Mambo!

Mambo!

Sänder ett litet blogginlägg från Afrika; kanske blir det det enda ty Wi-fi och Internet är ett big question mark på de flesta ställen här in the outskirts. Just nu befinner vi oss på ett hotell lyx, Serena Hotels, på 2300 m ö h, i nationalparken Ngorongoro.

Jag måste bara säga att det är sååååå otroligt mäktigt att vara här i denna gigantiska världsdel, jag får nypa mig själv i armen gång på gång för att fatta att det är lilla jag och min lilla familj som får uppleva allt detta magiska. För det är magiskt att se exempelvis giraffer, zebror, gnuer, elefanter, bufflar, dik diks, ja you name it, på samma sätt som vi ser kor och får hemma i Svedala. Det är ju nämligen inget Kolmården vi är i utan vi besöker dessa vilda djur i deras hem.

Det tar en oändlig tid att lägga upp bilder här så jag delar bara med mig av några stycken nu, men tyvärr motsvarar inte fotografernas fotoförmåga verkligheten och jag inser att vi borde skaffat en MYCKET bättre kamera innan avfärd men, men…

Resebloggen i korthet kommer här:
Vi startade den 2 januari med att helt enkelt lämna in bilen på bilprovning i närheten av Arlanda. En polis hade dagen innan uppmärksammat maken, då han råkade köra om vid streckad linje, hm, om att det faktiskt rådde körförbud på bilen p ga att den inte besiktigats.

A piece of cake blev sedan den 2 tim och 15 min långa flygresan till London där vi endast behövde vänta dryga timmen på 9-timmars flyget till Dar es Salam. Denna flinging gick hur bra som helst, vi flög nattetid och det fanns dessutom en massa filmer, TV-program samt spel att roa sig med, varje passagerare hade egen bildskärm och kunde välja helt fritt. För mig blev det kärlekskomedin Crazy, Stupid, Love samt en konsert med Glee-gänget…Jo jo, British Airways de kan de…Helt ok middag o frukost serverades men någon direkt sömn för undertecknad blev det inte.

Väl framme i ett 32-gradigt Dar es…pysslade vi en ganske rejäl stund med att fixa visum; det var absolut inga problem att ordna med dessa på plats men systemet var otroligt old fashioned och lååååångsamt. Frasen “Hakkuna matata” hörde vi redan då vi tog första steget på afrikansk mark och det skulle upprepas gång på gång på gång…

Dryga timmen senare kunde vi så hoppa på det tredje o sista flyget för dagen, inrikesflyget Precision, som på ca 1, 5 tim tog oss till Kilimanjaro. Vi lyckades komma med ett tidigare plan än beräknat vilket gjorde att vi ändå fick vänta att litet tag på vår jeep och guide. Men till slut dök de upp, Frank och The car.

Det var ett trött litet sällskap som kördes omkring sex timmar tills vi slutligen anlände till lodgen Octagon i närheten av Karatu.Under jeepfärden såg vi en mängd elefanter och en hel massa åsnor och det var dagens djurspotting.

De senaste dagarna har vi alltså farit omkring ivår jeep, lastad med vattenflaskor och lunchboxar, och “safarat” hela dagarna inationalparkerna Lake Manyara, Serengeti och nu och imorgon är det Ngorongoro som avverkas. Vi har sett så otroligt många djur och av The Big Five, är det endast noshörningen som återstår..Som jag nämnde tidigare är det otroligt mäktigt att få studera alla dessa vilda djur i hemmiljö och det kan inte riktigt beskrivas iord eller bilder, det måste upplevas på plats. Jag tycker att alla djurintresserade barn som inte blir åksjuka bör få uppleva en safari!

Lejonen I Serengeti studerade vi förresten nästan ofrivilligt länge: Vid en en s k kopje (en slags samling större stenblock i en ö-formation) märkte vi att ett stort gäng safarijeepar stannat till och visst, det var lejon på gång och inte mindre än fem stycken. Ett av dessa kom så nära oss som 15 meter och DÅ blev jag lite rädd faktsikt, men bra foton blev det. MEN vad hände då, jo Frank upptäckte att vi fått punka på ena bakdäcket. Så, med lejon, nu ca 150 meter ifrån oss , fick han helt enkelt lov att hoppa ut och byta däck och han menade att det var “very dangerous“.. Som tur var hjälpte andra jeepsällskap till och höll koll på lejonen så de inte närmade sig oss. Hua, det var liiiite svettigt men tänk vilken historia att berätta för barnbarnen!

Tyvärr pajade även det andra bakhjulet ytterligar ett tag så då fick vi lov att hänga med ett annat safarisällskap som var på väg till samma lodge, Serenera Wildlife, som vi; hakkuna matata, inga bekymmer,allt ordnar sig!

Nu återstår enbart ett dygns riktig safari innan det är dags att den 8 januari at flyget över till Zanzibar för total avkoppling och chill, och det är dags att sammanfatta konceptet safari litegrann:

Det man gör på safari är alltså att åka omkring och spotta så många djur man bara kan, man har egen guide och egen jeep men guiderna samarbetar såklart med varandra o kommunicerar via mobiltelefon om vilka djur de ser och var.

. På kvällarna bor man på mysiga lodges och njuter av god mat och dryck samt pool där de så finns. Vi har valt ganska hotellaktiga boenden då vi inte har lust med campingvarianten, än, men nevertheless så hör man både lejonbröl, frustanden från flodhästarna som stryker omkring nattetid samt man stöter ideligen ihop med apor, babianer och hyarax (en slags korsning av kanin, råtta och chinchilla tycker vi) som finns i mängder precis överallt.

Den personliga servicen i Tanzania får helt klart MVG av mig, överallt dyker det upp små männiksor som skall bära väskor, ge välkomstjuice, kolla läget med mera och alla kommunikationer har fungerat nästintill smärtfritt. Jag skriver nästintill för vår jeeps hjul klarar inte riktigt av de bumpiga grusvägarna här och idag blev det punka igen. Att landet sen ligger efter otroligt angående Internet och Wi-fi spelar inte så stor roll egentligen, det är ganske skönt att ha digital semester ibland, right?!?



Idag provade vi också den lokala sjukvården i Seronera. Emil har nämligen feber och är magsjuk och spydde hela natten tills idag och det rimmar liksom lite illa med att bumpa omkring på safari hela dagarna. Men några dunderpiller senare (fråga mig inte vad de innehåller) var han back on track, nja i alla fall spyfri.

Ha det nu så gott alla januarilirare så ses vi antingen på Zanzibar eller I Stockholm!

KRAM