måndag 6 juni 2011

Hej!!!

Om facebookstatusraden skulle inrymma mer text än nu och om ALLA mina vänner inklusive kära mamma skulle lägga uppe  fb-konton, så skulle jag nog inte blogga alls längre.

Men eftersom detta inte är fallet så skjuter jag iväg ett litet nationaldagsblogginlägg.

Jag tror att jag förresten äntligen fått något som kan liknas vid tålamod, lite sent i livet kanske, men ändå.

Främst visar sig detta tålamod ute på landet, i underbara, älskade torpet. Där går alla renoveringar i snigelfart och vi lever efter mottot: "torpet-vårt livsverk". Lite förskrämt bevittnade jag i helgen hur bekanta i området på bara några få månader smällt upp värsta lyxkåken nere vid vattnet.

 Är jag avis, för att vi inte har råd att anlita hantverkare som fixar och bygger ALLT, inklusive gäststuga, dusch och toalett, i ett nafs? För att våra gäster får sova på köksgolvet om ladrummet regnar in? För att vi endast erbjuder dass och dusch ute i syrenbusken, just nu med emaljbalja och kanna för att uteduschen inte är tip top?För att sovloftet efter tre år ännu inte är klart? Ja, först trodde jag att jag var det men vid närmare eftertanke så nej, faktiskt inte.

Jag ÄLSKAR vårt torp som det är och de förändringar som sker, sker just därför att det är vi själva som utför dem. Vi känner av och känner in vad det är vi vill göra. Ibland kanske inkännandet tar lite väl lång tid, rent av åratal, men why hurry????Visst, i en framtid kanske man behöver ta till experthjälp utifrån för att "komma nånvart", men den dagen det bekymret.

 I helgen målade jag till exempel en gammal pall och en trädgårdsbänk vackert vita; hittade en gammal färgburk med färg som ännu ej torkat. Oooops, nästan all färg släppte och fäste liksom inte alls! Tydligen var träet förbehandlat av något slag: "Jamen Lotta, jag oljade ju in dem för flera år sedan", avslöjade maken EFTER avverkad målning.

Hm, för flera år sedan skule jag blivit skogstokig, uppsökt närmaste måleributik om jag så skulle joggat dit och fort, fort målat om och ställt tillrätta. Men inte nu, nu tänker jag istället låta möblerna stå ute och bli naturligt slitna av sol, vind och vatten. Vem bryr sig, möblerna skall ju bara användas ute på landet...

Nu tar jag cykeln ut till syrran för fika och mysmiddag!

Kram på er alla nationaldagslirare

2 kommentarer:

Josephine sa...

Man skaaa ta det lugnt på landet och det skaaa inte vara tipptopp! Känner precis som du! Stor kram!

Lotta sa...

Ja, det är skönt att vi är två stycken som kan ha det lite halvdant på landet, det bådar gott för vår torpdate! Megakram