk kvinnlig egenskap? Jag vet nämligen att jag har några medsystrar där ute som också anar oråd i varje gathörn.

Ha det så gott alla människor out there och sweet dreams!

Tiden...

Time flies...

Är detta svaret?


Men vad gör man när tiden fullkomligt skenar iväg in the speed of light?

När man, trots grova bortprioriteringar och sållningar, inte hinner det man vill?
Och när man obarmhärtigt inte tilldelas fler timmar per dygn av någon högre makt...

Andas lite, kanske? Hjälper det?

Hur GÖR folk som verkar hinna med ALLT? Eller är de kanske ännu duktigare på att sålla?

Jag minns inte ens då jag senast upplevde att tiden stod stilla eller då jag rentav tyckte att den gick så där riktigt långsamt. Kanske var det i samband med att jag väntade mitt andra barn, typ veckorna innan delivery?

Jo, förresten, igår kväll, då dottern lirade fotboll vid en tidpunkt då vi alla var både frusna och hungriga, DÅ tyckte jag allt att tiden sniglade sig fram en aning.

Men dessa små konstpauser i livet är nog bara nyttiga, tror jag.

Sedan får man väl helt enkelt se sin välfyllda tillvaro som ett tecken på att man faktiskt lever...


Onsdagshälsningar från mig!

Aptitretare...

Har nyss vinkat av en älskad kompis och hennes familj som mellanlandade på lunch hos oss innan de begav sig vidare mot Arlanda och Cypern. Inte ett dugg avis är jag på dem...

Men som vanligt går tiden alltför snabbt och som alltid vill man umgås så mycket mer med de man håller kär. Ser dock denna happening som en aptitretare, en härlig tjejhelg är nämligen så gott som redan bokad!

Annars har denna helgt ägnats mycket åt fotbollande med sonen, som om några minuter lirar sin första utomhusmatch för säsongen, och cyklande med dottern. Allt hade varit nästan helt idylliskt om det bara inte varit så förbaskat KALLT!

Nu måste jag sluta blogga, dottern står på kö för att få spela sitt älskade klädspel. Vi är nu helt hänvisade till denna enda dator, vårt stationära måndagsexemplar är kaputt...

Ha det så bra o njut av denna härliga söndag!

Syntax error

Jag har ett love-and-hate relationship till tekniska apparater.



Memory...

Just nu det väldigt mycket hat i umgänget med den stationära datorn och även med mikron.

Med mikron för att den helt sonika behagat gå sönder, med datorn för att den tar tio minuter att starta upp samt visar en massa tecken på att inte riktigt vara i form,igen...

Med två otekniska vuxna varelser i hushållet, varav den ena tror sig ha mer teknisk kunskap än den har; jo,jo, gick ju teknisk linje på gymnasiet minsann (läs: inte jag). Eftersom denne person vidare svär och gormar PÅ själva apparaterna, blir situationen ganska jobbig...

Synd också att farbror elektrikern bor för många mil härifrån och således inte kan kvista över så där lite spontant..eller hittvingat....

Men, men varm mjölk till kaffet blir faktiskt godare i uppvispad form, värmd direkt på spisen. Förrgårspizzan stekes spröd och fin i stekpannan; ja, för vår vanliga ugn tar alldeles för lång tid att värma upp; framförhållning?

Kanske behövde vi rentav detta, för att komma igång med vår matplanering som legat i träda alldeles för länge?!? Nu kan man inte längre bara dyka ner i frysboxen och krafsa fram något som värms upp i mikron sekunden efter...

Näe, nu skall jag och dottern, som jag vab:at med idag, ta oss ut i solen, hämta storebror och köpa fredagsglass. Den behöver man ju inte mikro till i alla fall!





Fredagskramar till alla underbara människor!

Minnen av påsk...

Tystnaden...



... bryts endast av megatvätthögens prasslande då Molly skuttar i den, lekandes intelligensprövande jaga egna svansen...

Flera dagars bortavaro sätter sina tydliga spår, både på det praktiska och mentala planet.

Nu sitter sonen i skolbänken igen, säkerligen i detta nu berättandes en massa påskliga minnen. Sålunda gör även dottern, med råge, I can tell, under sin morgonsamling på dagis. Undrar om de berättar liknande stories eller om sonens minnen innehåller mer av fotbollssparkar och sköna mål medan dotterns har mycket mer av utklädningskläder och farmors gamla halsband??


