Chill out!

Hejsan igen! 


Sitter i baren och smuttar på underbar passionfruktsjuice, vår absoluta favvojuicesort; sämst tycker vi om vattenmelonvarianten, smakar som klistret på brevkuvert enligt mig; kidsen jämför smaken  med hur en bärfis luktar...

Vi har softischläge idag, d v s vi håller till enbart på resorten. Kidsen och maken har, enormt insmorda, promenerat iväg på en liten tur. De ska leta fisk som sägs finnas i gropar vid stranden då lågvattnet precis börjat. Blir det någon fångst har vi blivit lovade tillredning här på Dolphin.Det är sååååå varmt här nu, skulle uppskatta att det mitt i solen är närmare 40 grader dallrande afrikansk hetta. Så att sitta och direkt sola är något man bara inte gör och då man inte kastar sig i havet eller poolen är det skuggläge som är det enda absolut tänkbara för oss ljushylta.

Känslan är nästan att hela området; baren, restaurangen, stranden, poolen, är vårt eget privata paradis och vi blir fullt uppassade av den otroligt gulliga och tjänstvilliga personalen. Här är också så safe det bara kan bli, överallt patrullerar massajer och häromdagen då jag sprang lite på den minimala stranden blev jag betittad av inte mindre än åtta par massajögon. En tanke som slagit mig är att det nästan enbart är här på hotellet vi ser de inhemska kvinnorna och här är de också slöjlösa. Överallt annars där man syns och verkar i det offentliga är det oftast enbart männen som är synliga; storstadsmetropolen Stonetown dock något undantagen men där råder islam light.

 Exakt då man sätter fötterna utanför hotellet bumpar man in i bybornas privata liv med bananodlingar, kofösning med mera och imorse tog maken och jag en liten joggingtur för att försöka utforska en hittills okänd väg söderut som vi spottat på en karta,  vi hittade den dock inte live. Det var bara att fetglömma att avverka de sedvanliga 60 minutrarna, 30 min kändes helt good enough då temperaturen aldrig understiger 28 grader. Eftersvettningen var enoooorm och svimkänslan gjorde sig lite påmind.



Igår åkte vi med två lokala beach boys på heldagsutflykten Blue safari och det blev en oförglömlig upplevelse. Vi bjöds på fantastisk snorkling, och simmade omkring som i ett saltvattenakvarium.

Vi stannade till på en sandbank mitt ute i Indiska Oceanen, där det sattes upp solskydd och grill. Menyn bestod av pinfärsk tonfisk, calamares och squid med tillbehör som kokade gröna bananersamt ettunderbart chapatibröd gjort på något specialmjöl och solrososolja. Detta var ett  mycket uppskattat avbrott 
                                                     från resortens meny, vilken vi tröttnat
                                                     på aningens.

På hemvägen blev vi rejält shaken då det var högvatten och lätt storm, men  bepansrade med cykloper minskade vi antalet svidande saltvattendroppar eyewise.. Dock sätter sju timmar ute på havet sina brända spår, trots konstant smörjande och åter smörjande med solfaktor 50 samt skyddande kläder blev jag totalt uppbränd på ryggen; därav skjortläge och inomhusvistelse för undertecknad idag.


  Förutom relax står på dagens agenda att planera utflykt imorgon. Vi försökte faktiskt igår, via mailkonversation med vår kontakt på Lejonresor, att få byta boende och då få se någon annan del av ön. Det är ett kostsamt äventyr att ta sig runt med taxi och de lokala bussarna dala-dala är ett något opålitligt färdmedel. Då svaret blev nekande kunde vi emellertid få en utflykt gratis. Alternativen är bl a djuphavsfiske (big hurray från Emil), besök på kryddodling (Zanzibar kallas the Spice Island), heldagsutflykt till östra sidan eller en tur till Stonetown igen. He who lives will see vad det blir.Nu skall jag, i sällskap av “Igelkottens elegans”, gå och sätta/lägga mig på en av divanerna som tillhör vår övervåning
(se foto ovan till höger) innan det är dags för fyrarätterslunchen.













Ha det så gott alla fredagslirare!