Konstigt, att jag hamnade här på bloggen istället för att vika tvätt, men nu blir i alla fall mamma glad, hon har ju inte facebook och kan inte följa alla uppdateringar där och ett litet blogginlägg betyder så mycket för henne och kanske, kanske för någon mer därute i stratosfären...
Apropå föräldrar, för några veckor sedan var jag och en lika carolatossig väninna på premiären av La Carolas show på Tyrol, en show innehållandes en massa Elvis och Barbra Streisandlåtar, tillägnad sångfågelns far och mor.
Och vilken show gott folk; jag var fullkomligt SLUT och helt tagen efteråt. Det är många gamla barndomsminnen som flimrar förbi, man kommer ihåg och känner igen men samtidigt är man en helt annan än vad man var då, ja, ni förstår kanske? Visst, jag är en gaaaanska subjektiv carolashowbesökare; för let´s face it, Carola har alltid haft en speciell plats hos mig, ända från den kvällen då hon så självklart, iklädd sin kycklinggula sparkdräkt, marscherade in i mitt medvetande, och stannade där, för alltid.
Hennes musik (inte så mycket hennes mellansnack faktiskt) har sedan funnits där för mig i livets irrgångar, som en trygg plats, visandes vägen på något sätt, gett tröst, glädje, styrka (och jag är inte ens religiös).
Men showen var verkligen kanon och Carola var i absolut högform! Vilken entertainer hon är, spelevinkskan Häggis! Och vi fick både kram och minipratstund med stjärnan herself efter showen!! Och alla kändisar som var där sen, överallt kryllade de runt, det var ju premiärkväll och allt. Vi snackade med personer som Katrine Zytomeirska, Pernilla Wahlgren med flera. Trevligast av dem alla var Pernilla, hon ÄR folklig den damen, det kan jag skriva under på. Jag menar bry sig om att konversera med små fnissmajor som oss...
Fler "gamla godingar" blir det redan imorgon, fredag; då tar jag bussen till Linkeboda för att äntligen träffa kära Josephine; för vi har faktiskt lyckats klämma in varandra i våra späckade scheman...Men mitt medvetande kan inte riktigt ta in att vi fyller 40 nästa år och att vi känt varandra i ungefär 20 av dem, men så är det and that´s a fact.
Ja, ja, imorgon glömmer vi allt vad ålder heter och tar fram 20-åringarna i oss, jag vet att vi kan, right?!?...
På hemmaplan får maken rodda med övernattningskalas, fotbollscuper med mera men listorna och post it lapparna är redan på plats och så säger ju en småländsk röst på ett betryggande sätt att "vi klarar det, var inte en sån hönsmamma". Jo jo, jag har hört den förr....
Ha det så gott alla helgfirare!!!!
En favvolåt...