Det var länge sedan jag upplevde en sådan avkopplande påsk. Och på första plats som mesta bidragande stämningsfaktorer finner vi: Den undergörande solen och värmen.


För hur hade släktkalaset på lantgården, påskäggsletandet i svärföräldrarnas trädgård samt vistelsen i torpet tett sig i hällande regn, blött?


Även om själva umgänget med släkt och vänner i sig givetvis är mycket trevligt så räcker inte det riktigt; det hela skall helst inramas av guldkantade solstrimmor.

Redo för vardagen? Nej, inte riktigt. Nu har jag nämligen drabbats av min vårliga torpfeber. Det är i lilla torpet jag vill vara.

Men då inte hålla på med för omständliga trädgårdsprojekt utan bara påta lite lätt i landet, fundera över vilka salladssorter som skall avnjutas i sommar, uppgradera fröpåsarna, flytta några stockrosplantor samt fortsätta drömma om köksrenoveringar, lekstugebyggnationer samt färdigställandet av sovloftet.

I have a dream...

Ha det nu så gott alla tisdagslirare out there!





Vårt älskade torp!

Torkade paddor och harar i marsipan

Howdy!

Celebrerar påsk för fulla muggar här i soliga Småland.

Traditionerna upprätthålls på bästa sätt: Kidsen "gick påskkärring" i farmor och farfars kvarter igår; lite skeptisk var jag till företaget men maken tyckte att "det hör ju barndomen till".

Så några hushåll fick påskkortslagret rejält påfyllt medan godislagret subtraherades...

Imorgon blir det både äggamålning och tillverkning av marsipanharar; marsipan samt detaljerad beskrivning med bilder togs med från stan, gul karamellfärg saknas dock fortfarande. Får utforska lagret i de lokala affärerna, som inte direkt har öppet stockholmswise...

Vårtecken har fortsatt samlats in. Fynden hittills är blåsippor, vitsippor, två torkade paddor och två torkade maskar; varav de sistnämnda stolt dinglade från dotterns lilla hand kl 07.00 imorse. "Mamma, jag lägger dem nära något blött så att de kan krypa iväg sen..."

Jo, här "leker ju kidsen fritt ute", det finns både lekplats och liten fotbollsplätt ett stenkast från huset.

Som lägenhetsbo är man ju inte riktigt van detta "fria liv"och speciellt anmärkningsvärt är att även yngre förmågor knatar omkring som de vill. Igår då jag städade ur en översmulig bil skrämde en liten treårig plutt nästan livet ur mig då han plötsligt dök upp bakom bildörren.

Här är det nämligen bilchaufförerna och andra som får se upp och ta hänsyn, föräldrarna har ju fullt upp med sina trädgårdar...

Snart bär det av på dagens äventyr, släktkalas i Vetlanda, på en gård med massor av djur. Snacka om populärt för våra rännstensungar...Tur som är så har vi ju vårt torp på landet, så de är väl förtrogna med djur och natur, ingen rädder för insekter här...

Påskglada hälsningar från mig!

Påskrapport...

Påsklov i full rullning...

Dotterns tolkning av bioaffischen
till Monsters vs Aliens


Har haft syrran med kids här i närmare två mysiga dagar!

Även om barnen är ganska stora nu, med min dotter på ärbar juniorplats, så skall de ju ändå "underhållas" lite. I alla fall mellan Playstation 2- och andra, liknande spelvarv...

Så det har lirats boll på mycket bra konstgräsplan i Vasaparken; det har tränats löpband och roddmaskin i vårt eget gym och igår var tjejdelen på filmen "Monsters vs Aliens" (killarna höll ställningarna hemma i lägenheten, tittandes bland annat på filmen Goal).

Ingen större hit den där monsterfilmen, strictly speaking.

Dock sade tjejerna att de var nöjda; men kanske gällde det själva biobesöket som koncept, med tillhörande godis, läsk, och det faktum att det bara var vi tjejer... För skruvandet i biofåtöljerna och frågandet om klockan i tid och otid avslöjade att det kanske inte var den allra bästa rullen...

