Morning!

Jag bockar av, dag efter dag...

Så här i slutet av maj/början på juni känns det som om en dag innehåller ungefär lika många happenings som en MÅNAD i november.

Nja, skämt åsido, kanske inte riktigt, men ändå, mycket är det. Tyvärr blir det till slut så att man inte riktigt uppskattar alla roligheter, de blir bara en av alla bokningar i knökfulla almanackan.

Idag åker jag exempelvis i ilfart från jobbet till familjepicknicken med dotterns klass, filten får jag ta med i jobbtaxin och själva maten inhandlas på närmsta pizzerian. Detta skulle varit otänkbart till exempel då jag var mammaledig, då fixades minsann hemlagad picknickmat i parti och minut; men, men, prioritera/prioritera bort...Samtidigt skall maken lotsa sju killar till fotbollsträningen,men det är sådan logistik vi brottas med dagligen. Hemligheten ligger i att dela upp oss, så klart.

Veckan fortsätter i ungefär samma anda för att kulminera i helgen, där tre kalas, en match samt lite andra sociala aktiviteter, som ej är helt spikade , skall avverkas.

Benet då, tackar som frågar, det är ganska ok nu. Dock ej fullt återställt men det tar flera månader till. Nu kan jag dock gå upp o ner i trappor utan att hålla mig i ledstången, fast har jag för bråttom känns det lite instabilt o vingligt...

Och ibland har jag bråttom...till exempel nu då jag måste väcka familjen samt skynda mig till jobbet.

Hasta la vista!