Zanzibar calling!
Karibu? (Hur mår ni?)
Gömmer mig i skuggan av några palmer och tänker skriva mitt andra afrikablogginlägg och ladda upp några foton; dock tar det oääääändlig tid med fotona så det blir bara några få ur samlingen. Här på Zanzibar är det runt 35 grader idag och helsol, vilket gör det nästan omöjligt att vistas i direkt solsken.
Innan jag berättar mer om ölivet skall jag ta vid där jag slutade sist och berätta om våra sista safaridagar, vilka nog nästan också blev de bästa eller i varje fall de mest actionbetonade.
Lördagen den 7 januari bodde vi alltså på det lyxiga hoteller Serona och morgonen inleddes med att ett gäng massajer vandrade förbi med sin kohjord precis utanför vår lilla hotellterass. Jag knep såklart tillfället i flykten och frågade “photo”? Och fick, inte helt oväntat, svaret “money”? Självklart hade jag några dollar till hands.
Efter en frukost bestående av bl a champagne för mig och maken var det så dags för vårt sista safariäventyr i underbart frodiga Ngorongoros krater. Vi kompletterade vår Big Five collection med att se två noshörningar; tyvärr på ganska långt avstånd men ändå, de är inte helt vanliga att spotta.
Helt plötsligt meddelade vår guide Frank att “it might happen something here”. Hm, ok?!? Men snart började det: Ca 100 meter från vår jeeps högra
sida låg fem, nej sex, nej…hela nio lejonhonor. Och vilka var på väg att korsa vägen från vänster om inte tre vattenbufflar med en liten kalv. Ni förstår kanske vad som hände? Lejonattack på kalv samt uppretade vattenbufflar vilka flydde tillbaka till andra sidan med skadad kalv och med lejonen hack i häl.
Men det slutade inte där, ty within seconds fullkomligt kryllade det av tvåhundratalet vattenbufflar som tillsammans motade bort lejonen. Det är svårt att beskriva allt detta i ord, men det var heeeelt otroligt att befinna sig mitt i detta skådespel; enbart några få meter från vår jeep utspelade sig denna brutala kamp på liv och död. Turligt nog filmade Niklas alltihop på sin mobil, vår vanliga kamera indikerade tyvärr precis då att minneskortet var fullt….Man får dock titta på filmen mute; Sara blev nämligen jätterädd för alla lejon o bufflar och mitt i allt stod jag o skrek om att vi skulle stänga jeeptaket…
Skakade och exalterade avslutade vi vår safari med att se bl a ytterligare några slöa lejon på ca två meters avstånd från bilen; såklart var de hanar. I lejonvärlden är det ju honorna som i jaktlag om minst tre skaffar födan. Hanarna kåller mest vakt, de har ju svårt att springa riktigt snabbt p g a sina vackra manar….
På kvällen tog vi in på en jättemysig tented lodge, vårt enklaste boende på hela resan men med den godaste maten, no question about it. Niklas visade sin film från dagens bestialiska äventyr och guider från andra sällskap blev mäkta imponerade och menade att något sådant får bara ca 1-2 procent av alla safariresenärer vara med om. Detta tillsammans med faktumet att vi fått se alla Big Five (lejon, leopard, elefant, noshörning och vattenbuffel) samt också under vår andra safaridag fått uppleva delar av the great migration, gör att vår safari måste betraktas som oerhört lyckad.
Nöjda och belåtna började vi vår färd mot Zanzibar den 8 januari. Tyvärr glömde Sara sitt älskade gosedjur Sally på lodgen, men jag skall försöka få mailkontakt med stället, hoppas de hittar henne….
På vägen mot flygplatsen Kilimanjaro fick vi den stora äran att besöka en genuin massajby, där vi deltog i sång, dans samt fick titta in i de enkla hyddorna vilka var byggda av kobajs. Avslutningsvis handlade vi pärlsmycken tillverkade av kvinnorna i byn och vi lyckades hitta kvinnan som skapat just våra smycken och pengarna tillföll henne direkt.
Frank förärades med 70 dollar i tip, undrar om han köpte något fint till sin fru och sex månader gamla dotter på vägen hem?!!? Och sen var vår safari tripp all och vi ankom Zanzibar Dolphin Beach Resort sen söndag kväll.
Här bor vi fantastiskt i ett 160 kvm stort hus med trädgård i ett gated community, alltså totally safe, så långt söderut på Zanzibar man kan komma, nära byn Kizimkazi. Det är total off season vilket innebär att vi är få gäster och extremt mycket personal vilket i sin tur innebär total uppassning, man får inte ens lyfta på
locken själv under kvällsbuffén. Barnen leker ensamma i den allmänna poolen, en del villor har privat pool men då de är jättesmå och ligger i direkt sol såg vi ingen anledning att försöka upgradera oss och byta till ett av de andra runt trettiotalet villor. Stranden är på ca 200, och där är vi också nästan mol allena…På förmiddagen är det ebb, och man kan promenera omrking direkt på korallrevet och leta krabbor, fiskar, sjögurkor med mera. På eftermiddagen runt kl 15 kommer så havet tillbaka och man kan ligga i det 27-gradiga vattnet hur länge som helst, eller i alla fall till kl 19 då vattnet åter drar sig tillbaka….
Med tillägget att det råder total avsaknad av aktiviteter är summa summarum att placet är lite väl lugnt för oss. Jag menar inte att vi kräver en hel massa aktiviteter, barnklubbar o shower, men någon happening vore ju ändå ganska kul, i alla fall en rejäl strandpromenad med några andra restauranger man kan välja på. Vi ångrar att vi förkastade makens ursprungliga ide att byta boende till ngn annan del av Zanzibar efter några nätter.
Men vi sitter ju inte i sjön, första dagen promenerade vi in till byn Kamikazi , ca 30 minuter tog det ena vändan, för att handla lite förnödenheter, mest dryck. Här finns inga turistshoppar eller likn utan vi handlade från samma lilla ruckliga skjul till affär som byborna; ett ruckel som inte såg ut att kunna bära mer än några vattenflaskor, sodaburkar mm.
Jag gjorde en rövare och frågade efter wine och döm om min förvåning då expediten från ett litet förråd med fallfärdig dörr plockade fram flaska efter flaska av rött vin, vitt vin och rose….Valet föll såklart på rose och allt var mycket prutbart!
Igår bokade vi en taxi som tog oss t o r till öns huvudstad Stonetown, ca 1 tim och 10 min enkel resa, och där mötte vi upp en kompisbarnfamilj från Kungsholmen som tillfälligt bodde i stan och vi åkte på en snorklingutflykt till jättesköldpaddornas paradis, Prison Island. På kvällen njöt vi drinkar på familjens magnifika hotellterrass samt åt gemensam middag på Africa House innan klanen W tog taxin tillbaka vid 22-tiden.
Besöket uppskattades enormt mycket av både barn och vuxna, att få umgås och hänga med varandra. Den andra familjen far vidare norrut idag men vi kommer säkert återvända till den häftiga stenstaden men då väljer vi nog det lokala och nästan gratis transportmedlet dala-dala, en sådan där knökfull buss där man ständigt klämmer in några till passagerare…Fast de slutar gå till Kizimkazi kl 16 så man får vara ute tidigt.
Idag tar vi en chilldag på resorten då vi badar, läser böcker och spelar spel; just nu läser maken högt för barnen ur boken “Hundraåringen som…”
Imorgon skall vi följa med en lokal beach boy på en heldagsutflykt med båt, Blue Safari. Vi kommer då fiska tonfisk (hopefully) fånga våra egna skaldjur som vår guide tillagar över öppen eld på en sandbank, där han också bygger en skyddande hydda åt oss. Avslutningsvis kommer vi få uppleva ett mangrove träsk.
Mer om detta later och varma hälsningar från oss!
Det är obegripligt hur fort tiden går och det som kändes som en oändlig ocean av tid har nu mer formen av en liten, ynka rännil. För hur vi än vrider och vänder på det så är det snart dags att ta avsked av Zanzibar, av Tanzania, av vår on tour 2012, av vår lilla afrikanska smakportion!
Häromdagen tog han med oss på den oförglömliga utflykten Blue Safari och nu idag stack han, Emil och Niklas iväg på djuphavsfiske kl 06.00 sharp och fångst var guaranteed, annars money back (ja, ja, kanske en del av dem i alla fall…). Glädjande nog blev det fångst, Emil och Niklas drog upp en dorado på 5 kg och ikväll kommer vi få den tillagad åt oss samt serverad ute på hotellpiren. Kökschefen kom själv ner till stranden och hämstade havsvidundret för leverans till köket.