Nåväl, det är så härligt med lov, att få umgås med barnen utan att varenda nanosekund är uppbokad.

Nu skall det snart packas inför smålandstrippen imorgon bitti, det är svärmor och svärfar som skall få besök.


Påskiga kramar to you all!

Påsklovsfunderingar

"Det gick inget bra, fy vad dåligt jag spelade, vi var inte bäst-vi sög"

Besvikelsen gick inte att ta miste på då sonens basketlag ganska så kapitalt förlorade första matchen i turneringen...

Men huvudsaken är ju att man kämpar, eller hur, och det gjorde de verkligen, I can tell. Svetten sprutade och alla gjorde sitt allra yttersta mot ett motståndarlag där medlemmarna var ungefär två huvuden högre, sonen kortast av alla på plan...

Visst förstår man den, i många sammanhang sporrande, vinnarinstinkten men vad hände med spelandet för glädjens och lustens skull?

I låg ålder talas alltsom oftast, i sportsammanhang och i tusen andra sammanhang, om "talanger", "hon/han kan verkligen bli något". Det är utvecklingslag hit och musiksatsningar dit...

I skolan jämförs det hej vilt bland kamraterna, om allt som går att jämföras med, ibland till och med legitimerat av lärare. Man vill vara bäst, ligga först, ha coolast grejer, annars är man en loser.

Jag skall inte linda in min egen barndom i någon rosa bomull för tävlingar och jämförelser förekom även då. Varför skrev jag annars, som en liten tvåaklabbare, av facit i matteboken, var det för att jag accepterade att jag var urusel i matte, låg sist i matteboken och förstod att jag måste få utvecklas i min egen snigeltakt?

Men hur förklarar man för alltmer medvetna barn att de duger som de är, att man inte behöver vara bäst för att räknas, att man inte behöver börja satsa då man bara är åtta år gammal...

Ha det så bra alla måndagslirare out there!

Vår och litet försvarstal

Lika säkert som snödropparna i rabatten är uteserveringarna på innerstadens trottoarer ett vårtecken.




På denna brygga vilar jag benen ibland...

Caféerna med de allra soligaste läplatserna drar hur mycket folk som helst, och de sippar gärna lääänge på sin latte.


Jag har hittat min alldeles egna ritual: Med en kaffe-med-mjölk- fylld termos och gott fikabröd stegar jag iväg till den närbelägna 4H-gården precis invid Mälaren och bara njuuuter. Jag får då liksom mer latte för pengarna och den mest fantastiska utsikt över vatten och djur, den är oslagbar.

Det är denna bild jag vill förmedla till en del bekanta som med deltagande blick och den allra djupaste bekymmersrynka undrar HUR man kan bo i Stockholms INNERSTAD med två barn och två katter. Men heeej, vi bor inte på Drottninggatans affärsstråk.

Och hur ofta leker förresten mina vänner på landsbygden Mulle i skogen?!?


När, nu skall jag ut och njuta av våren! Hugs to you all!

Din dumma...

Jodå, visst har eleverna gjort sina aprilförsök idag...men förgäves.

Jag genomskådade "du har något på ärmen" och "du har ett hål på din byxa".

Annars är jag en ganska lättlurad person, som ibland inte riktigt har förmågan att se skillnad på dikt och verklighet. Jag menar, man höjer ju knappt på ögonbrynen längre, det ena konstigare än det andra tar sig på något sätt innanför verklighetens ram.

Dock fattade jag morgontidningens practical joke om något slags VIP-åkkort för 1000 kr. Man skulle med detta i handen berättigas både sittgaranti på bussar och tåg samt kaffe med dopp på spårvagnarna.

Tyvärr var nog makens mail om en missad morgonutflykt med dotterns femårsgrupp inte något härligt, förlösande vårskämt utan bitter verklighet...

Verkligt är också att jag kommer närvara vid Gleerups mingelkväll denna afton. Det blir intressanta föreläsningar, läromedelspresentationer samt buffé, for free!

I lilla luxemburg är förresten aprilskämt förbjudna sedan 1973; då uppmanades nämligen alla banksparare att ta ut sina besparingar...med ekonomisk kris som följd.

Ha det så gott alla aprilare out there!