Halleluja

"Men jag vill också sjunga!"





Vår vackra kyrka

Min dotter är i mångt och mycket en liten kopia av sin mor. På samma sätt som undertecknad i samma ålder, hittades hon igår, på en blivande sexårings se-mig-hör-mig vis, FRAMFÖR TV:n sjungandes med i festivallåtarna.

Dock är hon inte omöjlig, efter några hot om att mamma skulle upprepa samma beteende framför hennes älskade barbiefilm tog hon några steg åt sidan...

Idag var det i alla fall HENNES show! I värsta finkläderna stod hon exemplariskt uppsträckt och sjöng för full hals i kyrkans barnkör, vilken hon varit medlem av i tre veckor.

Det var familjegudstjänst år 2009 men jag kastades tillbaka i tiden några decennier..
Jag kände igen varenda ton, varenda vers från min egen karriär som körsångerska, i koralkören.

Vi är inga frekventa kyrkbesökare, inte ens under jularna går vi längre i kyrkan. Men idag kände jag att det var riktigt mysigt och att det här med att gå i kyrkan kan ha fått en lite annan innebörd.


Det var som att djupandas ett tag, fokusera på någonting helt annat än sina egna do´s and don´ts. Prästen och hans anhang var oerhört pedagogiska och inte ett dugg långtråkiga. Jag flöt in i deras visa ord om livet samt seglade med i den dramatiserade berättelsen om Simeon och Hanna ur lukasevangeliet.


Då jag kikade lite i kyrkoprogrammet upptäckte jag att här har det minsann hänt grejer: Man kan numera, i kyrkans regi, ta del av både Taiji, Qigong och orgellunch med macka, kaffe och kaka!

Något av ett halleluja moment...




Kramar till alla söndagsfräsare out there!