Hejsan, hallå!

Bus eller godis-trenden verkar faktiskt inte ha slagit riktigt rot här i innerstaden; inga hushåll hade godis hemma då dottern spökvandrade iklädd bland annat fladdermusdiadem, guldklänning och mantel. Men tomhänt kom hon dock inte hem, två guldtior samt ett paket Ballerina gjorde henne sällskap.

Sonen har inte deltagit på flera år, han har ju "scenskräck". Som tur är showar Sara för två, minst...

Mycket passande har hon också antagits till en teaterskola efter jul, då blir det hela fem aktiviteter totalt och en insikt om att en av dessa nog får stryka på foten. Frågan är vilken, hon gillar dem alla, hm...

Flera showtillfällen bjöds det på nu i helgen, då vi kryssade loss på Östersjön. Fast gårdagskvällen blev ingen tiopoängare, det var sjögång med flera åksjuka i sällskapet som trist följd. Tur att det fanns spypåsar lite överallt, de kunde man till exempel ge till serveringspersonalen på grillrestaurangen. Ja alltså, sen, efteråt, då man fyllt dem med innehåll, så att säga..."Det händer på sjön", menade hovmästaren då jag ursäktade lilla gåvan...

Men under fredagskvällen var det klackarna i taket, drinkar samt late night show för alla oss festprisssar, riktigt nice var det yeah, yeah, yeah!

Lite abrupt ramlade vi ur lilla hytten redan kl 05.30 imorse, fast vi fick ju en hel timmas sömn till, thank god; båten skulle nämligen omedelbums fortsätta mot Åbo. Då vi inte hade fler planer än Saras handboll idag tog jag tillfället i akt och storstädade nästan hela dagen; nästan hela lägenheten hann jag.

Nu skall jag strax poppa popcorn, krypa upp i soffan och se familjefilm med ungar som har sovis imorgon; de har bara fritids och Klubben och en make som alltid har sovis, typ.

En annan skall upp i ottan och ha studiedag med en massa trevliga kollegor, nice! Fast på onsdag inleds några välbehövliga dagar av lov, vila och ledighet. Då drar vi till Småland och svärföräldrarna.

Hasta la vista!

Modigheter

Jag har tänkt....på det här med hur modet förändras.

Funderar över hur det var då jag växte upp på sjuttiotalet; då blev man töntstämplad om man hade mössa. Satt därtill ett par gummistövlar på fötterna blev det bara too much.

Hm, hur är det nu? Sonen, på snart tio är, samt en knippe elever på jobbet, BOR i stort sett i sina mössor; även MITT i sommaren, nästan i alla fall. Mössan är inte, enbart, längre till för att värma små ljushuvuden i isande vinterkyla. Ånej, den har blivit en identitetsmärkare samt kanske också en chans att gömma sig en smula...

Måhända har gummistöveln inte fått samma genombrott hos den yngre generationen, tyvärr (sonen har sedan femårsåldern enbart använt dessa praktiska plastdon under en vecka på kollo i somras samt några enstaka gånger på landet) men det har den däremot fått hos min egen generation, med råge.

Här på holmen stövlas det omkring i tid och otid, även då det inte är blött och regnigt. Så klart pryder de flesta sina fossingar med dyra stövlar av finmärken. Men inte jag inte, jag inhandlade mina senaste korallröda på rea för några veckor sedan. Det går åt en del stövlar nämligen; på landet brukar jag ibland glömma dem utomhus med jobbiga sprickor som resultat (dumt då man glömt bort dem och traskar ut i plasket).

Dottern delar denna stövelentusiasm och har gärna dragit på sig sina blå, rosa eller gröna stövlar (hon har ärvt en hel massa från sina underbara kussar) under soliga, varma dagar. Och lika inkonsekvent hade hon tunna sommarskor på sig en kall dag som denna.

Ja, ja, jag bråkar inte om kläder med kidsen, de får själva upptäcka sina felval.

Snart står helgen inför dörren igen, med en hel del roligheter i bagaget: Femtioårsfest, handbollsturnering, dans med mera.

Ha det bäst!

Hääääj!

Nu du mamma, så kommer det ett litet blogginlägg i alla fall!

Ja, det har faktiskt kommit klagomål från lite olika håll, om att jag inte uppdaterar bloggen tillräckligt, sorry!!!

Jag passar på nu då jag råkade få en liten ledighetslucka, kidsen är på kör med efterföljande kompislek samt handboll. Och då varken promenad eller invikning av tvätt lockade särskilt mycket, hamnade jag i TV-soffan med lilla bärbara i knäet, likt en liten katt, varm och hemtrevligt spinnande...

Fick ju förresten en hel del härlig lantluft till livs då vi var i torpet lördag-söndag; det kanske räcker för hela veckan?Näe, jag är beroende av mina höstpromenader, jag vill bara ut, ut, och det tar tyvärr väldigt emot då att gå ner i husets gym, fast jag så väl skulle behöva några duster med motionscykeln, hantlarna, ja, ni vet...Men det blir väl sen, då allt det höstklara, färgrika bytts ut mot slask, blask och grått murrmurr.

Lite hundbiten är jag just nu, ja, inte BITEN på det sättet, utan hundintresserad. Dottern och jag lånade torpgrannarnas lilla härliga pälsboll (en slags terrier?!?) för en hösttur i skogen och vad mysigt vi hade det. Och vad långt dottern gick, 50 minuters powerwalk i mammas takt var plötsligt ingen big deal!

Fast det verkar ju vara så mycket pyssel med människans bästa vän; valpkurser, diverse andra kurser och vem vill passa den då man reser bort?

PAUS här: Maken skall ut och springa, minsann, och nu letar han efter en en mp3 som försvunnit på något mystiskt sätt, och jag dras in i jakten,hm...

Ingen musikmaskin upphittad...

Näe, det blir nog en katt till, om det skall bli fler djur, trots att sonen bedyrar att HAN minsann skulle ta hand om hunden helt själv.

Fast i och för sig, kanske bra om man skaffar en hund då sonen stiger in i tonårsentrén, med ännu ett tidsslukande fritidsintresse fås än mindre tid till bus och stök? Kanske kan han tävla i agility typ varje lördag och söndagsmorgon, tidigt, tidigt...eller?

Förresten, på fredag skall sonen på sitt allra första disco; redan nu har han börjat planera hur luggen ska kammas och skall han ha spray, vax eller kanske gelé...

Over and out och ha det så gott alla måndagslirare out there!

TGIF!

Äntligen har förkylningen börjat släppa sitt järnhårda strupgrepp på mig; jag andas lättare och vaknar således ej av andnöd 25 gånger varje natt, YES!!!!

Igår tog jag till och med en underbar höstpromenad; i regnet, men ändå, otroligt uppfriskande och härlig var den i alla fall.

Men varför rusar veckorna fram i så rasande snabbt tempo? Det är fler i familjen som inser detta: Dottern har redan börjat rita julteckningar samt repetera sångrepertoaren inför kommande lucia- och julkonserter.

Och sonen dundrar på i sin roll som jultidningsförsäljare, med finfina premier hägrande någonstans...far away, kanske too far away???Mycket jobb för att uppnå poängen som genererar en iphone blir det...

Jag ser i alla fram emot en helg i höstmysets tecken. Inga jätteplaner är dock gjorda, det vankas bara lite kalas, fotboll, dans...ja, det vanliga helgköret kantat med hemmachill, fikastunder och mammamiddag.

KRAM