Äntligen har förkylningen börjat släppa sitt järnhårda strupgrepp på mig; jag andas lättare och vaknar således ej av andnöd 25 gånger varje natt, YES!!!!
Igår tog jag till och med en underbar höstpromenad; i regnet, men ändå, otroligt uppfriskande och härlig var den i alla fall.
Men varför rusar veckorna fram i så rasande snabbt tempo? Det är fler i familjen som inser detta: Dottern har redan börjat rita julteckningar samt repetera sångrepertoaren inför kommande lucia- och julkonserter.
Och sonen dundrar på i sin roll som jultidningsförsäljare, med finfina premier hägrande någonstans...far away, kanske too far away???Mycket jobb för att uppnå poängen som genererar en iphone blir det...
Jag ser i alla fram emot en helg i höstmysets tecken. Inga jätteplaner är dock gjorda, det vankas bara lite kalas, fotboll, dans...ja, det vanliga helgköret kantat med hemmachill, fikastunder och mammamiddag.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar