Tisdagstankar

Rasp, rasp...Sonens penna flyger över räknehäftet, nästan hela veckans matteläxa bestående av 40 tal skall göras nu. Jag sitter intill och skriver...

Jodå, nu är allt satt på rull igen, BIG TIME! Maken verkade tycka att det inte räcker med kör, handboll, sång och dans för dottern; då jag kom hem ertappade jag honom med att ha dragit med henne på fotbollsträning också. Nja, dragit och dragit, det lockade ganska mycket att en klasskompis också ville börja.

Så, nu har mannen alltså rekryterat ännu en medlem till den interna fotbollsligan här hemma.

Well, well, så länge hon tycker det är kul är allt frid och fröjd, tror det är bra för kidsen att pröva på lite olika saker. Tids nog vet man att de av tidsmässiga skäl faktiskt måste välja bort vissa aktiviteter. Sonen, som precis börjat mellanstadiet har börjat minska på sina, nu är det "bara" två sporter som gäller, varav fotbollen alltid har första tjing om krockar uppstår .

PAUS här: Bråk mellan ungarna, dottern kommer in och "stör" mitt i läxläsningen. Tack och lov är situationen hanterbar och konflikten snabbt löst. Tack för det, min bråktröskel är just nu under marknivå och minsta lilla gnäll och tjafs får mig att gå i taket. Jag tackar "Djursjukhuset" på TV, det fick dottern att snabbt avlägsna sig.

Och själv då? Jag har lovat att prioritera hårt den här terminen, eller rättare sagt att prioritera bort saker som inte är absolut nödvändiga samt att se till att göra saker jag mår bra av.Undrar just varför jag varit så vansinnigt dålig på att utföra de där så välbehövliga, undergörande gympassen, hm...Men september är en bra månad för sånt, eller hur?

Således avslogs sonens försiktiga undran, eller han undrade inte ens, han sade direkt att han förstod att han inte fick ta över en klasskompis två marsvin ("man får en JÄTTESTOR bur med, mamma")...Jo, jag tackar jag, been there, done that. Lilla Sally, bless her soul, härbärgerades ju i en bur gigantus och jag minns sonens möda med att städa och fixa hos det lilla djuret.

Dock kan det vara vandrande pinnar på väg, om NO-kollegans sådana lägger några ägg är det möjligt att det blir en levande julklapp i år...

Nu är det dags att hjälpa sonen lite med tallinjen...

KRAMAR på er alla tisdagslirare

Stoppa tiden?

Och äntligen kunde jag logga in på bloggen, hade glömt lösenordet men nu fått det mailat till mig; hm, avslöjar kanske att jag inte skrivit på ett tag.

Vardagen är nu ordentligt satt på rull igen, kan man lugnt säga. Nya rutiner skall prövas, utvärderas och sätta sig, kanske, så småningom. Minstingen har blivit ettaklabbare med allt vad det innebär och storkillen, mellanstadiekille, när gick åren egentligen förbi mig? Nyss spatserade han iväg och köpte härligt, färskt surdegsbröd till frukost och då vi alla mumsat klart dukade han av och fixade iordning i köket.

Dock går hushållsarbetet inte lika geschwint alla dagar, kan jag här avslöja, ibland vägras det och argument som "jag måste ju göra mina läxor istället (under terminerna)" eller "jag gör det SEN" (det vill säga någon gång innan jag går och lägger mig ikväll, typ) används ganska så flitigt.

Men trenden är positiv, bägge kidsen har börjat inse att de måste dra sitt strå till stacken, det blir liksom mer familjefrid då, gladare mamma och pappa.

Det här med ålder och barn, jag tycker det blir roligare och roligare ju äldre kidsen blir. Visst var det snuttigt och gulligt med små blöj-och nappflaskekids och visst kunde man bestämma nästan helt över dem då men det är så mycket häftigare att nu sitta ner och snacka lite mer "vuxet" med dem, även om ifrågasättandet av ditten och datten goes with the concept.

Igår kväll hade jag och sonen en nära magisk stund alldeles för oss själva. Efter en mysig pizzamiddag på klipporna vid vattnet med hela klanen W bestämde sonen och jag oss för att "powerwalka" hem (inte riktigt i min vanliga speed, men ändå).

Och där gick vi, i det här och var upplysta skumrasket, bland annat genom Rålis (inte bara skumt mörkermässigt, you know) och sonen började prata om att "han inte gillade fullisarna som var ute" och att "de kan göra konstiga saker" och vidare bedyrade han att"jag skall ALDRIG dricka mamma, i alla fall inte när jag är under 18 år, jag vill ju inte förstöra levern, man gör ju det då man blir full..."

Lille plutten, tänkte jag, hoppas du kommer ihåg ditt ställningstagande om en sisådär sex år, kanske skall man stanna tiden just här och nu i alla fall, eller?!?

Nu skall jag njuta musten ur varenda sekund av denna lördag, ännu helt oplanerad...

KRAM

Howdy!

Med "denna här" närvarande skulle nog bygget gå nåååågot snabbare...(OBS!Tyvärr är vår lada 1000 % risigare än den Ernst fixade, se bilden...)

Hej hopp!

Nu är vi torpare igen, i alla fall för några dagar. Kidsen och jag kom hit igår, medan maken redan slagit ihjäl några dagar här, byggandes ladutak tillsammans med sina föräldrar.

Jag tyckte det var smidigast att vara i stan med ungarna och låta byggarna vara ifred ett slag...Men det är ingen direkt vila att "ta hand om" sommarlovslediga barn. Eller rättare sagt underhålla dem, för det är det som det handlar om.

Då man är inne på tjugonde omgången Yatzy eller liknande vill man gärna roa sig med något annat och förresten nöjer sig inte de små med enbart mammas umgänge längre, näe, det talas om kompisar mest hela tiden.

Så, vi har därför gjort mysiga grejer med kidsens kompisar, de man fått tag på i semestertider vill säga. Bland annat hanns det med ett besök på Grönan och det blev tyvärr en lika sockervaddsklistrig,svettig samt knökfull upplevelse som jag hade misstänkt. (Fast inte så tokdyr ändå; vi hade egen matsäck med och våra yngsta sjuåringar gick in gratis eftersom de blivit ett år yngre dagen till ära...)

Dock var ungarna nöjda och vi mammor också, fast det blev vi egentligen först senare på kvällen då vi grillade och pimplade rosé på vår fantastiska innergård; jag bara älskar den!

Ett antal fisketurer har jag också varit med om, både i stan och ute hos syrran. Fiskandets ädla konst är nämligen Emils nya passionerade intresse och han delar det med några klasskompisar. Vi föräldrar får nog göra upp något slags schema vad det lider, för vilka som skall joina dem.

Jag spenderade exempelvis två timmar i hällregn på en av bryggorna vid Norr Mälarstrand the other day. Flertalet var de gånger jag började humma något om att "gå hem", "spela PS istället", inte ens då jag lockade med "baka något hemma" eller rentav"handla godis" fick jag något positivt gensvar. Inte kunde jag klandra killarna heller, fångsten var enorm; tre aborrar modell giant samt fem mörtar.

Igår kväll fiske igen, fast då här på landet. Nada fångst då, MEN ett äldre par som fiskade strax intill donerade sin enda firre till oss, en lagom stor aborre. Med hjälp av sin Handbok i fiske rensade, stekte och serverade sonen alldeles själv sin gåva.

Tillvaron i torpet skulle kunna vara smått kaotisk, trädgården liknar en byggarbetsplats, regnet ööööööser ner och då vare sig det lilla rummet i ladan eller sovloftet för tillfället fungerar som gästrum trängs vi alla i det lilla torputrymmet. Men, som tur är fungerar allt oerhört smidigt, svärmor och jag sköter markservicen samt hindrar kidsen från att ha ihjäl varandra medan gubbarna fixar taket.

Fast det är klart, solen får gärna titta fram så vi kan gå och bada, livet blir mycket enklare och bra mycket varmare då...

Men, men jag skall njuta av de sista sommarlovsdagarna, på fredag far vi till stan, nu för ett längre uppehåll. Dock är vi tillbaka här igen inom några veckor, den gamla vedspisen har jag fortfarande inte vitmålat, loftet bör färdigställas någon gång eller så vill man fly tillbaka hit till det enkla, lugna livet och "bara vara", då ekorrhjulet åter satts på snurrläge...





KRAM