Just det, det var ju så det var!
Igår var jag barnvakt åt kidsens ettåriga lillkusin. Vi hade verkligen supermysigt! Allra mysigast, ur lilltjejens point of view, var det då vi umgicks med en massa andra barn på dotterns dansskola samt då hon befann sig i kusinernas, nästan tårframkallande, ömma vård.
Många tillbaka-till-föräldraledigheten-med-första barnet flashbacks infann sig; fattar inte hur snabbt man glömmer hur det var.
Att man exempelvis inte "hann så mycket hemma fast man var mammaledig" berodde på att någon allt som oftast bodde på din höft eller att man helt enkelt inte var hemma utan roade sig på annat håll; på öppna förskolan, babysången, babymassagen eller med mammorna i mammagruppen... där man knöt värdefulla kontakter.
Inte för att man hinner så mycket homewise nu heller men det ÄR ju fullt möjligt att städa och fixa hemma, packa inför resor och dylikt FAST kidsen är vakna, om man säger så.
Pappalediga svågern kunde packa sin väska häromdagen endast tack vare sovande dotter.
Visst var småbarnstiden mysig.. Att låta sig uppfyllas av de där små människorna, så fullständigt beroende av ens kärlek, bistående med blöjor, puréer, roliga aktiviteter i lagom mängd ...och de där leendena man bara smälte av...
Men näe, ungarnas "Vi vill ha ett småsyskon, helst en kille"/"Vi vill ha ett småsyskon, helst en tjej" göre sig icke besvär. Trots det periodvisa suget efter en sådan där liten en igen, har flerbarnståget gått. Vi förblir, en smula omodernt nowadays, en traditionell tvåbarnsfamilj (men gärna med små kusiner till låns ibland...).
Onsdagskramar till alla er out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar