Mamma, jag längtar till torpet, varför åker vi aldrig dit?
Dottern upprepar denna fras som ett slags mantra ungefär en gång i veckan.
Visst längtar även jag till vår underbara, fantastiska lilla röda torparstuga, inbäddad av en till synes oändlig oas av grönt gräs (nja, brunbränt var väl färgen i somras...)
Där man under skimrande sommardagar bara skrotar omkring, badar, njuuter av oändligheten, lugnet, tiden....Ja, med avbrott för en del hamrande, spikande, hyvlande byggnationsprojekt förstås...
Ja, för det är sannerligen inte någon VINTERSKRUD vi längtar efter, det är bara att konstatera! Fy bövelen för att sitta och huttra där i mörkret...
Maken är dock av en helt annan åsikt, vi har ju fungerande element och vatten kan vi ta med om rören frusit igen...Det vore vidare kul att göra en sån där mysig familjeutflykt på skidor, ja, gå på tur. (Han glömmer bort att våra barn åkt längdskidor typ EN gång i sina små liv och då tog de sig fram hela 1 km...Och var är snön?)
Och tanken slår mig att jag faktiskt inte är någon riktig vintermänniska, jag längtar till sommaren! Trots att beach 2009 då oundvikligt liksom kryper närmre...Men jo, så är kalla fakta.
För att riktigt trigga igång sommarmusklerna så har det så smått börjat planeras lite; i alla fall i min lilla hjärna. Webbsidor visandes resmål på betydligt varmare, regnsäkra breddgrader har plöjts igenom.
Inget är klubbat och klart ännu men det är viktigt med drömmar. De ger oss livsnäring och får oss att genomlida vardagen, som ibland är kantad med en rimfrostig ram av tristess..
Kramar till all you dreaming people out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar