Modigheter

Jag har tänkt....på det här med hur modet förändras.

Funderar över hur det var då jag växte upp på sjuttiotalet; då blev man töntstämplad om man hade mössa. Satt därtill ett par gummistövlar på fötterna blev det bara too much.

Hm, hur är det nu? Sonen, på snart tio är, samt en knippe elever på jobbet, BOR i stort sett i sina mössor; även MITT i sommaren, nästan i alla fall. Mössan är inte, enbart, längre till för att värma små ljushuvuden i isande vinterkyla. Ånej, den har blivit en identitetsmärkare samt kanske också en chans att gömma sig en smula...

Måhända har gummistöveln inte fått samma genombrott hos den yngre generationen, tyvärr (sonen har sedan femårsåldern enbart använt dessa praktiska plastdon under en vecka på kollo i somras samt några enstaka gånger på landet) men det har den däremot fått hos min egen generation, med råge.

Här på holmen stövlas det omkring i tid och otid, även då det inte är blött och regnigt. Så klart pryder de flesta sina fossingar med dyra stövlar av finmärken. Men inte jag inte, jag inhandlade mina senaste korallröda på rea för några veckor sedan. Det går åt en del stövlar nämligen; på landet brukar jag ibland glömma dem utomhus med jobbiga sprickor som resultat (dumt då man glömt bort dem och traskar ut i plasket).

Dottern delar denna stövelentusiasm och har gärna dragit på sig sina blå, rosa eller gröna stövlar (hon har ärvt en hel massa från sina underbara kussar) under soliga, varma dagar. Och lika inkonsekvent hade hon tunna sommarskor på sig en kall dag som denna.

Ja, ja, jag bråkar inte om kläder med kidsen, de får själva upptäcka sina felval.

Snart står helgen inför dörren igen, med en hel del roligheter i bagaget: Femtioårsfest, handbollsturnering, dans med mera.

Ha det bäst!